söndag 28 februari 2010

MACBETH Three Voices of Fate

MacBeth och katter

Jag ska vara regissör till min klass 8. Vi ska sätta upp Shakespeares pjäs MAcBeth. Det handlar om besvikelser efter brutna löften, mord och vansinne efter dådet. Det handlar också om att tro på framtidsutsagor och sedan se att dessa utsagor inte infrias, eller infrias på ett sätt som inte finns i ens föreställning.
För mig har det alltid varit så att om jag önskar mig någonting för framtiden och det inte dyker upp i den form JAG föreställt mig, blir jag besviken och ser inte vilken möjlighet som yppat sig, men på ett annat sätt. Det tar en stund i alla fall.Jag övar mig att försöka fånga ögonblicket eller möjligheten i flykten. Men det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta och jag har övat i många år nu. Åtminstone 15 år och jag har ännu inte fått flyt i det.
Jag saknar en hund. Jag har tre katter och de är fantastiska. En av katterna är bengalkatt och hon tål inte de andra två, så jag har dem åtskilda. Men bengalen är mer som Pettssons katt. Alltid med och ska delta i allt ifrån tillverkning av blomkrukor i papp till att sopa. Då hon inte tycker det händer tillräckligt mycket skriker hon högt och uppfodrande. Visst är det hemskt med de kattskriken.
De andra två är mor och dotter. Den ena är guldfärgad och långhårig och den andra är tricolour men korthårig och en underbar päls. Mamman fick 7 kattungar - en tricolour dog - antagligen var det en hane(tricolour är dödlig om den finns i hanar har jag hört). De övriga var rödhåriga utom den här vi har hemma, eftersom den var den enda honan. Så dottern växte upp med 6 kattpojkar. Hon har varit ganska skygg för människor, efterosm hon varit omringad av tuffa killar. Mycket beror det nog ocksåpå att kattmammam är skygg, men inte lika skygg. Men nu börjar dottern få vissa sociala färdigheter som att komma och stryka sig mot benen då och då eller komma nära så man kan lyfta upp henne. Det blir roligare så, både för henne och för mig.
Jag märker att jag inte vill gå in på MacBeth och pjäsen. jag får skriva av mig då jag börjat undervisa.

måndag 22 februari 2010

TilliT och visdomsord från Charlie Chaplin



Charlie Chaplin och Gandhi


Jag läste tidningen TilliT - tidningen med bara positiva nyheter. En helt underbar tidning som jag stöder. Där fanns en liten artikel om Charlie Chaplin. Den heter:

När jag började älska mig själv.


När jag började älska mig själv, förstod jag, att jag alltid och vid varje tillfälle befinner mig på rätt plats vid rätt tidpunkt och att allt som sker är riktigt -utifrån detta kunde jag vara lugn, Idag vet jag att detta kallas TILLIT.


När jag började älska mig själv, kunde jag urskilja, att emotionell smärta och lidande enbart är signaler till mig själv, att jag lever i konflikt med min egen sanning. Idag vet jag att detta kallas att vara autentisk.



När jag började älska mig själv, insåg jag, att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk. Men när jag kopplar ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon. Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.

Vi behöver inte längre frukta meningsskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra. Till och med stjärnorna stöter samman ibland, varvid nya världar uppstår. Idag vet jag att det är det som är LIVET.

Charlie Chaplin.

Glöm inte att stödja TilliT - den är gratis, men behöver både sponsorer och folk som hjälper till att skriva artiklar, göra lay-out och distribuera. TilliT brukar finnas på större bibliotek som har tidningsrum.

Jag ville inte kasta mina TilliT i pappersåtervinningen så jag har gjort blomkrukor till vårsådd av luktärtor av dem. Hur man gör?
http://www.odla.nu/artiklar/krukmakeri.shtml Fast jag tejpar inte. Jag undrar om texten på tidningspappret kan påverka groddarna? Det kan ju vatten enligt EMOTO
(Jag hämtar länken på youtube få se när den kommer).




Emily Carr

lördag 6 februari 2010

Maskerad

Jag ska på maskerad och temat är rymden. Jag känner inte direkt begiestring, men det blir säkert roligt. Ska sno ihop en rymddräkt nu. Har lite ont om tid och min omgivning känner nog min energihöjning, för telefonen ringer i ett. Tre samtal på mindre än en timme. Det är en av anledningarna till att jag inte vill vara så social - att telefonen ringer när man inte har tid. Och många vänner betyder många telefonsamtal. Det låter hårt, men är en verklighet för mig.

Jag har tänkt mig att göra en planethatt och en klänning i guld och silver. Guldklänningen finns redan och jag köpte lite silvrigt tyg billigt på Rysk. Vågar inte ens tänka på vart det är tillverkat och av vem. Jag har också en tanke att ta en gammal adventsstjärna som hatt.
Det måste finnas olika slags människor och vissa människor tycker det är roligt att klä ut sig. Jag kanske saknar självdistans, men jag tycker mest det är besvärligt. Jag får säkert roligt när jag kommer dit.
Önska mig lycka till!!!!