Finhorn och skotska minnen

Ur Kalevala

Åskan slog ner och internetanslutningen fungerade inte längre. I fyra dagar har jag varit utan internet och på ett sätt har det varit underbart. jag har varit helt frånkopplad den värld som förväntar sig något av mig. Jag har försökt och hitta en formel hur jag ska förhålla mig till världen och till mitt arbete och samtidigt arbeta för en värld i harmoni och fred. Det är inte lätt med barnamord, krig och människor skadade på alla de vis på grund av krig och traumatiska upplevelser- att försöka behålla lugnet och den positiva hållningen till livet. Jag förstår så väl de unga som drar ut på landet för att odla och göra sig självförsörjande. Att lämna så få spår som möjligt innan jag dör är en tanke som dyker upp med allt tätare mellanrum. Jag sände en film från Finhorn och hoppas den kommer till bloggen snart. Ibland kan det dröja en stund innan den dyker upp. På Finhorn har de som arbetat där verkligen kunnat säga att de skapat något ur naturen och att det blivit något vackert. Jag har själv aldrig haft råd att åka dit, men jag har förstått att det är trädgårdar som änglarna guidat de som arbetat med trädgården till att skapa. Jag har hört en historia om att en av de som arbetade med trädgården hade fått besked att det gick an att flytta en buske från en plats till en annan. När flyttningen var avklarad var de väsen som bodde i busken rasande. De som arbetade där undrade varför - de hade ju bara följt de instruktioner som busken givit. Då svarade busken - Att flytta mig var bra, men det som inte var bra var att ni flyttade mig då jag blommande.
Sant eller inte sant Finhorn i Skottland som jag ser på bilderna verkar vara ett paradis uppbyggt ur sanddynor och gräs.
När jag var i Skottland- för länge,länge sedan så liftade jag för att komma ner till Cornwall och hälsa på gamla bekanta i en by som hette Hayle och ligger i närheten av S.T Ives. Jag kom inte så långt eftersom jag hade en begränsad tid på mig. Det var svårt att lifta, då en tjejliga hade härjat året innan. En eller två tjejer hade liftat och då de blivit upp-plockade hade de rivit sönder sina kläder och hotat att gå till polisen och anmäla våldtäkt om de inte fick pengar. Men det visste ju inte jag. Så jag förstod verkligen inte varför det gick så trögt.

Jag fick lift med en lastbilschaufför från Glasgow till Edingburg. Hans lastbil var inte så stark utan han måste köra runt bergsluttningarna istället för över dem. Han beundrade de svenska lastbilarna som Scandia och Volvo mycket.

Han berättade att just den väg vi åkte på var lite krokigare än den behövde vara för Vägverket hade varit tvungna att ta hänsyn till älvorna som bodde där. Jag som var i mina tjugo trodde ju inte mina öron. Vaddå älvor?!? Jo, det bodde älvor i det landskap vi åkte igenom och de hade på olika sätt talat om för dem som byggde vägen att vägen inte fick dras fram hur som helst! Vägverket skulle lämna älvorna fredade platser där de bodde och höll till. Jag blev alldeles stum av häpnad och misstänksam förvåning- ni vet det där våta täcket jag talat om förut (i religiösa sammanhang).

Senare liftade jag med två stora, tjocka ölgubbar i en liten pick-up. Jag frågade dem om älvorna och de bekräftade att det var som lastbilschauffören berättat. Ja, i Skottland står många skottar nära naturen och det är inte så underligt, tycker jag, att de talar med naturen och håller den helig. Utan grönt gräs och grönsaker skulle inte människan kunna existera. Så all heder och respekt till dem som håller naturen och dess växter högt.

På samma resa, köpte jag ett par byxor i Oban. Jag kom in i en mycket trång affär vid hamnen, där byxorna låg i snygga travar i hyllor som gick ändå upp till taket. Det var mycket högt i tak. I butiken fanns en liten kvinna, med knut mitt på huvudet. Hon påminde om lilla My i Mumintrollen. Hon kom fram till mig och undrade vad jag skulle ha. Jag ville ha ett par gröna manchesterbyxor och en grön sån där skotsk tröja som har en basfärg och runt halslinningen är det ett brett vitt band. Alldeles innan de vita bandet möter basfärgen finns det en slinga med blommor som går runt hela halslinningen. De är så vackra de tröjorna. Nåja, för att återvända till historien: Butiksinnehavaren klättrade upp på sin stege och tog ner ett par byxor åt mig. Jag provade dem i ett mycket litet omklädningsrum och gick ut i affären och talade om att jag tyckte de var för vida i midjan. Då tittade hon på mig och sa: "Well, you are not slim you know!" Jag blev så häpen, över att en som står i affär för vara så ohövlig, så jag kom mig inte för att argumentera utan köpte byxorna. De var förståss för stora och jag gick runt med en hängbak länge- och på den tiden var det inte vanligt, annat än möjligen raggare och utslagna, att ha hängbak. Men jag förlät henne för hon var så lik lilla My. Den nästa affären jag gick in i köpte jag den skotska tröjan jag beskrev för er. Jag var snygg för en dag i alla fall (innan byxorna började hänga). Jag gick ner till hamnen och köpte en stor fiskekorg. Den har jag kvar än idag och har mina färgade garner i. Jag tycker den är fantastiskt underbart vacker. Men då jag köpte den tyckte fiskarna nere i hamnen att jag var en tokig turist. Det gjorde inte så mycket, eftersom jag var fångad av den stämning som jag sätter i samband med Skottland. Tröjan- ja, den blev utsliten. jag klippte bort den vackra halslinningen, men den har försvunnit under alla mina flyttar.


Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan drömmer; den som letar på insidan vaknar.
Carl Jung