måndag 23 november 2009

I livets villervalla


I livets villervalla
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll ---
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår ----

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -----
I livets villervalla
så nära vi gå ---
men så fjärran från varandra
ändå.

Nils Ferlin

Ja, jag har övat diplomati sedan i torsdags. Klassen min och den hiearkin som jag försökt att skaka om har tagit sig nya former och två jämstarka flickor, varav en ny, står emot varandra med delar av klassen mellan sig, vända med ansiktet åt det ena eller det andra hållet. Det är ju tyvärr så, att det är de som sympatiserar med de starka. som ger de starka kraft. Jag säger bara det- jag förstår varför det blir krig.
Ryktesspridning, tänjandet på sanningen och uppenbara lögner har skapat ett oroligt klimat och klassen vill inte annat än ro. Dessutom att på avstånd gissa sig till vad de andra säger- JA! SE! Nu ler hon och tittar på mig- alltså snackar hon skit om mig.
Att antagonisten skrattat åt ett skämt och kastat med huvudet så håret ska ligga på ett speciellt sätt, är helt oväsentligt i tolkningen. Att man kan tro att man är jordens centrum på det sättet - att allt snurrar runt omkring en, är makalöst. Min kära mor brukar säga- Ja, inte ska du tro att någon bryr sig om vad jag säger. Det tror jag är att slå åt andra hållet, men den gyllene medelvägen vore fint att få uppleva.

Jag tycker synd om tonåringarna som kan hålla på som de gör. Stackars människor.

söndag 22 november 2009

Swedish traditional folksong - När som jag var på mitt adertonde år

Att tycka om svensk folkmusik är inte bara nödvändigt - det är revolutionärt idag. Jag tycker om att känna mig internationell, men jag vill inte utplåna min svenska färg i det internationella. Bäst att tillägga att min ljuvliga vuxna dotter har en far från Etiopien.

söndag 15 november 2009

Det där med new age och så




Jag var på utflykt till newage-landet. Jag träffade en man som med hela sin själ och ande visste att han var en inkarnation av Saint Germain.

Jag måste erkänna min brist på bildning att jag inte visste vem Saint Germain varit och gjort. Jag läste in mig på Wikipedia att han var greve och hovman, äventyrare, upptäckare, alkemist , pianist, violinist, occultist och mästare av den uråldriga visdomen. Jag drar alltid öronen åt mig och det drar verkligen i öronen, när jag skriver det här. Det känns också lite konstigt på höger sida om svalget när jag hör talas om mästare och occultister. Inte för att jag inte tror att det finns individua - liteter som kommit högre på kunskapsberget och den inre visdomens berg än jag, men för att kunna uttala sig om det måste man ju veta hur högt andra har kommit, eller hur långt jag själv har kommit i förhållande till andra- om du förstår vad jag menar. Det är ju det som är att bli förstådd. Att jag kan tala utifrån den visdom och kunskap andra har(under förutsättning att jag har mer kunskap och bildning alltså) och sänka mig till deras nivå- om jag är utvald alltså. Missförstå mig rätt- jag ser mig inte som förmer än någon annan- jag reflekterar bara.

Det som också förvånar mig är att där sitter vi artigt alla och lyssnar på en person
- en man förståss - och vi som lyssnar är i majoritet kvinnor- och åtminstone jag, arbetar hela tiden med mig själv och mina fördomar, så att han ska kunna komma till sin rätt.

Jag förstår inte all denna längtan efter guidning och bekräftelse att göra rätt. Jag kan iaktta mig själv också och se hur jag måste hålla i mig för att inte falla för smicker eller uttalanden som att jag har tusen lotusblad som är utvecklade. Det jag fått styrkt i mig själv är att jag har mina rikedomar inom mig. Det kunde jag antagligen kommit fram till ändå utan newagekurs. Jag får söka utanför mig för att hitta välgörare och pengar. (En dag blir jag mångmiljonär på Lotto- en dag ganska snart).

Det är helt enkelt så att det är slut på den tiden då vi som människosläkt följde auktoriteter och ledare blint- Ibland kan jag inte hjälpa att jag ser människosläktets historia mer som myr- eller bi-samhällen. men påminner mig då att det har varit så- det är inte så. Den nya tiden har börjat.

Utflykten i newage-landet var intressant och tröttande. Jag ska nog inte vandra den vägen mer, men nu kan jag i alla fall säga att jag prövat.