Sigill :Månen
Jag var ute på morgonen och plockade röda vinbär. I trädgården såg jag rådjur- en bock med kid. Kidet har tappat sina fläckar, så det är väl snart höst och jakt på de vackra djuren. Då jag stod där och tänkte i min vinbärsbuske kom en trollslända flygande. De är så vackra och intressanta tycker jag. Den liksom patrullerade en viss sträcka -fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ändå fanns det inte andra trollsländor i närheten, så den behövde inte patrullera av ett revir.
De flesta fåglar är tysta nu. Det var några skogsduvor som kurrade ihop sig i skogen, några varningsrop från småfåglar,svalornas svirrande ljud högt i skyn och hackspettens ihärdiga hackande i murkna grenar och stammar. Hackspetten brukar komma till min balkong på vintrarna och äta solrosfrön och talgbollar. Den blir mer och mer gul där den ska vara vit och lite ruggigare för varje år som går. Men nu finns det mat och det verkar den glad åt.
I trädgården finns också en liten, liten igelkottsunge. Den får kattmat och vatten av oss varje dag och kväll. Den känns så liten och ensam så jag undrar vad som hänt. Jag har ett speciellt förhållande till igelkottar. Då jag var kanske elva år var jag i Oslo och besökte mina kusiner och min faster och onkel. PÅ gården där de bodde fanns ett riktigt ligistgäng. De hade hittat en igelkott och kastat kniv på den och sedan eldat under den. Djurvännen från landet - dvs jag blev helt förskräckt, men jag kunde bara tala om min avsky och vilken tonårspojke lyssnar på en elvaåring ens om hon skriker och gråter. Jag var hållen som en galen svensk och det tog jag med jämnmod.
Några dagar senare hittade jag och min kusin Putte (ja, det är en hon, men hon hade förväntningar på sig att bli en han - det här skedde innan det fanns möjligheter att veta vilket kön barnet skulle få innan det kom ut i världen- därav smeknamnet Putte)
igelkottsungar. Vi tog dem med oss till Botanisk Haven som låg i närheten för att rädda livet på dem. Vi fångade in två stycken och gick med dem till ett buskage i haven och sedan skulle vi hämta de andra två, men då var de borta. Hur som helst så gick vi varje dag till den Botaniska haven och gav våra skyddslingar mat och vatten och sedan gick vi ut och gick med dem. De knallade på med sina korta ben efter oss och då vi gick för fort eller de ville bli burna stannade de och lät ungefär som marsvin. Du vet ett njeet med ett stigande tonläge. Jag ville att vi inte skulle berätta för någon, men min kusin kunde inte hålla tyst och berättade för de barn som var närmast oss i ålder i kvarteret. Bara någon dag senare hade en pojke letat rätt på igelkottarna och flyttat på dem. Vi letade och letade men kunde inte hitta dem igen.
En sorglig liten historia.
Än sorgligare är det att de igelkottar som kryper ihop vid fara istället för att springa bli överkörda och dör. Det som upprör mig mest är den nonchalans som bilister visar då det ligger döda djur på vägen eller då bilisten kört över ett djur. Det kostar väl ingen tid att stanna och flytta på det överkörda djuret ner i diket istället för att det ska ligga i vägbanan och blir mer och mer tillplattad. Även döda djur behöver respekt. Dessutom verkar det vara helt utanför vissa bilisters kunskap att större djur som blir överkörda behöver markägaren och polisen få veta var de ligger eller var de blev påkörda.
Mänskligheten är inte ton-åringar vars hjärna inte utvecklar empati förrän efter 21 års ålder - och inlevelseförmågan och empatikraften är inte färdigutvecklad förrän vid 28 års ålder. Det är de vuxna som måste visa vägen. Till och med Röda korset talade om att vuxna måste ta vuxenansvar på TV igår. De barn som kommer till skolan och inte har familjer där vuxenansvaret fungerar, lämnar över ansvaret till skolan att uppfostra barnen. Men barnuppfostran är ett föräldraansvar som ska vara så grundmurat att det håller även då föräldrarna inte är med. Min mamma som är 86 år berättade att det är inte ungdomar som reser sig för henne på bussen - de sitter kvar. Att de gör det är förståligt rent vetenskapligt, men att de sitter kvar är ett föräldraansvar. Då är uppfostran inte så djupt att det sitter i själen. Att resa sig för en äldre människa har ingenting att göra med att ungdomen böjer sig för auktoriteter utan är bara ett symptom på hur väl samhället fungerar. Det du gör för en av dessa mina minsta bröder, det gör du och för mig. Och de minsta bröderna och systrarna är småbarn som är hängivna de vuxna de växer upp med och de gamla som inte längre orkar lika mycket som då de var i sin krafts dagar.
Så kan vi titta på matuppropet och vilken skitmat som serveras till de gamla. Eller varför inte på fiskpinnar som fångas i Norge och fraktas till Japan där de paneras och den panerade fisken fryses för att sedan fraktas till bl.a Sverige igen - tala om resursslöseri. Så för att höja medvetandet igen behöver varje hushåll bojkotta fiskpinnar.
Jag skulle vilja starta en proteströrelse där du går in i affärerna och har med dig små lappar med olika informationer t.ex för fiskpinnar. Ovanför fiskpinnarna klistrar du fast den sanna informationen om hur produkten har blivit till. Då kan den som handlar aldrig skylla på att den inte vet. Men jag antar att affärsinnehavarna och deras anställda skulle få ett stort jobb att ta bort alla klisterlappar, så det borde vara ett pågående arbete hela tiden. Det skulle vara fiffigt, tycker jag.
Eller holländska tomater som besprutas 25 gånger mer än en svensk tomat. Om jag förstår mitt googlande rätt består tomatbesprutningen av DDT- derivat och olika varianter på bensen. Det tar sådan tid att kolla upp t.ex vad odlarna besprutar tomater med. De bolag som tillverkar produkterna hävdar att de är ofarliga för växten, men ta t.ex svampbekämpningen på tomat. Jag förstår det som man doppar tomaten i en saltsyrelösning och det ska inte skada växten. Men om du - levande varelse- får på dig lösningen ska du snabbt tvätta dig med tvål och vatten, får du i dig medlet ska du inte framkalla kräkningar men äta aktivt kol och kalla på läkare omedelbart. Om det nu är så farligt för människan varför är det inte skadligt för växten. Det är sådant här jag inte förstår - jo - intellektuellt förstår jag men det finns andra delar av mig som skriker högt.
Jag har fått soleksem på armen. Jag vet inte hur stort ozonhålet är nu, men jag tycker det borde finnas en ozonrapport och en astronmirapport tillsammans med vädret på TV. Då vet jag snabbt om jag ska vara inne eller ute. Jag vet också om jag kommer att sova eller inte bereonde på om det är fullmåne eller inte. Jag kan gå ut och se på stjärnhimlen och veta att det är Venus som står i horisonten när jag tittar åt väster eller var Oxens stjärnbild och dess ljusstarka stjärna Aldebaran ( som betyder följeslagaren) finns.
Jag älskar stjärnhimlen och ser fram emot att nätterna blir mörkare igen.
Intuition är en andlig kraft. den förklarar ingenting, den visar bara vägen.
Florence Scovel Shinn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar