Varken FN, G8-länderna. EU eller Utrikesminister Carl Bildt vågar säga något om att hålla Libyens luftrum fritt från stridflygplan. Saud Arabien skickar in trupper för att stödja Khaddafi - despot hjälper despot. Var finns de som vågar ta beslut?
Det känns som om jag sitter vid en sandlåda och ser en stor kille slå en liten kille. jag går inte in och säger ingenting och den stora killen fortsätter att slå. Så kommer hans kompis och går in och slår den lilla killen. Nu är de två som slår en som är mindre. All mänsklig moral och instinkt borde ju reagera- men NEJ. Vad väntar alla på? - blodbadet? - igen? Räcker det inte med Balkan? Var finns den människa som kan tänka ut hur man löser konflikter på den här nivån? Ska alla som har något att säga till om och är utanför Libyen dunka varandra i ryggen medan de som försöker förändra sin situation och är innanför blir nedslagna. Fy för den lede vad trött jag blir på det internationella samfundet. Om du som arbetar internationellt i något stort samfund eller i någon internationell organisation inte törs ta beslut - flytta ner dig och jobba på en nivå du behärskar. Small is beautiful. Då kan det bli demokrati också.
Jag anar att nu är alla rädda för att oljan ska gå dem ur händerna - speciellt när Khaddafi uttalar att han är förvånad över sina vänner i Europa och USA, så då tittar de stora åt ett annat håll:
Det känns också som sandlåda. Den stora killen håller den lilla i ett järngrepp och slår honom och säger: Säger du att jag slår honom? Inte gör jag väl det? Jag är jätteförvånad att du tycker att jag slår honom. Titta- han blöder ju nästan inte alls- i alla fall inte om man håller ihop såren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar