Mitt eget lilla trädgårdsprojekt.

Ja, jag ska alltså arbeta med ett elevarbete för att bli färdig trädgårdsmästare lagom till 65 år och pensionär. Varför går jag utbildningen? Jag vill göra något för bara mig- inte för någon annan. jag tycker mitt liv är uppbyggt på att göra saker för andra mest hela tiden. och jag misstycker inte- snarare är det att skapa möjligheter för andra. i mitt fall elever, som är motivationen till det jag gör. Men det skapar inga egna utrymmen för det jag vill göra.
Ett annat skäl är att det verkar så enkelt med växter- de står sär man grävt ner dem och antingen trivs de eller också vissnar de. Jag hoppas de växer så det knakar förståss.
Ett tredje skäl är att i min värld behöver vi lära oss självhushållning och att odla själva - förutom att vi behöver handla lokalt och åka mindre bil.
Så därför kände jag mig manad att bli trädgårdsmästare. Det är tungt också för min stackars kropp, men trägen vinner, brukar min mamma säga. Jag tycker inte om att gå på gym eller springa runt i löpbanor och förstår verkligen inte meningen med det arbetet. Här om dagen läste jag ur Social framtid av Rudolf Steiner där han frågar den publik som lyssnar på honom vem som gör mest för världen och medmänniskorna en som kapplöper eller en som hugger ved. För mig är svaret givet - han som hugger ved. Den som kutar runt för att vinna har egentligen bara en egoistisk motivation - att bli först. Jag behöver inte bli först utan så fort jag upptäcker att det är tävling lägger jag av och låter de som har behov av det vinna. Så ett nyttigt kroppsarbete och samtidigt göra något bra för mina medmänniskor känns bra.

Nåja, jag började min trädgårdsutbildning och fick nobben på två praktikplatser. Och då skulle det inte kosta vare sig Botaniska trädgården här i Uppsala eller Landquist handelsträdgård något extra att ha mig som praktikant där. Så jag utgick ifrån att jag var utsatt för åldersdiskriminering och ordnade så att jag fick en gräsplätt att odla upp till waldorflekskolan i första hand. Jag har ju redan höns och kaniner som lekskolefröknarna går och tittar till och barnen förundras över. Så varför ska de inte få förundras över morötter och potatis?

Jag har tänkt mig en biodling också. Jag ska åka till HJo den här månaden och köpa 10 bikupor + massa andra attiraljer för 1000 kronor. Billigt va? Som tur är har jag biodlare att samarbeta med- för jag kan ingenting.  Jag vet bara att jag ser mindre och mindre bin. Jag känner naturligtvis till varroakvalster som äter på bina, men hoppas att vi ska kunna lägga om till nordiska bin, som har kortare tid med dragbin (bin som samlar nektar, pollen och vatten). Inte för att jag kommer att propsa, men det vore kul.
Jag kan berätta om bin senare.

Så hur långt har jag kommit då med mitt projekt.  - Ja, jag behöver skapa rum - olika slags rum för att det inte ska vara så exponerat och en trädgård  består av rum. Jag har tre blodlönnar och en ask jag inte kan hugga ner på min gräsplätt. Det finns ett snår med vildrosor och några andra buskar, Och så har jag mina rosor. De har växt längs staketet vid gräsmattan i många år. Till en början med kom gräsklipparen med sin stora tunga maskin och klippte ner dem så de bara var en eller två bladpar kvar. De första rosorna jag planterade blev vildrosor då de klippte ner dem till ympstammen och ymproten. men så i förra sommaren visade sig en gren med en helt annan gren - och det var den gamla gallic- rosen som tagit mod till sig och skickat ut en gren. Den ros jag köpt och betalat dyrt för. Jag klippte ner de övriga grenarna nu i vår, men de har skjutit skott igen. Jag vågar inte helt lita på att gallic- grenen kommer att ge fler grenar, men jag hoppas. De övriga två har inte visat på samma livsvilja.

Så köpte jag billigare rosor från Odla i oktober för några år sedan. Jag planterade dem i december eftersom det var den vintern då tjälen inte gick i jorden. Jag minns hur jag stod i mörka december-kvällen och planterade och planterade. De kom fint på våren, innan gräsklipparen kom. Sedan kom jag  överens med den som klipper gräset att inte klippa ner mina rosor (det hände gång efter annan). Rosorna hämtade sig, men då kom det en sån där kantrensare (ni vet en sån där trädgårdsarbetare med motor på ryggen och en lång stång som slår ner gräset) och slog naturligtvis ner mina rosor. Så då var de ett eller två blad som fanns kvar igen på vardera ros. Året efter var det en annan som jag inte heller hann informera om rosorna och det hände ytterligare en gång. Nu har jag tydligt markerat rosorna och förhoppningsvis kommer de att överleva alla brutala behandlingar och börja klänga över staketet  snart. Jag rensar runt dem, vattnar och hoppas.

Jag har också satt en sälghäck som jag hoppas kommer att ta sig. Jag har tagit rotskott av syrener och planterat en björnbärsbuske, en murgröna, två krusbärsbuskar  och en svarta vinbärsbuske. men så idag så såg jag att man kan köpa svartavinbärs- och krusbärskorsning som heter Josta. På min morfars tomt fanns det massor av stora Jostavinbär - och goda var de också. Så jag beställde två, Jag hoppas de ger samma utdelning som min morfars.

När jag skapat alla de rum jag vill kommer jag att börja anlägga bäddar så man kan odla. men innan dess blir det varmbänkar och ett växthus. Jag önskade mig ett växthus i födelsedagspresent och fick pengar till ett litet ett.   Så det kommer att dröja innan jag får till det sas.  Jag hoppas i alla fall att min trädgård blir vacker, det växer bättre och bättre och att den så småningom blir självgående.
För att kunna dokumentera mina framsteg har jag köpt en kamera.    

Socialdemokraterna vill ha en nationell samling för att rädda skolan. Det tycker jag är bra, men jag undrar om socialdemokraterna tänker släppa den kontroll som utbildningsministeriet nu fått över skolan. 

Jag har ju gått på lärarprogrammet för att få en statlig legitimation.Jag blev ofta upprörd och gick i diskussion som praktiserande lärare över hur man för över ansvaret för eventuella misslyckanden på läraren. Jag tar ett exempel.

Undervisningen ska i demokratins namn vara inkluderande. Det betyder att ingen ska utestängas från undervisningen och lärandet sker i helklass och eventuellt kan speciallärare komma in i klassen. 
Det är kanske bra, men om man bygger upp en fantasi att det finns 1-2 ADHD eller ADD, två till tre dyslektiker, 10 invandrare med svenska som andra språk som har bott här i 1-7 år och behärskar vardagssvenskan till fullo men inte förstår begrepp som slätt, höjd, tallskog och resten är är svenskfödda med en någotsånär god skolsvenska. Det finns några elever från studiemotiverande hem där föräldrarna ligger på barnen att de ska ha höga betyg.  
Jag säger här inget om integration och att inte barn och ungdomar till invandrare inte ska ha skolgång, men de ska ha en rättvis chans att lyckas också. Men alla ska bedömdas efter samma normer för att få en likvärdig skola och utan extra hjälp än svenska som andra språk.Det är näst intill omöjligt.  Hur ska någonsin ett ensamkommande flyktingbarn kunna leva upp till samma normer som ett harmoniskt uppfostrat svenskfött barn med svensktalande, studiemotiverade föräldrar. 
Då säger man på lärarhögskolan att det är en utmaning för läraren. För mig, som arbetat praktiskt i skolan sedan 1990-talet är det inte en utmaning utan ett hån.  Om man gör det till lärarens utmaning fråntar sig utbildningsdepartementet, tjänstemännen som skrivit kursplaner och mål samt riksdagen som röstat igenom lagar och förordningar och kommunerna som inte fördelar pengar rättvist på den säkra sidan- och det är den enskilde läraren som misslyckas. Jag tror jag sett åtminstone tre ambitiösa, duktiga lärare som börjat på min skola, men vikit sig inom några veckor - för att de ska individualisera undervisningen. Det är en bra sak, tycker jag, men man måste ju först få ihop klassen till en grupp innan man kan individualisera.  
På lärarhögskolan bryr man sig också mest om målen i undervisningen och inte vägen. Bara man uppnår målen med så många elever som möjligt så får man stipendier och utmärkelser. Att de ska ta ansvar själva över sitt arbete är bra, men man kan inte kräva av en nio-åring att den ska förstå vad det innebär. 
Entreprenörskap i skolan är också en liberal idé. Jag tycker också att eleverna ska få arbeta utifrån sin egen idé och hitta sina egna presentationer av ett ämne, men det tar tid. Då man har en begränsad tid till varje ämne finns det inte möjlighet till grupparbeten. För varje ny gruppmedlem så ökar tidsåtgången med det dubbla. Så om två elever gör ett grupparbete tar det  t.ex. 2 timmar, blir de tre gruppmedlemmar så tar det fyra timmar och fyra gruppmedlemmar åtta timmar osv. Jag ser också framför mig hur alla i Sverige blir entreprenörer och slåss om projekt som staten eller kommunen upphandlar. De som tänker minst på pensioner, reparationer av bilar etc vinner upphandlingen och fackföreningarna har heller ingen slagkraft eftersom alla är egna företagare. Fackföreningarna står med lång näsa och faller ihop. 
      
De stora kontrollsystemet med nationella prov har blivit en börda. Eleverna i klass 9 har haft nationella prov varje vecka under våren och proven har förändrat dem som människor. De har liksom gett upp studierna innan gymnasiet. Betygssystemet är också så att de inte känner att de någonsin kan få ett A. Det är nämligen så att om de misslyckats med bara ett arbete under året som inte är A utan C och resten av arbetena är A så blir det ett C i ämnet ifråga. Hem och skola borde  rasa, elevorganisationer  borde rasa, lärarkårerna rasar och politikerna vid makten talar om att det tar tid innan förändringarna är  implementerade (förverkligade). Varför bojkottar inte eleverna nationella proven? Varför tycker föräldrarna att nationella prov är viktiga och tillåter sina barn att bli utsatta för det här politiska experimentet?  Varför rasar föräldrar mot skolan som institution (nu menar jag alla skolor) och anmäler lärare anonymt för en det ena än det andra, istället för att vända sin ilska mot de som förtjänar det - skolpolitikerna med makten.

Jag som lärare ska rätta nationella prov och då man inte vet vilket ämne som kommer upp i SO och NO så blir det en svår planering för den som gör schemat hur man ska lägga upp arbetstider så att lärare får möjlighet att rätta proven. Ytterligare ett stressmoment för läraren och ytterligare en administrativ arbetsuppgift. 

Vi har under året också haft 2 individuella utvecklingssamtal per elev under året. Vi ska alltså nagla fast var och hur eleven står och utvecklats fram till utvecklingssamtalet. Klasslärare samlar in ämneslärares omdömen och sammanställer dem, skickar ut dem till föräldrarna och så träffas man för att låta eleven sköta samtalet. Som ämneslärare kan man ha många elever att samla ihop och skriva omdömen om samt  ha klart för sig vad eleven ska göra för att nå A. För mig är det en fullkomlig gåta hur jag ska kunna veta hur en elev, som jag har i klassen, som verkar nöjd och glad i sina klasskamrater, men ofokuserad ska kunna få ett A. Att säga till en del elever att de behöver fokusera mer är som att be dem ta ner månen. Men det skolan inte får lägg sig i är hemförhållanden, men föräldrarna får lägga sig i undervisningsförhållandena. 
En lärare får inte säga att det vore fint om eleven sov mer och spelade dataspel mindre- för hur vet jag som lärare att det är så. Jo, en lärare vet det för att eleven talar om att den suttit efter klockan ett på natten och spelat dataspel. En lärare får inte tala om att en elev kanske ska äta en mer varierad kost. Hur vet läraren att eleven inte äter en varierad kost? Jo för eleven talar om att den lever på pasta och ketchup och inte lagar någon annan mat hemma.  
Jag har följt med debatten från organisationer som talar om skolan som det organ som ska undervisa och upplysa om allt från entreprenörskap (sponsrat av näringslivet) till barnfattigdom framfört av Rädda Barnen. Min lilla undran är - om skolvärlden nu ska utbilda barnen och ungdomarna i färdigheter som de behöver  i sitt vuxenliv, var ska vi kunna stoppa in alla som viil komma och föreläsa i schemat och hur ska vi kunna betala dem som vill komma?

En likvärdig skola innebär en alltmer segregerad skola. De skolor som ligger ute i miljonprogrammens områden är en tuff miljö för en lärare, medan de dominerande gymnasieskolorna, i Uppsala Katedralskolan och Rosendahlsskolan måste söka fler och fler gymnasieprogram för att kunna ta in alla elever som söker dit. De som söker dit har ofta studiemotiverade familjer bakom sig. Alla satsar på en karriär inom ett akademiskt yrke. Det mest sökta programmet är naturvetenskapligt program eftersom det är ett "pluggprogram. Så även om du vill gå estetisk och bli skådespelare, är det mer status att lsa naturvetenskap. Likvärdigheten består i att de flickor som kommer från enklare förhållanden söker vårdprogrammen och pojkarna motor eller byggprogram på Bolandskolan.     





       

Moder Jord

Idag är jag i Järna. Jag går en trädgårdsmästarutbildning på Skillebyholm. Det är fruktansvärt jobbigt att köra hit från Uppsala på morgonen, men idag gick i alla fall bilen hemifrån klockan 7. Det är massor med mäniskor som är ute och åker klockan 7 en lördag - visste ni det? Det är det i alla fall.

Jag har haft en skön dag med mycket tid i växthusen och en mindre och kallare stund ute. '

När jag kom hit var det praktiskt arbete i växthusen. Trädgårdsmästaradapterna (vi) grävde i växthusen, planterade gurkor i växthusen, luckrade, gödslade, finfördelade gödslet. hackade jorden och gjorde det bekvämt för de nya plantorna, som vi också planterade i växthusets jord. Vi band upp gurkor och en grupp planterade tomater. Det gjorde inte jag.  Planterade tomater alltså. Däremot band jag upp en gurkplanta. Sedan var det lunch och jag träffade en god vän som jag arbetat ihop med tidigare. Vi gick hem till hennes hus och satt och talade om livet förr, nu och framtiden. Hon är så klok den här kvinnan och verkligen inget mähä. Men så är hon danska också. 

När jag kom tillbaks, efter att ha skolkat i en timme, så var det dags att hacka och finfördela lerjorden ute så att Skillebyholms anställda senare kunde så blommor och grönsaker. Det är skillnad på kompost och kompost - ungefär som ostar som man lagrar på olika sätt, så blommor ska ha en annan kompost  än grönsaker.

Mina kompisar talade om att klia jorden på ryggen- i min föreställningsvärld är det brutalt, för kliar man någon på ryggen så okey- om man kratta försiktigt kanske det är klia- men den behandling vi utsatte jorden för - med hacka för att "sladda" jorden, med kratta för att ha sönder lerklumparna och göra jorden lucker, vilket också innebar att man med krattans baksida slog sönder kokor av lera, kallar inte jag att klia. Mer som att klämma pormaskar liksom.

Det kommer att bli så här vackert en dag. Nu är det barmark och inte speciellt vackert, tycker jag. 

Lerjorden är tung att bearbeta och när man luckrar ligger stora kokor med hårda hårda lerbitar ovanpå jorden. De ska också slås sönder. Men trots det tunga arbetet älskar jag ändå jorden. Jorden som föder oss och som vi tagit så illa hand om. 

Måtte vi kunna vända trenden och få ett miljöarbete som heter duga istället för det kompromissandet som nu försegår på hög politisk nivå. Jag önskar att vi tillsammans kunde få dem att lyssna på oss- ordinära människor med våra små liv. Jag brukar trösta mig med Tracy Chapman Baby can I hold you Ordinary people John Legend och Leonard Cohen Hallelujah. 

John Legend (HQ) - Ordinary People

Baby Can I Hold You - Tracy Chapman

Leonard Cohen - Hallelujah

 

Vad är sanning? Jag trodde - precis som jag tror många av oss trott - att Marie Antoinette var en ytlig, outbildad festprisse, som bara levde i sin egen värld. Hon förstod inte att andra samhällsskikt  hade det svårt på hennes bekostnad och genom den lyx och det överflöd hon levde i.  Det var hennes lyxliv som sägs ha utlöst franska revolutionen. Men hennes bakgrund var en helt annan....

Hon var näst yngsta barn till Österrikes  Maria Teresia,  hade inte så mycket utbildning och var spartanskt uppfostrad. 

Det måste ha varit svårt för henne att behandlats som en handelsvara mellan Österrike och Frankrike och ersättning för sin äldre syster - som var påtänkt och sedan dött. För att inget av länderna skulle visa sig stå över det andra byggdes ett mindre slott vid en gräsflod. Hon fick klä av sig sina österrikiska kläder i Österrike och gå naken igenom rummet till nästa rum, där det franska hovet stod och väntade med franska kläder. Hon kan inte varit äldre än 15 år då hon gick igenom den här riten och sedan gifte sig. 

Marie Antoinette blev oskyldigt anklagad för att genom en kvinnlig bulvan mer eller mindre stulit pengar från staden Strassbourg då bulvanen övertalat biskopen där, Louis de Rohan, att ge drottningen ett dyrbart halsband. Men Marie Antoinette visste inte om affären och bulvanen tog pengarna och stack. Men ryktet spreds att Marie Antoinette tagit emot halsbandet och sedan negligerat biskopen och staden. 

Hon stod inte ut med den stela form som fanns på Versailles utan var ofta på sitt egna lilla slott och umgicks med sina vänner, som hon valde för att de var trevliga, inte efter rang. Det väckte naturligtvis avund hos  många i adeln, så hon blev inte populär. Hon älskade mode och lät sy upp vackra kläder och peruker och blev en ledande modeinkon i Europa. 

Så småningom förstod hon att hon inte var så populär bland folket,  slutade köpa kläder,  höll en låg profil  och arbetade politiskt istället. Hon påstås ha sagt att om folket inte hade bröd så kunde de äta bakelser istället. Det är inte sant det heller utan sas av en drottning hundra år innan Marie Antoinette.   

Det skrevs nidvisor om henne och de visorna sjöngs bland de österrikiska soldaterna, då de vandrade igenom Frankrike för att anfalla Paris. Fransmännen hörde sången och översatte den. Den användes senare emot henne under franska revolutionen.         

Hon anklagades för att ha haft en sexuell relation till sin son och högförräderi. Hon hade velat slåss istället för att ge sig.
Hon fick sitta i ett rum och vänta medan de franska legionärerna bestämde om de skulle avsätta monarkin eller inte.
Hon avrättas med en medaljong runt halsen. Det var ett halsband hon fått av Axel von Fersen. Där var ingraverat ngraverad - "Tutto a te mi guida",  vilket betyder - allt leder mig till dig, 

Genom att försöka finna sanningen blir sanningen allt mer komplicerad och mångfacetterad. Den är svårtolkad men hellre det än att leva i en värld där människoöden blir till serietidningsfigurer och stereotyper. Marie Antoinette var inte enbart god och inte enbart ond. Hon var en omedveten människa som inte förstod vilket lidande hennes modehunger och  slöseri med statens finanser ledde till för de som arbetade för henne men hon inte kunde se. 

Stefan Persson, före detta vd på H&M kan också slösa pengar, Han har ungefär 180 miljarder SEK. Han har inte heller förstått att hans slöseri med sina pengar berott på arbetare och sömmerskor i Bangeladesh som inte får pengar så de klarar sig.

"Vi tycker att med en sådan hög vinst som H&M har i dagsläget, har de mycket större möjligheter att göra mer för att höja lönerna. Och se till att arbetarna kan leva ett drägligt liv tillsammans med sina familjer, säger Catrin Rosquist, projektledare på organisationen Fair Trade Center.H&M kräver att bolagets underleverantörer ska betala åtminstone den lagstadgade minimilönen. Men Bangladesh minimilön på cirka 300 kronor är bara en femtedel av den lönenivå på 1.500 kronor i månaden som krävs för att man ska kunna leva på lönen." Svt se 30 jabuari 2013.  Här kan man tala om att ge människor bakelser istället för bröd, men inte ens det erbjuder Stefan Perssons son Karl.

 Greenpeace har visat att H&M´s plagg innehöll 2011 att kläder innehöll nonylfenol, som ger hormonstörningar, är enbart fettlösligt, vilket innebär att det lagras i kroppens fettdepåer och kopplas ihop med sterilitet. H&M säger att alla deras kläder ska vara giftfri 2020.