ekologisk mat och plast

Det har blivit en ny trend bland de som säljer ekologisk mat. Den ska vara inplastad. Precis som om det hjälpte upp de utsläpp som behöver minskas på jorden. Plasten är ju också gjord av petroleum eller råolja, kanske jag ska säga. Så då vill jag vara miljövänlig och köpa obesprutade frukter och grönsaker och hamnar istället i att plasten är en oljeprodukt.
Jag försökte sätta mig in i affärernas dilemma. Om de har ekologisk odlat frukt som är dyrare än besprutad frukt, då kommer ohederliga köpare att ta av den ekologiska frukten och säga att den är oekologisk. Hur ska man kunna märka de olika frukterna. Sätter affärsinnehavaren små lappar på frukterna går de ju också att ta bort eller byta plats på.

Som köpte kanske jag bara vill ha en ekologisk persika och är tvungen att köpa 4 inplastade.
Med vetskapen om att de flyter runt ett plastberg i Stilla havet- stort som den amerikanska kontinenten vill man ju inte delta i det plastutbud som finns idag. Dessutom skadas fiskar, havsfåglar och havsdjur som utter av plasten. Det finns en stad i England som helt slutat med plastpåsar. Där tar stadsborna sin stora korg och går och handlar. Själv försöker jag verkligen minska på mitt plastpåseanvändande. Förut använde jag mina plastpåsar från affären till soppåsar, men eftersom de inte förbränns till koldioxid och vatten har jag köpt soppåsar som gör det.
Men om jag köper frukt t.ex körsbär, så är plastpåsen det enda alternativet som jag ser det idag. Jag skulle önska att alla affärer hade mindre bruna papperspåsar som affären här i Håga Tant Grön har. Då behöver jag inte heller känna mig så skyldig till miljöförstöringen som pågår.

Skräpet samlas i Stilla oceanen beroende av vindarna och havsströmmarna. de kan flyta runt i hundratals år och sprida giftiga ämnen till fiskar och fåglar och minskar antalet plankton- världens syregivare och havslivets basföda. Forskning har visat att det går cirka 3 kg (6 pound) plast på 1/2 kg ( 1 pound) plankton.


Bilen visar hur havströmmarna bildar centra för plasten att skvalpa runt i. Det gula är plastföroreningar.

De som är bäst på att skrika att andra ska göra något är ungdomen- jag brukar skratta då jag åker förbi Rackabacken eller Flogsta och ser hur Sveriges intelligentsia sortera sina sopor. Det är inte roligt men tragikomiskt på något sätt.
Då jag själv bodde där ( som mycket gammal -runt 30 år) kastade somliga hyresgäster inte bara ut skräp genom fönstret utan också ben och mat som drog till sig råttor och möss. Jag hade hund då och min vorsteh älskade att sniffa rätt på olika äckliga gamla matsopor som han slukade med glädje. Det var med största auktoritet jag tog av honom ben och det han inte hann sluka innan jag kom fram.

Jag tror de bästa på att ta vara på och återanvända är äldre och pensionärer. Inte för att jag själv kan skryta med att återanvända så mycket som jag vill - jag tillhör ju de äldre ändå, även om jag inte direkt tycker det själv. Min mamma kan sitta och titta på olika vävda tyger och berätta att det där var strumpor de repade upp och vävde in ( alltså sådana där tunna herrstrumpor) eller mormors förkläde eller en sockertoppssäck. Jag blir så stum av beundran att kvinnorna tog vara på allting och gjorde vackra saker av det. Tänk. de kunde aldrig vara stilla och slappa. Möjligen då mörkret föll och de kunde kura skymning. Jag tycker det är ett så vackert uttryck - att kura skymning.



Länge leve återanvändningen och second hand!!!