onsdag 12 november 2008

American Prayer - Dave Stewart (Barack Obama Music Video)

President-Elect Barack Obama in Chicago

De gamla upptäckarna och Obama.




Den som övade de gamla sjöfararna att våga segla längre än till Kanarieöarna och Rädslans barriärer (Kap Bojador) var Henrik Sjöföraren från Portugal på 1400-talet. Henrik hade först slagits mot morerna och vunnit den lilla landremsan som finns på den afrikanska sidan av Gibraltasund. Staden heter Ceuta. Han blev senare guvernör och byggde ett astronomiskt observatorium, en kosmografskola (en skola där forskarna skulle kartlägga stjärnhimlen) och ett rederi där han byggde skepp. Han såg som sin uppgift att portugiserna skulle bli de främsta sjöfararna i världen.

Henrik skickade iväg skepp efter skepp som när de kom till Kap Bojador vände. Han satsade inte bara sin egen förmögenhet utan också den Kristna Order han var stormästare i - Kristusordens pengar. Det hjälpte säkert till att ärkeprästen - den katalanske kartaren hade Etiopien (Abessinien) som rike och om Henrik hittade vägen till Etiopien från VästAfrikas kustsida skulle de två kristna överheterna gemensamt slåss mot morerna från två håll.(Alltså araberna)

De arabiska informationer Henrik hade, var att bortom Rädslans Barriärer finna det land som kallades Guinea. Enligt ryktet hade floder där botten glimmade av rent guld. Men det fanns också ett hot- någonstans bortanför Kap Bojador försvann havet ner i bråddjupen och det mörka havet och skeppen tippade över kanten. Det visste alla i samtiden, eftersom dåtidens uppfattning var att jorden var en rund skiva och om sjömännen seglade för långt ut ramlade de ner. Föreställningen är inte så tokig om du tänker dig att du står och tittar ut på havet och horisonten så ser det ut som om havet liksom tippar ner- Att det beror på att jorden är rund är ju en vetskap vi har idag.


Det fanns också föreställningar att på land fanns det människor med öron så stora att de kunde svepa in sig i dem och sova. Det fanns fullt av andra monsterösa varelser och otäcka väsen som gjorde det omöjligt för en människa att landstiga.

Det hjälpte inte sjömännen heller att bortom Rädslans barriärer blåste passadvindarna ut sand från öknen och gjorde att sikten blev liten. Henriks landsmän började också knota eftersom de såg honom som en som tog männen från jordbrukssysslorna och satte dem på skepp för att dö i havet. Så det var både motvilliga och rädda sjömän som steg ombord på Henriks skepp. Alla expeditioner från 1416 - 1434 kom inte söder om Rädslans Barriärer(Kap Bojador).

En expedition drev med en storm till Maderiaöarna (1418) som portugiserna inte känt till innan. Samma skeppare upptäckte Azorerna 13 år senare.

Att skicka expeditioner söderut var mer vanskligt. De vände så fort de såg det svarta havet- det förtecken på att skeppet närmade sig kanten på jordskivan. Till slut lyckades en väpnare till Henrik, Gil Eannes att segla söder om Kap Bojador.

Året efter 1435 nådde samma väpnare Rio dÓro (Guldfloden) som är ett landområde - inte en flod.
Nu hade portugiserna kommit in i den heta zonen och där fanns de spår av människor. En större karavel nådde 1443 Kap Branco ( Blanco). Under resan träffade portugiserna afrikaner som berättade att det fanns stora kulturer och civilisationer längre söderut. Portugiserna skickade då ett brev till påven där de la tyngdpunkten på att sprida kristendomen och att Portugal tillförsäkrades rätten till alla upptcäökter söder om kap Bojador. Påven beviljade portugiserna alla länder söder om Kap Bojador och förnekade andra furstar att överhuvudtaget segla i dessa trakter utan särskilt tillstånd från Portugal. Portugal blev erkänd som herraväldet i Afrika.


