rosor och rosendoft

jag har varit i trädgården och haltat runt. Jag har gjort så mycket rosensaft och även förberett för flädersaft. Så har jag plockat Johannesört och snoppat av blommorna och lagt i sprit. Jag dricker nästan aldrig, men johannesörtsbrännvin värmer då jag upplever att allt har gått snett och jag ligger på själens botten och kravlar runt. Jag brukar tänka på en man jag kände då jag var ung som var otroligt ledsen över sin situation. Han kom in på den pub jag satt och ropade till mig:
-Här ser du killen som står i botten av en brunn och gräver sig nedåt! Det var så tragikomiskt och jag minns att jag skrattade så jag nästan kiknade. Han tittade oförstående på mig och sedan spred sig ett leende på hans läppar -ett leende från hjärtat. Han hade inte druckit Johannesörtsbrännvin, men han hade behövt det.
Johannesörtsbrännvin kallas hirkum-pirkum på Gotland och ska vara bra då man vill driva ut onda andar, enligt gammal folktro. Och när man är deppig kan man ju se det som om man är belägrad av onda andar eftersom allt är svart- till och med de gröna trädkronorna går i någon smutsgrön färg.
Annars kan man inta sufisternas hållning (sufister är en islamistisk religiös grupp som funnits sedan 600-talet) och leva ut allt, men också se att motgången kan vara den största medgången och medgången den största motgången. Det kallas utveckling inuti.
Jag är förtjust i en av sufismens förespråkare - Rumi, som levde på 1260-talet. Han har så mycket fantastiska dikter. Jag har försökt hitta dem på svenska, men de som är kända och översatta är alltför svårbegripliga för mig - eller fräcka. Jag blir generad även då jag bara läser; En fråga ställs: Hur långt könshår kan man ha för att inte hindra sig i sin bön. Jag tycker det är lika blottande som sängkammarscener på TV. Jag blir generad över filmer också och förstår aldrig varför det måste vara dramatiskt riktigt att ta med dem i en film som kan handla om sjukdom och död eller att spela golf. Till Rumi-översättarnas försvar ska sägas att Rumi´s svar i den löpande texten är på latin och översättningen finns i fotnoter.
En av de svenska översättningarna handlade också om elefanten och männen i mörkret. Ni vet? Den heter
Religionernas språk:

"Det var en gång ett par indier
som i ett mörkt hus visade upp en elefant.
Åtskilliga kom för att beskåda elefanten
och gick en efter en in i mörkret.
Då det inte var möjligt att se elefanten
började de treva efter den.
Den enas hand rörde vid elefantens snabel.
Han sade:"Den rör sig som en orm".
Den andres hand nuddade dess öra och
för honom tycktes det som en solfjäder.
När den tredjes hand rörde vid elefantens ben
sade han:" Dess kropp liknar en pelare".
Den fjärde lade handen på dess rygg och utbrast:
"Elefanten är sannerligen som en tron!"
På så sätt föreställde sig var och en elefanten
efter den kroppsdel han själv vidrörde.
Deras synpunkter skiftade efter vad de förnam:
"Krökt som ett C" eller " rak som ett I".
Om de blott haft var sitt ljus
hade de talat med samma stämma
Sinnets förnimmelser är lik en öppen hand:
Handen kan inte greppa elefanten i dess helhet!

Jag har hämtat texten ur Vassflöjtens sång.

De mest fantastiska korta berättelser och små korta, skulle man kunna kalla det, "lidnerska knäppar".

Hör här:

The way of love is not
a subtle argument

The door there
is devastation

Bird make great sky-circles
of their freedom.
How do they learn it?

They fall, and falling
they´re giving wings.


(Min översättning:

Vägen till kärleken är inte
ett skarpsinnigt argument.

Dörren dit
är förödelse.

Fåglar gör stora himlacirklar
med sin frihet.
Hur har de lärt sig det?
Genom att falla, och i fallet,
får de vingar.

eller

I am so small I can barely be seen.
How can this great love be inside me?

Look at your eyes. They are small,
but they see enormous things.

Min översättning:

Jag är så liten att jag knappt syns.
Hur kan det då rymmas en så stor kärlek inuti mig?

Titta på dina ögon. De är små,
men de ser ofantliga saker.


Jag vill bara tillägga att Drömkvädet här nedanför spelades in för några år sedan. Det var en fantastisk föreställning med Christopher Sivertssen som otroligt duktig scenmästare. Den gavs på kulturnatten och det fanns elever som gått ut och tagit studenten som var med och bar föreställningen, då många elever var nya.