TV reflektioner

Jag har ju varit sjuk under en tid och tittat på TV en hel del eftersom det har varit det enda jag orkat göra. Jag har reflekterat en hel del på vad jag sett och hört och försöker fortfarande få en överblick vad det är för strömningar som finns i Sverige och världen.

Jag tittade på ett så enkelt TV -program som Nyhetsmorgon, där en så vis man som Hans Blix sitter och blir intervjuad om världsläget. Han talar om kärnkraften och säger att i Kina har kineserna startat fyra kärnkraftverk med en ny teknik och det är fjärde generationens kärnkraftverk som bara behöver slutförvara atomsoporna  500 - 1000 år istället för 100 000 år.
Sedan säger den här mannen, som jag sett på som klok och vis - Man måste ju följa med utvecklingen. Då börjar jag fundera.
Vad då följa med?
Vem följer vi med?
Utvecklingen är ju ingen person direkt, så vem är det som leder utvecklingen?
Människornas behov?

Nej, marknaden bygger ju på att skapa behov och tala om för oss människor via reklamen vad vi behöver. Det kan alltså vara näringslivet som leder utvecklingen och tolkar vad vi människor behöver och är på väg, stödd av regeringen.

Om näringslivet och regeringen tolkar att det behövs nya kärnkraftverk lägger regeringen en proposition att gamla reaktorer ska få ersättas med nya vid de befintliga kärnkraftverken i Sverige, dvs. i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals.  Riksdagen röstade ja till att bygga nya kärnreaktorer i juni 2010. Att Sverige är beroende av kärnkraft är otroligt frustrerande (50% av energiförsörjningen). Att  Sandviks har exportordrar på 8 miljarder/ år på rör till kärnkraftverk gör ju inte näringslivet mindre intresserad av kärnkraften.

Så känn dig inte dom reaktionär för att du inte vill följa med i utvecklingen. Följ inte med utvecklingen om du inte förstår vem du följer. 

Johan Swahn

Nästa intressanta uttalande kom från Johan Swahn, kanslichef på MKG  (Miljöorganisationernas kärnavfallgranskning), som blev intervjuad då Nyheterna informerade om att SKB (Sveriges KärnavfallBolag) lämnat in en ansökan om slutförvar av kärnavfall i Forsmark.
Johan Swahn opponerade mot de försäkringar som SKB ger, att om atomsoporna läggs in i kopparhöljen och dessa kopparhöljen innesluts i lerkapslar är atomsoporna i säkert förvar i 100.000 år.

Vad Johan Swahn egentligen säger är,  att det inte går att säga att förvaringen är säker.
1) Berggrunden i Forsmark är för torr för att leran inte ska torka och spricka.
2) Det finns redan undersökningar från forskare från KTH (Kungliga tekniska Högskolan)  som visar på att koppar kan korrodera i syrefri miljö (korrodera byter vittra sönder).

Sen kommer det vackra i vad Johan Swahn sa; - jag kommer inte ihåg ordagrant, men andemeningen:

- Det spelar ingen roll att Sveriges Kärnavfallsgranskning forskat i trettio år på hur man ska slutförvara kärnavfall. Om man inte lyckats visa hur man ska  hålla leran fuktig under 100 000 år så har man  misslyckats.
Förlåt Johan Swahn om jag misstolkat dig, men det är så här jag uppfattade det.

 Jag hittar en annan text i Ny teknik av Johan Swahn, med anledning av att SKB´s nya tankar om att bygga in en återanvändning av kärnavfallet.
"Att SKB nu testar den fjärrstyrda deponeringsroboten Magne i Äspöberget kan verka oskyldigt och spännande. Men det får inte ta fokus från det långsiktiga problemet med slutförvaringen av radioaktivt kärnbränsle, säger Johan Swahn."

En svensk man, som arbetar på ett investmentbolag i Japan, intervjuades i nyheterna om jordskalv, tsunamin och rädslan för strålning. Intervjuaren frågade varför han inte lämnade Japan. Han svarade: - Jag är gift med en japanska och hon tycker inte vi ska åka till Sverige, än så länge i alla fall. Och där min fru är där är mitt hem.
Jag blev rörd, vilken lång kärlekshistoria det måste ligga i de orden.