ett inlägg jag gjorde på lektion.se om TV-programmet Klass 9A

Jag har snabbläst den här diskussionen och undrar vad den handlar om egentligen- Jag trodde det rörde sig om TV- programmet 9A och hur den påverkar allmänhetens syn på skolan. Att söka felen i sin egen undervisning eller erfarenhet är en bra sak, men det är väl egentligen inte det som programmet rör sig om. Jag beundrar de lärare som inte är superpedagogerna och går med på att bli tillrättavisade av lärare med mer lärarerfarenheter, bättre självförtroende och en rad lyckade lektioner bakom sig.
Det jag ser är att lärarkåren på Örebroskolan i TV ger ett intryck att de i sin profession inte står på elevernas sida, vilket faller på sin egen orimligt. Alla lärare står på elevernas sida annars skulle de inte blivit lärare. Dessutom förstår jag mig inte på en skolledning som tillåter sina lärare att bli så exponerade och tillrättavisad på nationell TV.
Jag förstår faktiskt inte heller superlärarna som tillåter sig det.
Det jag ser i TV-programmet är en fullständig indoktrinering i att ändra skolans inriktning från att vara mer processualt inriktad (det Björklund kallar flumskola) l till att i stället börja arbeta med kunskapsnivåer.
Det har alltid funnits en motsägelse i själva upplägget av den svenska skolan från sena 1800-talet fram till idag. Motsättningen är vilket pedagogiskt grepp man som lärare ska ha:
att genom yttre målinriktade regler styra eleven in i kunskaper där eleven imiterar övningar eller/och lyssnar och skriver ner föreläsningar

eller genom att utbildningen sker för individens egen utveckling (utan att för den skull, all kunskap skapas av eleven)

Svagheten med den yttre målinriktade undervisningen, som jag ser det, är det fenomen som syns i tidningarna. Jag försöker belysa det fenomenet genom exempel. Ta t.ex att samhället har brist på lärare så många börjar utbilda sig till lärare, men sedan blir det för många lärare och de som kommer ut senare i arbetslivet blir arbetslösa. Några år senare är det ingenjörer så många utbildar sig till ingenjörer, alla riktas in på att bli ingenjörer och några år senare är det ett överskott av ingenjörer.  Du utbildar dig alltså inte till det du själv vill, utan efter samhällets behov. Det är väl ingen som associerar till Sovjetunionens produktionsplaner där det fanns flaskhalsar som gjorde att produktionen stannade, om någon central planerare glömt bort att det behövdes skruvar till en traktormotor som exempel.  I mitt tycke låter det som ett bisamhälle där arbetarna gör det som bisamhället kräver av dem, med den skillnaden att ett bisamhälle fungerar.

Då kommer vi till den filosofiska frågan är samhället till för individen eller är individen till för samhället?

Kanske de svenska eleverna har en annan kunskap än den som är mätbar i PISA. Är det så? Enligt Skolverket ska betoningen ligga på livslångt lärande, att sätta kunskaper i ett sammanhang, förstå processer, tolka och reflektera över information samt lösa problem. Vilket låter bra, om än på en hög nivå för en15-åring enligt mitt sätt att se.
För att kunna tolka, reflektera och sätta in saker i ett sammanhang bör man kunna iaktta sitt eget tänkande, något som jag har svårt att tro att någon 15-åring kan annat än m.hj.a. mekanisk inlärning. Men jag kan ha fel - det kanske är perfekta frågor för en 15-åring. Kan någon som gjort testerna med elever uttala sig om testen vore jag tacksam.

Hur ska man kunna arbeta i processer med eleverna när man har kunskapsmål och nationella prov i klass 3,6 och 9 att leva upp till? Är det inte det lärare borde diskutera? Får vi den grupp av elever, som vi har att arbeta med, att gemensamt arbeta mot ett mål har vi nått långt i den demokratiska processen och i att arbeta med en grupp. Det ger kanske inte det som jag kulle vilja kalla materialistiska kunskaper
( de som mätas ) med de ger andra kunskaper till exempel ett mer utvecklat EQ.

Det vi med kunskapsnivåer bygger in i skolan mer än förut är en konkurrens och individualism där lagarbete inte är första prioritet. Individen ska komma fram och det gör man genom att sätta upp individuella mål för varje elev ( vilket i sig är bra) men laginsatserna räknas inte. Vad får vi för samhälle då? Det är väl det fokus ska ligga på?
Enligt min erfarenhet så behöver ett fruktbart lagarbete stark motivation, tid för frustrationer,tid för lite handlingsförlamning, brainstorming, mindmaping och stödsamtal innan eleverna kommer igång på riktigt. Vad jag förstår finns inte den tiden i en skola som arbetar med kunskapsnivåer, så de kreativa, självständiga samhällsmedborgarna blir inte tränade i skolan att bli just kreativa, självgående och självständiga.

Alla lärare prioriterar väl att eleverna ska göra bra ifrån sig i allt - det utgår jag ifrån, annars skulle inte den inflation i betygssystemet som påvisats finnas. Läraren står på elevens sida och ger de betyg som eleven är värd. Jag har hört många lärare uttala det.