Portugisiskt hav

Oh, salta hav-
Hur mycket av ditt salt
är tårar från Portugal?

Priset för att segla på dig är
mödrarnas gråt,
sönernas böner de förgäves bett
och de ogifta ungmöerna
För att vi ska få äga dig - Oh Hav.

Var det värt det? Allting är värt det
Om själen inte är för liten.

Den som vill segla förbi Rädslans barriärer
Måste stå emot all den smärta.

Gud gav havet:
Havets farligheter och de bottenlösa djupen.

Men i havet lät Han himlen spegla sig.

Fernando Pessoa.

Obama har också gjort en resa förbi Rädslans Barriärer. Amerika har visat att de har kommit över mycket av rasbarriärer och nu kan- om Obama får leva- en ny tid komma i USA: En tid där auktoritet och egensinne inte är rådande utan diplomati och samarbete. Jag tror mycket på samarbete -även om jag ser att det blir stora svårigheter för USA´s nästa president.

I början av 1900-talet sågs afrikaner och afro-amerikaner som slavar och arbetskraft jämställda med åsnor ungefär och utan några mänskliga rättigheter. Deras status höjdes väl något under världskrigen, då de blev inkallade som soldater och kanonmat. Martin Luther King - en predikant och afro-amerikan på 1960-talet, skapade en möjlighet genom att bilda opinion mot att svarta inte fick sitta på samma buss-säten som vita, inte på samma parkbänkar och skulle alltid kliva åt sidan om en vit människa kom. Så utvecklades det en samhällsstrid och några mörkhyade elever blev placerade på en vit skola - med poliseskort. Det är han som talar om att han har en dröm - att vita och svarta kan arbeta sida vid sida. Tänk att hans offer banade väg för en afro-amerikansk president. Ja, vilka förväntningar och vilket hopp står inte till Barack Obama. Jag hoppas han inte blir nerskjuten som Kennedy- Det fanns samma hopp och yra då han blev vald till president.Och samma förändringar i luften.

lördag 1 november 2008

galaxer och embryon






Jag blev förvånad då jag såg ett program om astrofysik och tyckte att det fanns likheter mellan två galaxer som dragits in i varandras sfärer och ett embryo.



och så här ser en kiselalg ut:

Så här ser ett embryo ut

Och så här såg galaxerna ut:



Sedan kunde jag inte låta bli att fortsätta jämförelser av olika slag

Så här ser sombreogalaxen ut:



och så här ser en kiselalg ut:



Så här ser ett embryo ut i ett tidigt stadium:



och en annan slags galax



Det här är ingen vetenskaplig undersökning -jag har bara gått efter form, men jag tycker ändå det är slående att det finns likheter.

Så åter till vår älskade jord:




Moder Jord
Vi har smyckat Hennes Hår med Himmelens Stjärnor, och Hennes Mun är Rosorna i Vår Trädgård. Och allt Hon finner Glädje och Kärlek i, är detsamma för Oss.
Vi förbereder ett Nytt Bröllop och en Ny Smyckning. Detta är Du Vår Kära Moder Jord som är i antågande.
Himmelens Portar står öppna och fröjdas skola Hennes Kära när Kristallen beträder Helig Mark.
Då UrsprungsKällan dansar En evighetens Vals, lägger Hon Skapelsens Spira i Våra händer.

Maria Modig Rehan








Ur Carlos Castanedas "Berättelser om makt":

"Blott om man älskar denna jord med aldrig sinande passion, kan man släppa sin sorg fri", sa don Juan. "En krigare är alltid full av glädje, för hans kärlek är oföränderlig och hans älskade, Jorden, omfamnar honom och ger honom ofattbara gåvor. Sorgen tillhör endast dem som hatar just det som ger dem skydd." Åter smekte Don Juan marken med ömhet. "Denna ljuvliga varelse, som lever in i minsta skrymsle och förstår varje känsla, har givit mig tröst, botat mina smärtor, och när jag äntligen helt förstod min kärlek, lärde den mig friheten."

Och de stjärnor som attraheras av jorden: