lördag 6 juni 2009
Nationaldagen 6 juni
Tänk att det är idag 567 år sedan Gustav Vasa blev krönt till kung i Strängnäs. Att vi firar hans kröningsdag måste ju betyda att han är vår symbol för det svenskaste svenska. Men vad är det vi tycker är så svenskt med honom? Hans lurigheter gentemot danskarna när de jagade honom? Hur han smög ut ur den danska borg han hölls fången i utklädd till gumma? Hur dalkarlarna, men kanske främst kvinnorna hjälpte honom när han höll sig undan- en dalkarl skar hästen i hoven då danskarna stuckit spjut i höet där Gustaf låg gömd och Gustaf blev sårad? En dalkulla slog honom i huvudet med ett baktråg, en annan knyckte en nyckel och öppnade åt honom när hennes man låst in honom och kallat på danskarna. Hans skidfärd mellan Sälen och Mora (Vasaloppet)? Som kung var han väl korpulent och vresig och sur om jag minns rätt. Han hade mycket tandröta och det måste gjort ont. Han lät riva klostren och bygga de typiska Vasaslotten med runda tegeltorn (typ Uppsala och Mariefred) så religionsfrihet fanns nog inte. Jag tro det vi svenskar attraheras av är hans osvikliga mod och hans beslutsamhet. Jag undrar om jag skulle kunna vara så modig som han var som motståndsman? - Bara om jag hamnade i det kanske. Vad är det mer vi beundrar hos honom, som gör att vi firar att han blev krönt? Frihet kanske, men var den friheten för alla? Och var det samma frihetslängtan som idag?
fredag 5 juni 2009
Skolavslutning
Så har det vari skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" och "En vänlig grönskas"
Det känns att jag inte sjungit på länge eftersom jag har svårt att ta de ljusa tonerna. jag får nog lov att sjunga upp mig med lite sångövningar.
Klass 7 och jag sjöng Pink Floyds "The Wall" Another brick in the wall. Klassen var jätteduktiga. Jag fick spela den elaka läraren som trycker ner eleverna. Jag tror klassen tyckte att de var bra - Jag tyckte de var bra i alla fall.
Det är ju ingen avslutningssång eller sommarsång egentligen, men de ville sjunga den. Så blev det.
Vi var ute fast regnet hängde i luften. Min klass uppförde sig exemplariskt. Jag är lycklig över att få vara deras lärare.
Så har jag börjat odla. Jag har ju haft så svårt för att röra mig innan, men nu känns det som om jag kan satsa på att bli bra och då kommer odlingen som nummer 1 på min önskelista. Växterna sitter där de är satta, vilket är bra. Min mor påstår att jag har gröna fingrar så det återstår väl att se. Hon tror att jag ärvt de anlagen av min mormor, som jag aldrig träffat. Hon hade gröna fingrar och odlade många växter som inte var vanliga på den tiden- tomater, sparris och annat. Jag minns bara de svarta vinbärbuskar hon satt. De var manshöga och bar alltid massor av stora svarta bär. De var så goda. Annars fanns det inget kvar av min mormors odlarglädje. Min styvmormor hade väl inte det intresset. Min mormor var fantastisk på att brodera och göra vackra handarbeten också. Jag är glad om jag fått lite anlag av henne.
Jag har inte skrivit på min blogg på länge. Jag kände det som om jag bar grävde ner mig i negativitet och slutade därför skriva. Men jag tänkte att jag under sommaren kanske kan ta det som en utmaning att bara försöka skriva bra och positiva saker,
Jag lovar ingenting, men jag försöker. Vi får se hur det går. Jag klappar mig på axeln och önskar mig lycka till.
Det känns att jag inte sjungit på länge eftersom jag har svårt att ta de ljusa tonerna. jag får nog lov att sjunga upp mig med lite sångövningar.
Klass 7 och jag sjöng Pink Floyds "The Wall" Another brick in the wall. Klassen var jätteduktiga. Jag fick spela den elaka läraren som trycker ner eleverna. Jag tror klassen tyckte att de var bra - Jag tyckte de var bra i alla fall.
Det är ju ingen avslutningssång eller sommarsång egentligen, men de ville sjunga den. Så blev det.
Vi var ute fast regnet hängde i luften. Min klass uppförde sig exemplariskt. Jag är lycklig över att få vara deras lärare.
Så har jag börjat odla. Jag har ju haft så svårt för att röra mig innan, men nu känns det som om jag kan satsa på att bli bra och då kommer odlingen som nummer 1 på min önskelista. Växterna sitter där de är satta, vilket är bra. Min mor påstår att jag har gröna fingrar så det återstår väl att se. Hon tror att jag ärvt de anlagen av min mormor, som jag aldrig träffat. Hon hade gröna fingrar och odlade många växter som inte var vanliga på den tiden- tomater, sparris och annat. Jag minns bara de svarta vinbärbuskar hon satt. De var manshöga och bar alltid massor av stora svarta bär. De var så goda. Annars fanns det inget kvar av min mormors odlarglädje. Min styvmormor hade väl inte det intresset. Min mormor var fantastisk på att brodera och göra vackra handarbeten också. Jag är glad om jag fått lite anlag av henne.
Jag har inte skrivit på min blogg på länge. Jag kände det som om jag bar grävde ner mig i negativitet och slutade därför skriva. Men jag tänkte att jag under sommaren kanske kan ta det som en utmaning att bara försöka skriva bra och positiva saker,
Jag lovar ingenting, men jag försöker. Vi får se hur det går. Jag klappar mig på axeln och önskar mig lycka till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