Med mer och mer tid som går åt att dokumentera och arbeta med administrativa arbetsuppgifter istället för till att förbereda och efterarbeta lektioner blir lektionerna lidande. Så ju mer administration ju mindre tid till förberedelser av lektioner och ju mindre tid att guida eleverna in i en utbildningsprocess som är hälsosam. Det leder till att elevernas hälsa tar skada eftersom vi kräver av eleverna att leva i ett sammanhang där de bara tar in kunskaper utan att kunna omsätta dem i praktiken eftersom tiden inte räcker till. En del elever ger upp och går bara till skolan för att umgås med jämnåriga- andra umgås med datorerna hellre än skolan och skolarbetet.
Skolan ska ju förbereda eleverna till medvetna samhällsmedborgare men gör den det?
Björklund får vatten på sin kvarn i TV-programmet klass 9A.
Lag, ordning och återerövra klassrummet är några direktiv uppifrån, medan många ungdomar och barn är så curlade att de inte ens kan ta upp ett papper de tappat på golvet eller vässar sina pennor utanför papperskorgen för att de inte orkar gå till den och förväntar sig bli inmatade kunskaper med silversked. Naturligtvis vet man som oerfaren lärare inte hur man ska hantera situationen mellan engagerade föräldrar, som inte är i klassen och ser hur deras telningar uppför sig som gruppmedlemmar på lektionerna, en skolledning som inte stöttar en, en regering som kräver högre kunskaper och bättre kunskapsförmedling, elever som är omotiverade och kanske också bär med sig trauman. Läraren vet ju inte vilka elever som sitter där i klassrummet. Du kan inte heller undervisa någon om du inte har en relation till de du undervisar. Hur går det om du har kanske 90 elever att undervisa? Enligt vissa undersökningar kan en person minnas ungefär 50 personer i sin närhet - inte fler.
Gör klass 9A någon nytta då? Ja, alla kan ju tycka något om skolan och alla har varit elever och kan känna igen situationer i TV -serien. Alla kan känna med eleverna och det är väl det som är meningen. Men det serien ger till allmänheten är en snedvriden bild att alla skolor är en katastrof, vilket inte är sant. Det är ju också inbyggt i TV- serien en dualitet, annars skulle ju ingen titta på serien:
De goda pedagogerna på besök och de onda dvs de trofasta pedagogerna som finns på skolan varje dag år ut och år in. Annars skulle ju inte serien ha höga tittarsiffror. Den är ju en form av såpa, där de trofastas alla misslyckanden dokumenteras och klipps ner till tittarvänliga sekvenser och likadant gör man med de besökandes alla framgångar. Hur skulle du själv känna dig om allt du gjorde -alla dina försök - blev granskade av svenska folket.
Ja, jag ser att klass 9A är propaganda för Björklunds utbildningspolitik och går regeringens ärenden - och det är helt okey - men jag tycker det ska vara uttalat av en statligt ägd TV-kanal att det förhåller sig så. Implementering kallas det visst nu för tiden - indoktrinering kallades det på -60 och -70-talen. Inte för att jag är socialdemokrat, men jag anser att då de hade regeringsmakten, höll de sig för goda för att utnyttja medierna på det sättet. Det finns inget TV-program som visar upp en skola där kunskapsprocess har framgångar, vad jag vet.

För att avsluta mitt inlägg upprepar jag i korthet följande:

TV-serien klass 9A bygger på en dualitet som inte ger en rättvis bild av de lärare som
arbetar på Michaelskolan i Örebro och framgångspedagogerna.

Dualiteten förstärker intrycket att hela svenska utbildningsväsendet är i kris, men det finns några duktiga pedagoger som gör att skutan inte sjunker.

De duktiga pedagoger ska alla svenska lärare ta intryck av för att få framgångar i sitt yrke. Rektorerna går utbildningar där fortbildning och lärarlyftet är viktiga statliga insatser för att lyfta lärarkompetensen dvs lärarnas kunskaper i de ämnen de undervisar i samt ge statlig lärarkompetens till alla som inte har det. Lärare utan statlig lärarexamen får inte sätta betyg fr. o.m 2013.
Lärarutbildningen inriktas på hur lärarna ska förmedla mätbara kunskaper.

Processskolan, med tyngdpunkt på den individuella utvecklingen är ute. Det är bara mätbara kunskaper som räknas.

Samhällsstyrning av högre utbildningarna.
Media förmedlar vilka yrkesval och utbildningar man får jobb i (jämför för något år sedan då det skulle bli rist på lärare och plötsligt fick inte nyutexaminerade lärare jobb - för de styrts dit och blev för många)

TV-serien visar på en skola i kris och det förstärker Björklunds politik med mer statlig kontroll över skolväsendet och fler nationella tester i klass 3,6 och 9. (konstig av en liberal att vilja det - personlig kommentar).

PISA- undersökningen används som slagträ i debatten. Björklund hävdar att Sverige ligger på en för låg kunskapsnivå. Jag kan bara säga att om man går på generella termerna som finns på Skolverkets hemsida skulle jag bedöma att elever i klass 9 inte uppnått en tillräcklig mognad för de uppgifterna utan det är en mekanisk inlärning vilket inte skaparsjälvständigt tänkande människor.

Frågorna som behöver lyftas ur programmet klass 9A är:
Är det rätt att ett statligt organ ( I det här fallet en statlig TV- kanal) hjälper Björklund att implemetera intrycket att den svenska skolan är i kris, så Björklund kan driva igenom sin syn på skolan dvs en kunskapsskola?
Finns det andra värden än de materiellt mätbara i att undervisa processinrikttat med individens utveckling framför ögonen?

Är det moraliskt rätt av en statligt ägd TV-kanal att utsätta hårt arbetande lärare för den granskning och i många stycken osanna bild, som de nu gör?

Är det rätt av de duktiga pedagogerna att delta i den bild man får att de lärare som arbetar på Mikaelskolan?

Vad vill vi att de samhällsmedborgare som skolan ska fostra ska ha för egenskaper och mognad när de kommer ut i arbetslivet och i ev. beslutsfattande ställning?