Banker och skatter

solen sigill

Det är inte många av mina nerladdade youtubefilmer som kommit fram på sistone.

Jag satt och lyssnade på att den amerikanska staten ska gå in med trehundra miljarder kronor dvs 300 000 000 000 kronor för att hjälpa de amerikanska bankerna. Pengarna kommer från individer som betalar skatt till staten även i USA, antar jag.
Att de amerikanska låneinstitutionerna tappade överblicken är, om jag förstår det rätt, att Wall Street dvs börsen och aktieköparna handlade in sig på lånepapper. Det är mig en gåta hur man kan köpa upp sig på andras lånepapper, men så var det i alla fall. Dessa aktieägare som köpte in sig på lånepapper kunde göra det så länge marknaden dvs aktieägarna såg lånehandlingarna som attraktiva köpeobjekt. Sedan började det krisa och aktieägarna sålde av sina lånehandlingar i ett rasande tempo, för att inte förlora pengar. Då blev lånehandlingarna oattraktiva och de som satt kvar med lånehandlingsköpen blev förlorarna, bl.a. Deutche Bank och kommuner i Sverige som aktiespekulerat.
Då lånehandlingarna blev oattraktiva så började makthavarna i USA se efter vad det berodde på. De upptäckte att låneinstitutionerna gett lån till människor som inte hade några pengar eller kunde borga för sina lån. Då räntorna gick upp, så fick de som inte kunde betala huset flytta. Men bankerna drog åt sina lånevillkor och det var så många som fick gå från sina hus att det inte var attraktivt längre att köpa hus. Varpå priserna rasar, då det inte är någon efterfrågan på hus längre.
Myndigheterna försöker ställa bankerna till svars i rättegångar. De kommunala myndigheterna menar att i och med att huspriserna rasat och folk inte har haft råd att bo kvar har skapat förorter som är som spökstäder. I spökstäderna härjar ungdomen vilt. Kommunerna förlorar pengar på att reparera hus och få spökstäderna levande igen.
Bankerna skulle ha varit mer restriktiva med att låna ut från början.

Så börjar bankerna gå omkull. Och vad händer då- ju precis som i Sverige då IT-bubblan sprack går staten in och räddar banker, som annars skulle gå omkull med 300 miljarder kronor eller 300 000 000 000 kronor. Vi människor kan inte ens tänka oss den summan i enkronor -den är så stor, så stor. Och vem betalar då aktieklipparnas förtjänster och bankernas förluster - jo, den lilla människan genom sina skatter. Så man skulle kunna säga att de som får subventionerna och får bo kvar sina hus är subventionerade av andra samhällsmedborgare via skatten.
Finns det då ingen annan lösning? Nej, jag tror inte det om det inte är så att de aktieägare som gjort sig en förmögenhet på handeln med lånepapper inte skulle betala tillbaks sina vinster. Men då faller ju hela idén med aktier. Och det kanske vore bra.

i trollsländans tid

Sigill :Månen

Jag var ute på morgonen och plockade röda vinbär. I trädgården såg jag rådjur- en bock med kid. Kidet har tappat sina fläckar, så det är väl snart höst och jakt på de vackra djuren. Då jag stod där och tänkte i min vinbärsbuske kom en trollslända flygande. De är så vackra och intressanta tycker jag. Den liksom patrullerade en viss sträcka -fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ändå fanns det inte andra trollsländor i närheten, så den behövde inte patrullera av ett revir.

De flesta fåglar är tysta nu. Det var några skogsduvor som kurrade ihop sig i skogen, några varningsrop från småfåglar,svalornas svirrande ljud högt i skyn och hackspettens ihärdiga hackande i murkna grenar och stammar. Hackspetten brukar komma till min balkong på vintrarna och äta solrosfrön och talgbollar. Den blir mer och mer gul där den ska vara vit och lite ruggigare för varje år som går. Men nu finns det mat och det verkar den glad åt.

I trädgården finns också en liten, liten igelkottsunge. Den får kattmat och vatten av oss varje dag och kväll. Den känns så liten och ensam så jag undrar vad som hänt. Jag har ett speciellt förhållande till igelkottar. Då jag var kanske elva år var jag i Oslo och besökte mina kusiner och min faster och onkel. PÅ gården där de bodde fanns ett riktigt ligistgäng. De hade hittat en igelkott och kastat kniv på den och sedan eldat under den. Djurvännen från landet - dvs jag blev helt förskräckt, men jag kunde bara tala om min avsky och vilken tonårspojke lyssnar på en elvaåring ens om hon skriker och gråter. Jag var hållen som en galen svensk och det tog jag med jämnmod.

Några dagar senare hittade jag och min kusin Putte (ja, det är en hon, men hon hade förväntningar på sig att bli en han - det här skedde innan det fanns möjligheter att veta vilket kön barnet skulle få innan det kom ut i världen- därav smeknamnet Putte)
igelkottsungar. Vi tog dem med oss till Botanisk Haven som låg i närheten för att rädda livet på dem. Vi fångade in två stycken och gick med dem till ett buskage i haven och sedan skulle vi hämta de andra två, men då var de borta. Hur som helst så gick vi varje dag till den Botaniska haven och gav våra skyddslingar mat och vatten och sedan gick vi ut och gick med dem. De knallade på med sina korta ben efter oss och då vi gick för fort eller de ville bli burna stannade de och lät ungefär som marsvin. Du vet ett njeet med ett stigande tonläge. Jag ville att vi inte skulle berätta för någon, men min kusin kunde inte hålla tyst och berättade för de barn som var närmast oss i ålder i kvarteret. Bara någon dag senare hade en pojke letat rätt på igelkottarna och flyttat på dem. Vi letade och letade men kunde inte hitta dem igen.
En sorglig liten historia.

Än sorgligare är det att de igelkottar som kryper ihop vid fara istället för att springa bli överkörda och dör. Det som upprör mig mest är den nonchalans som bilister visar då det ligger döda djur på vägen eller då bilisten kört över ett djur. Det kostar väl ingen tid att stanna och flytta på det överkörda djuret ner i diket istället för att det ska ligga i vägbanan och blir mer och mer tillplattad. Även döda djur behöver respekt. Dessutom verkar det vara helt utanför vissa bilisters kunskap att större djur som blir överkörda behöver markägaren och polisen få veta var de ligger eller var de blev påkörda.

Mänskligheten är inte ton-åringar vars hjärna inte utvecklar empati förrän efter 21 års ålder - och inlevelseförmågan och empatikraften är inte färdigutvecklad förrän vid 28 års ålder. Det är de vuxna som måste visa vägen. Till och med Röda korset talade om att vuxna måste ta vuxenansvar på TV igår. De barn som kommer till skolan och inte har familjer där vuxenansvaret fungerar, lämnar över ansvaret till skolan att uppfostra barnen. Men barnuppfostran är ett föräldraansvar som ska vara så grundmurat att det håller även då föräldrarna inte är med. Min mamma som är 86 år berättade att det är inte ungdomar som reser sig för henne på bussen - de sitter kvar. Att de gör det är förståligt rent vetenskapligt, men att de sitter kvar är ett föräldraansvar. Då är uppfostran inte så djupt att det sitter i själen. Att resa sig för en äldre människa har ingenting att göra med att ungdomen böjer sig för auktoriteter utan är bara ett symptom på hur väl samhället fungerar. Det du gör för en av dessa mina minsta bröder, det gör du och för mig. Och de minsta bröderna och systrarna är småbarn som är hängivna de vuxna de växer upp med och de gamla som inte längre orkar lika mycket som då de var i sin krafts dagar.

Så kan vi titta på matuppropet och vilken skitmat som serveras till de gamla. Eller varför inte på fiskpinnar som fångas i Norge och fraktas till Japan där de paneras och den panerade fisken fryses för att sedan fraktas till bl.a Sverige igen - tala om resursslöseri. Så för att höja medvetandet igen behöver varje hushåll bojkotta fiskpinnar.

Jag skulle vilja starta en proteströrelse där du går in i affärerna och har med dig små lappar med olika informationer t.ex för fiskpinnar. Ovanför fiskpinnarna klistrar du fast den sanna informationen om hur produkten har blivit till. Då kan den som handlar aldrig skylla på att den inte vet. Men jag antar att affärsinnehavarna och deras anställda skulle få ett stort jobb att ta bort alla klisterlappar, så det borde vara ett pågående arbete hela tiden. Det skulle vara fiffigt, tycker jag.
Eller holländska tomater som besprutas 25 gånger mer än en svensk tomat. Om jag förstår mitt googlande rätt består tomatbesprutningen av DDT- derivat och olika varianter på bensen. Det tar sådan tid att kolla upp t.ex vad odlarna besprutar tomater med. De bolag som tillverkar produkterna hävdar att de är ofarliga för växten, men ta t.ex svampbekämpningen på tomat. Jag förstår det som man doppar tomaten i en saltsyrelösning och det ska inte skada växten. Men om du - levande varelse- får på dig lösningen ska du snabbt tvätta dig med tvål och vatten, får du i dig medlet ska du inte framkalla kräkningar men äta aktivt kol och kalla på läkare omedelbart. Om det nu är så farligt för människan varför är det inte skadligt för växten. Det är sådant här jag inte förstår - jo - intellektuellt förstår jag men det finns andra delar av mig som skriker högt.

Jag har fått soleksem på armen. Jag vet inte hur stort ozonhålet är nu, men jag tycker det borde finnas en ozonrapport och en astronmirapport tillsammans med vädret på TV. Då vet jag snabbt om jag ska vara inne eller ute. Jag vet också om jag kommer att sova eller inte bereonde på om det är fullmåne eller inte. Jag kan gå ut och se på stjärnhimlen och veta att det är Venus som står i horisonten när jag tittar åt väster eller var Oxens stjärnbild och dess ljusstarka stjärna Aldebaran ( som betyder följeslagaren) finns.

Jag älskar stjärnhimlen och ser fram emot att nätterna blir mörkare igen.

Intuition är en andlig kraft. den förklarar ingenting, den visar bara vägen.
Florence Scovel Shinn

Finhorn och skotska minnen

Ur Kalevala

Åskan slog ner och internetanslutningen fungerade inte längre. I fyra dagar har jag varit utan internet och på ett sätt har det varit underbart. jag har varit helt frånkopplad den värld som förväntar sig något av mig. Jag har försökt och hitta en formel hur jag ska förhålla mig till världen och till mitt arbete och samtidigt arbeta för en värld i harmoni och fred. Det är inte lätt med barnamord, krig och människor skadade på alla de vis på grund av krig och traumatiska upplevelser- att försöka behålla lugnet och den positiva hållningen till livet. Jag förstår så väl de unga som drar ut på landet för att odla och göra sig självförsörjande. Att lämna så få spår som möjligt innan jag dör är en tanke som dyker upp med allt tätare mellanrum. Jag sände en film från Finhorn och hoppas den kommer till bloggen snart. Ibland kan det dröja en stund innan den dyker upp. På Finhorn har de som arbetat där verkligen kunnat säga att de skapat något ur naturen och att det blivit något vackert. Jag har själv aldrig haft råd att åka dit, men jag har förstått att det är trädgårdar som änglarna guidat de som arbetat med trädgården till att skapa. Jag har hört en historia om att en av de som arbetade med trädgården hade fått besked att det gick an att flytta en buske från en plats till en annan. När flyttningen var avklarad var de väsen som bodde i busken rasande. De som arbetade där undrade varför - de hade ju bara följt de instruktioner som busken givit. Då svarade busken - Att flytta mig var bra, men det som inte var bra var att ni flyttade mig då jag blommande.
Sant eller inte sant Finhorn i Skottland som jag ser på bilderna verkar vara ett paradis uppbyggt ur sanddynor och gräs.
När jag var i Skottland- för länge,länge sedan så liftade jag för att komma ner till Cornwall och hälsa på gamla bekanta i en by som hette Hayle och ligger i närheten av S.T Ives. Jag kom inte så långt eftersom jag hade en begränsad tid på mig. Det var svårt att lifta, då en tjejliga hade härjat året innan. En eller två tjejer hade liftat och då de blivit upp-plockade hade de rivit sönder sina kläder och hotat att gå till polisen och anmäla våldtäkt om de inte fick pengar. Men det visste ju inte jag. Så jag förstod verkligen inte varför det gick så trögt.

Jag fick lift med en lastbilschaufför från Glasgow till Edingburg. Hans lastbil var inte så stark utan han måste köra runt bergsluttningarna istället för över dem. Han beundrade de svenska lastbilarna som Scandia och Volvo mycket.

Han berättade att just den väg vi åkte på var lite krokigare än den behövde vara för Vägverket hade varit tvungna att ta hänsyn till älvorna som bodde där. Jag som var i mina tjugo trodde ju inte mina öron. Vaddå älvor?!? Jo, det bodde älvor i det landskap vi åkte igenom och de hade på olika sätt talat om för dem som byggde vägen att vägen inte fick dras fram hur som helst! Vägverket skulle lämna älvorna fredade platser där de bodde och höll till. Jag blev alldeles stum av häpnad och misstänksam förvåning- ni vet det där våta täcket jag talat om förut (i religiösa sammanhang).

Senare liftade jag med två stora, tjocka ölgubbar i en liten pick-up. Jag frågade dem om älvorna och de bekräftade att det var som lastbilschauffören berättat. Ja, i Skottland står många skottar nära naturen och det är inte så underligt, tycker jag, att de talar med naturen och håller den helig. Utan grönt gräs och grönsaker skulle inte människan kunna existera. Så all heder och respekt till dem som håller naturen och dess växter högt.

På samma resa, köpte jag ett par byxor i Oban. Jag kom in i en mycket trång affär vid hamnen, där byxorna låg i snygga travar i hyllor som gick ändå upp till taket. Det var mycket högt i tak. I butiken fanns en liten kvinna, med knut mitt på huvudet. Hon påminde om lilla My i Mumintrollen. Hon kom fram till mig och undrade vad jag skulle ha. Jag ville ha ett par gröna manchesterbyxor och en grön sån där skotsk tröja som har en basfärg och runt halslinningen är det ett brett vitt band. Alldeles innan de vita bandet möter basfärgen finns det en slinga med blommor som går runt hela halslinningen. De är så vackra de tröjorna. Nåja, för att återvända till historien: Butiksinnehavaren klättrade upp på sin stege och tog ner ett par byxor åt mig. Jag provade dem i ett mycket litet omklädningsrum och gick ut i affären och talade om att jag tyckte de var för vida i midjan. Då tittade hon på mig och sa: "Well, you are not slim you know!" Jag blev så häpen, över att en som står i affär för vara så ohövlig, så jag kom mig inte för att argumentera utan köpte byxorna. De var förståss för stora och jag gick runt med en hängbak länge- och på den tiden var det inte vanligt, annat än möjligen raggare och utslagna, att ha hängbak. Men jag förlät henne för hon var så lik lilla My. Den nästa affären jag gick in i köpte jag den skotska tröjan jag beskrev för er. Jag var snygg för en dag i alla fall (innan byxorna började hänga). Jag gick ner till hamnen och köpte en stor fiskekorg. Den har jag kvar än idag och har mina färgade garner i. Jag tycker den är fantastiskt underbart vacker. Men då jag köpte den tyckte fiskarna nere i hamnen att jag var en tokig turist. Det gjorde inte så mycket, eftersom jag var fångad av den stämning som jag sätter i samband med Skottland. Tröjan- ja, den blev utsliten. jag klippte bort den vackra halslinningen, men den har försvunnit under alla mina flyttar.


Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan drömmer; den som letar på insidan vaknar.
Carl Jung

humlornas död

Jag oroade mig för att humlorna beter sig konstigt och dör i mängder. jag sökte på google och fick fatt i följande citat ur en artikel i Närkes Allehanda.

" Lindarna blommarna nu. Just nu är det också ganska stora humlesamhällen och lindblommorna attraherar humlorna. De lockas dit för att samla nektar. Det är bara det att humlorna är allergiska mot ämnen som finns i lindblommorna. De lockas alltså dit i så att säga god tro, men blir förgiftade, säger Hans Ljungkvist på länsstyrelsens naturvårdsavdelning.

Hål i bakkroppen
Anneli och Adam Gustavsson har också konstaterat att det var hål i bakkroppen på många av humlorna. Också det finns det en rimlig förklaring till. På www.ne.se skriver zoologen Ragnar Hall vid artdatabanken i Uppsala att talgoxar och andra mesar hackar hål på döende och döda humlor för att komma åt innehållet i bakkroppen. Det verkar alltså inte som att talgoxarna mår dåligt av ”giftet”, som kommer från en mikroskopisk svamp som växer på lindblad. Svampen producerar ämnena som humlorna inte tål. Humlorna får i sig ämnena när de samlar nektar."

Eftersom jag har två stora lindar som just blommat på gården får jag slå mig till ro med det. Det hindrar inte att jag undrar var alla bin tagit vägen. Det är så mycket jag vill göra då jag blir bra i kroppen. En av dem är att börja odla bin. de biodlare som finns här i Håga verkar ha gett upp, då deras bisamhällen har virus. När det står som lägst är det dags att investera sa en känd antroposof. När och var berättar jag senare.

What If The Disappearance of the Bees is Caused By...

Call Of The Honeybees

Honey Bee Mystery

ubuntu

Lind

Första gången jag hörde talas om ubuntu var på -90-talet i en artikel i DN om Desmond Tutu. Intervjun handlade om den första sanningstribunalen. Där stod människor f.d. bödlar och vittnade om hur de hade misshandlat färgade och torterat dem till döds. Ibland blev känslorna för starka för dem som lyssnade, så de klappade händer i vemod och gick upp och dansade för att få ur sig den uppdämda vreden och sorgen i de sanningar som kom fram.

En polis från Sydafrika berättade att han och några kollegor hade med bil hunnit ifatt en ung man. De gick ur bilen och grep honom. Sedan körde de honom till en avlägsen plats, där de misshandlade honom och sedan satte ett bildäck runt honom och tände på. Polisen berättade, de som lyssnade grät och han fick sin förlåtelse av anhöriga och av de som satt med i tribunalen. Jag minns att jag grät för jag tyckte det var så storsint av de anhöriga och av tribunalen. Jag vet inte om jag klarat att förlåta och sedan gå vidare om det hade varit en av mina anhöriga. Jag förstår med huvudet att det blir en uppåtgående våldsspiral om inte någon försöker bryta trenden, men som sagt- hade jag kunnat vara lika storsint?

Numera är ubuntu också ett namn för en operations-system inom datavärlden besläktat med Linux och därför gratis. De har listat sina villkor på sin sida enligt följande:

The Ubuntu promise
•

Ubuntu will always be free of charge, including enterprise releases and security updates.

Ubuntu comes with full commercial support from Canonical and hundreds of companies around the world.


Ubuntu includes the very best translations and accessibility infrastructure that the free software community has to offer.

Ubuntu CDs contain only free software applications; we encourage you to use free and open source software, improve it and pass it on.

Den som startade ubuntu på nätet är sydafrikan som gjort sig miljoner på data och nu vill hitta en möjlighet att skapa ett operativt system som kan konkurrera ut Micro-soft. Jag tror företaget ubuntu är anklagad för industrispionage och rättegången hålls någon gång 2010.

Det jag vill tillägga är att jag gillar inte att det är möjligt att rida på och få framgång med ett ord som betyder något helt annat egentligen. Det finns massor av det i reklamen, men också på arbetsmarknaden där man döper om oattraktiva yrken gång på gång. Hur många ord finns det inte för städare t.ex.

Jag visste faktiskt inte att Nelson Mandela fyllde 90 år idag. Jag hade ju med en intervju från youtube med honom igårkväll/natt.


Jag har fått mitt samlarbehov tillfredsställt idag. Mamma och jag var ute och plockade hallon. Det är lite tidigt att skörda, men det blir mycket hallon i år.

Vad är det som händer med humlorna? Jag har sett massor av döda humlor. Linden har blommat och de har svärmat runt henne och ätit massor av nektar, så det kan inte vara att de svälter. Lind som blommar luktar så rent, tycker jag. Men under linden ligger det döda humlor. Varför är det så här? Jag skulle så gärna vilja veta vad det är som händer i naturen. Är det någon annan som sett att humlorna dör?

Desmond Tutu on Ubuntu (Semester at Sea, Spring '07)

The Ubuntu Experience (Nelson Mandela Interview)

och så var det projektioner igen då

Jag funderar en hel del på projektioner. Tänk att vi lever 9 miljarder människor och samtliga har sin egen verklighet. Sanningen är i betraktarens ögon, heter det ju,men när betraktaren kolliderar med en annan betraktare och de två sanningarna inte kommer överens, då har man en kollision i verkligheten.

Jag tänker på den kvinnan som använder vår skola som kräkplats. Det är ingen ond människa. Hon har gett mig ett tystlåtet och sympatiskt intryck när jag har träffat henne. Så går hon hem till sin dator och i skydd av sin apparat och sitt avstånd och konstgjorda anonymitet kräks hon ut spyor. Skolan är ju en institution och den kan inte försvara sig mot angrepp- även om de angreppen har ett korn av sanning och resten är förbannad saga och dikt. Jag tycker det är otäckt hur hon som individ kan förvränga verkligheten så att jag undrar om vi har varit på samma ställe och det som sagts verkligen kunnat uppfattas som hon uppfattat det. Stackars hon. Och hon har så söta barn. De har ju lämnat skolan nu och det är nog bra för dem i den situation son mamman har försatt sig. Det jag kan hoppas på är att barnen inte behöver bli ett slagträ i hennes verklighetsuppfattning någon mer gång.

Jag har också funderat på hur man kan sitta fast i upplevelser från det förgångna och hur de upplevelserna varit så starka att man färgar hela sin nutid med dem. Eller att en situation uppstår som det finns beröringar till i mitt förflutna och så omedelbart färgar jag situationen utifrån gamla upplevelser.

Jag skrev min biografi en sommar. Eller skrev och skrev. Jag gjorde i ordning pärmar med bilder, tidningsurklipp, dikter och citat och delade in dem i 7-årsperioder och genomlevde varje sjuårs-period igen och dokumenterade den. Varför jag valde sjuårs-perioder? Ja, det tar sju år för kroppen att byta ut alla celler, så det var naturligt för mig att välja just sju år. Nu står pärmarna i bokhyllan och jag har inte behov av att titta i dem längre. jag känner mig ganska befriad ifrån det jag såg som hinder i min utveckling då. Därmed inte sagt att jag har slipat klart mig själv, men det jag inte kan se kan jag inte heller göra så mycket åt. Men det är underbart då jag upplever att jag får ett nytt perspektiv och en ny infallsvinkel på min brokiga personlighet. Jag har lärt mig att uppföra mig - tack och lov, men innanför skalet lever fortfarande en eld som brinner stark och klar. Då den vill få fritt utlopp gäller det att inte ge den näring för då brusar jag upp och skrämmer människor runt omkring mig. Jag förstår att det är mitt öde och jag är tacksam mot elden för den har hjälpt mig många gånger att genomdriva saker jag inte trott mig om.
Jag tänker på en sång vars text är:

Det brinner en eld, den brinner klar. den brinner i tusen kransar. Så vänd dig om ta mig i handen en gång och dansa med mig mer.

Jag ska lära mig att lägga in musik på bloggen så lovar jag att spela upp den för dig.
Jag tycker att alla gymnasister som jag haft varit så fantastiskt duktiga på att sjunga. Jag ser tillbaks på min egen skolgång och gläds med dem att de får gå i en skola med så mycket sång och rolig undervisning. Själv minns jag ingenting annat än teori, teori, teori och så ibland lite bildlektioner och lite musik. De lärare som hade de teoretiska ämnena såg över axeln på dem som undervisade i konstnärliga ämnen.
Själv älskade jag att ha bild - jag hade en hängiven lärare som inte ville något annat än lära ut allt han kunde.

Jag bör väl tacka den kvinnan som skriver om skolan på sin blogg- hon är en stor läromästare för mig och mina funderingar över vad som är sant och hur skolan kan uppfattas av någon som bara står en liten bit ifrån skolan eller helt utanför.

Jag har min mamma hos mig och hon ska stanna i någon vecka. Vi brukar plocka bär. Det finns inte så mycket svarta vinbär, men det verkar bli ett hallonår. Vi ska vackla ut i naturen med våra bärkorgar (hon är 86 år och jag är höftskadad) och i alla fall njuta av ytterligare en sommar då vi tillsammans får nå till människans urgamla driften - att samla.

Jag citerar Aksel Sandemose- ja, ni vet han som skrev ner Jantelagen i boken " En främling korsar sitt spår". Men det här citatet är ur "Varulven"

"EN människa i extas och fången i någon annans cirkel är utanför ens räckvidd och man känner det som ett negligerande också när ingenting har berövats en. Vi har drivits därhän att fruktan automatiskt och som ett självständigt väsen stiger upp inom oss när någon gläder sig. Den som en gång förlorat makt och för de flesta hände det mycket tidigt - grips av den huvudlösa maktlystnad som vi kallar för svartsjuka och får aldrig nog makt att uppväga den första förlusten om han så vann hela världen. Tidigt kastades vi in i återerövringskrig. Fruktan för att mista inflytande var fruktan för att bli ensam, i sista instans ångesten för att dö."

Tala om en skarp iakttagare.
Men jag tycker han är för mörk att avsluta med. Så jag avslutar med:

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.

It is our light, not our darkness, that most frighten us. We ask ourselves:
Who am i to be brilliant, gorgeous, talented and fabolous?

Actually who are you not to be?
You are a child of God.

Your playing small does not serve the world. There is nothing enlighting about shrinking so other people won´t feel insecure around you.
We are ment to shine as children do. We are born to manifest the glory of God within us. It is not just in some of us. It is in everyone.

And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own presence automatically liberates others. "

Nelson Mandela

Jag har lagt upp två videofilmer dels av Nelson Mandela dels av Desmond Tutu. Bägge två talar om ubuntu. Om jag har förstått ubuntu rätt är det # jag kan bara vara jag genom en annan människa." Vad alla kämpar för en global fredstillvaro. Varför går det så snett då ibland? Alla människor tror ju på fred och kärlek. Hur har vi människor blivit så skadade att de destruktiva krafterna får lov att härja runt i världen? Och skapa nya människor med minnen som gör att de inte kan leva som de önskar - i fred och kärlek.


Vem skriver jag för? Det finns säkert tusentals bloggare i landet. Jag undrar om någon läser bloggar? Jag gör det inte i alla fall - ja, inte andras menar jag. Vem som läser min blogg? - Ja, det får framtiden utvisa.

Goethe och hans färglära

Jag kommer inte att påstå att jag läst hela Goethes färglära. Den finns på svenska översatt av Pehr Sällström (1976) på Kosmos förlag. Men jag har svårt för text som inte flyter naturligt i min mun, eller kanske i mitt huvud.

Jag har inte gjort mer än några av de många övningar som finns beskrivna i den här boken. Men jag tycker om upplevelsen av att skuggor har olika färg beroende av vilken omgivning den har.

Jag minns ett klassrum som jag och min kamrat målade citrongult, en kall gul färg, som hade en verkligen grön och svår skugga. Det var svårt att vara i det rummet och tack och lov målade vi om det året efter. Inte för färgens skull, men på den tiden -i mitten av 90-talet - så målade vi på skolan om salarna många gånger och ofta.

Senare köpte jag tyg och sydde ett antal olivgröna gardiner till ett klassrum jag undervisade i. Färgen på gardinerna var inte så tilltalande, men färgen på skuggan som gardinerna gav förlät mycket.

Glädjen över att upptäcka att olika färger har olika färg på skuggan beroende på hur ljuset faller och vilken omgivning skuggan finns i, blev en verklig aha-upplevelse för mig. Innan hade jag bara sett skugga som ett mörkare parti ljus, om du förstår vad jag menar.

Förr, när jag kunde vara ute mycket i skogen, brukade jag slå mig ner och se på skuggorna i skogen och se vilka färger de gav. Det krävs ett visst tålamod och en inre stillhet för att njuta av skogens skuggspel. Många gånger hade jag en otålig hund med mig, som inte förstod varför hon måste ligga still. Efter en längre eller kortare stund började hon att gäspa med ett sånt där gnälljud, som hundar kan ge ifrån sig. Gäspandet stressade mig och det visste hon. Så ganska snart efter hennes ihärdiga gäspscener börja vi gå igen.

Jag minns också min första klass, klass 1 94/95 på Waldorfskolan (andra klassen på skolan). I klassrummet fanns stora fönster och jag hade skaffat vackra prismor som hängde i fönstret. När det blev soligt i klassrummet snurrade regnbågsfärgade ljusfläckar runt i rummet och pojkarna, som inte var så lätta att motivera då solen sken, kastade sig i en gemensam hög och försökte fånga fläckarna. Jag upplevde dem precis som kattungar och de var lika gulliga som kattungar också. Nu är de stora män med muskler och mustascher i samhällets tjänst.

Goethe sa något underbart om matematiker. Han sa:

-Matematiker är ett slags fransmän. Talar man med dem, så översätter de det till sitt eget språk och då betyder det genast något annat.

Visst är det fyndigt.

Ett kort stycke ur Goethes Färglära. Kapitlet heter Polaritet och är skrivet 1805.

Två krav inställer sig hos oss vid betraktandet av naturfenomenen: att fullständigt lära känna själva företeelserna och att genom eftertanke tillägna oss dem. Till fullständighet leder ordningen, ordningen kräver metod och metoden underlättar föreställningarna. Om vi överskådar ett föremål i alla dess delar, fattar det rätt och kan återframbringa det i anden, så får vi säga att vi åskådar det i egentlig och högre mening, att det tillhör oss, att vi uppnår ett visst herradöme över det. Och så leder oss det särskilda alltid till det allmänna, det allmänna åter till det särskilda. Både verkar i och genom varandra vid varje betraktande, vid varje beskrivning.
En del allmänt kommer först i beaktande. Företeelsens dualitet visar sig som motsatsförhållande:

vi och föremålen
ljus och mörker
kropp och själ
ande och materia
Gud och världen
tanke och utsträckning
idealt och realt
sinnlighet och förnuft
fantasi och förstånd
härvaro och längtan
två kroppshälfter
höger och vänster
andhämtningen
fysisk erfarenhet: magneten

Våra förfäder beundrade naturens sparsamhet. Man tänkte sig henne som en förståndig person, som, medan andra med mycket frambringade litet, har benägenhet att med litet presterar mycket. För vår del beundrar vi mer, om vi nu också skall uttrycka oss som om det gällde en människa, hennes skicklighet, som gör att hon vet att frambringa de mest olika ting, ehuru begränsad till ett fåtal grundmaximer.

För det betjänar hon sig av livsprincipen, som innehåller möjligheten att, genom stegring i det oändliga och till det mest olikartade, mångfaldiga företeelsernas enklare upprinnelse.
För att något skall träda in i företeelsernas värld, måste det undergå en klyvning, för att överhuvudtaget komma till synes. Det åtskilda söker sig åter mot vartannat och det kan också återfinna vartannan och förenas - i lägre mening, genom att det blandar sig med det, går samman med det, varigenom företeelsen blir till intet, eller i varje fall likgiltig. Föreningen kan emellertid också ske i högre bemärkelse, genom att det åtskilda först stegras och det därefter genom förbindelse mellan de stegrade sidorna frambringas ett tredje, nytt, högre oväntat.

Viss hör du, som jag, att det är ett medvetande som ropar från det förflutna. Om jag bara förmådde, skulle jag försöka förstå vad det medvetandet vill säga mig. Det här kapitlet var ju inte så svårt att ta till sig, men så är det ju inte alltid.



skuggor i rummet med katt

Color Shadows

Längtan efter en Utterhund blev stor

Jag började längta efter en utterhund igen och leta upp en hel massa korta filmer med utterhundar. Att se utterhundarna i aktion fick mig att känna hur de luktar, hur de dreglar och hur de på ett självklart sätt tar hela rummet i besittning. Jag tycker om lukten av våt hund, till skillnad från de flesta människor jag känner. Jag har förlorat många bekantskaper som inte stod ut med min utterhund och hennes sätt. Men då jag hör beskrivningen av den engelska gentlemannen i "Meet rare Otterhound Max" så vet jag precis vad han talar om.

Hundarna är så charmiga och har den som möter hunden inte fördomar så är det en upplevelse och en förmån att få umgås med en sådana urtypisk hund som utterhunden.

Det gör mig inget att en del av min bekantskapskrets inte ville besöka mig pga min hund. Hon var så rolig att ha att göra med. Jag har lite dåligt samvete att jag inte skaffade två, så de kunde ha haft mer glädje av varandra. Utterhundar är sociala och arbetar gärna två och två då de jagar utter (vilket de naturligtvis inte skulle gjort om jag haft två i min ägo). Jag älskar rasen och är ledsen att den håller på att dö ut. Jag tror man har ett räddningsprogram för dem i USA och Kanada, men jag vet inte riktigt. Det är ju inte samma sak att ha hund i Sverige som i England. I England finns mer tolerans för hundar och deras behov av få ta utrymme. I Sverige måste vi följa strikta hälsoregler - men så har vi mycket allergiska och astmasjuka barn också, till skillnad från England. Barnen i Sverige inte får umgås naturligt med djur från en tidig ålder, om föräldrarna inte är medvetna om djurens betydelse för barnens fostran.
Jag skulle tycka det är helt i sin ordning att ha med mig hund i skolan och varför inte en skolkatt- så slipper skolan möss. Jag vet inte om det finns några möss i skolan, men det skulle inte förvåna mig. eftersom det inte finns katt. Det är lätt att ta sig in i hus, för en mus. Den behöver bara några millimetrar att tränga sig in kanske via glipor i taket.
Mössen började invadera mitt hem efter att jag varit utan katt i ett år. Nu har jag katt- även om hon inte vet hur katter fångar möss så avskräcker hennes lukt mössen. Inga möss i huset.

All wound up

Kate and Treats part 1

Otterhound

Murphy's toy duck

Meet rare Otterhound Max

Synthetic Sea - Plastic in the open Ocean

ekologisk mat och plast

Det har blivit en ny trend bland de som säljer ekologisk mat. Den ska vara inplastad. Precis som om det hjälpte upp de utsläpp som behöver minskas på jorden. Plasten är ju också gjord av petroleum eller råolja, kanske jag ska säga. Så då vill jag vara miljövänlig och köpa obesprutade frukter och grönsaker och hamnar istället i att plasten är en oljeprodukt.
Jag försökte sätta mig in i affärernas dilemma. Om de har ekologisk odlat frukt som är dyrare än besprutad frukt, då kommer ohederliga köpare att ta av den ekologiska frukten och säga att den är oekologisk. Hur ska man kunna märka de olika frukterna. Sätter affärsinnehavaren små lappar på frukterna går de ju också att ta bort eller byta plats på.

Som köpte kanske jag bara vill ha en ekologisk persika och är tvungen att köpa 4 inplastade.
Med vetskapen om att de flyter runt ett plastberg i Stilla havet- stort som den amerikanska kontinenten vill man ju inte delta i det plastutbud som finns idag. Dessutom skadas fiskar, havsfåglar och havsdjur som utter av plasten. Det finns en stad i England som helt slutat med plastpåsar. Där tar stadsborna sin stora korg och går och handlar. Själv försöker jag verkligen minska på mitt plastpåseanvändande. Förut använde jag mina plastpåsar från affären till soppåsar, men eftersom de inte förbränns till koldioxid och vatten har jag köpt soppåsar som gör det.
Men om jag köper frukt t.ex körsbär, så är plastpåsen det enda alternativet som jag ser det idag. Jag skulle önska att alla affärer hade mindre bruna papperspåsar som affären här i Håga Tant Grön har. Då behöver jag inte heller känna mig så skyldig till miljöförstöringen som pågår.

Skräpet samlas i Stilla oceanen beroende av vindarna och havsströmmarna. de kan flyta runt i hundratals år och sprida giftiga ämnen till fiskar och fåglar och minskar antalet plankton- världens syregivare och havslivets basföda. Forskning har visat att det går cirka 3 kg (6 pound) plast på 1/2 kg ( 1 pound) plankton.


Bilen visar hur havströmmarna bildar centra för plasten att skvalpa runt i. Det gula är plastföroreningar.

De som är bäst på att skrika att andra ska göra något är ungdomen- jag brukar skratta då jag åker förbi Rackabacken eller Flogsta och ser hur Sveriges intelligentsia sortera sina sopor. Det är inte roligt men tragikomiskt på något sätt.
Då jag själv bodde där ( som mycket gammal -runt 30 år) kastade somliga hyresgäster inte bara ut skräp genom fönstret utan också ben och mat som drog till sig råttor och möss. Jag hade hund då och min vorsteh älskade att sniffa rätt på olika äckliga gamla matsopor som han slukade med glädje. Det var med största auktoritet jag tog av honom ben och det han inte hann sluka innan jag kom fram.

Jag tror de bästa på att ta vara på och återanvända är äldre och pensionärer. Inte för att jag själv kan skryta med att återanvända så mycket som jag vill - jag tillhör ju de äldre ändå, även om jag inte direkt tycker det själv. Min mamma kan sitta och titta på olika vävda tyger och berätta att det där var strumpor de repade upp och vävde in ( alltså sådana där tunna herrstrumpor) eller mormors förkläde eller en sockertoppssäck. Jag blir så stum av beundran att kvinnorna tog vara på allting och gjorde vackra saker av det. Tänk. de kunde aldrig vara stilla och slappa. Möjligen då mörkret föll och de kunde kura skymning. Jag tycker det är ett så vackert uttryck - att kura skymning.



Länge leve återanvändningen och second hand!!!

Seijatar: Luojan Virsi - The Song of Creator

John Bauer Tuvstarr och älgtjuren Skutt

Prinsessan Tuvstarr vid skogstjärnen

Jag njöt av John Bauers bilder i en av mina sagoböcker och så började jag läsa om Tuvstarr och älgtjuren Skutt. Sagan är inte en vanlig folksaga, för den ger ingen lösning, men den berättar om de väsen som finns i naturen och vilka skador de gör på prinsessan Tuvstarr. Älgtjuren tar med prinsessan från Drömslottets äng till den stora skogen. Där träffar hon älvorna som tar hennes krona ifrån henne. Sedan tar skogsrået hennes sidenklänning och till slut tar tjärnens djup hennes guldhjärta. Tuvstarr vill inte lämna tjärnen utan stannar hos sitt hjärta och tappar därför både sinne och minne.

Jag är mycket förtjust i Kalevala. Inte för att det är ett ihopsatt epos utan för att det är hämtat från runosångare och runosångerska, som gick runt i byarna i Finland och berättade berättelserna om Väniomönen, Ilmarinen, Aino,Anniki och alla andra mytiska personer.



I de finlänska byarna fanns gungor stora som parksoffor och satt mitt emot varandra som en vagga. Där samlades ungdomar och vuxna ljusa sommarnätter. Då en runsångare7 runsångernska kom förbi sjöng han/ hon sina sånger och byborna sjöng med. De gungade och sjöng i takt till Kalevalasångerna.Oftast var sången med omkväde, så runsångaren var mer av en försångare. Det är helt fantastiskt och uppleva hur rytmiskt Kalevala sjungs, då många sjunger tillsammans.



Bilden illustrerar Aino och Väinemöinen- Aino som dränker sig hellre än gifter sig med en man hon inte vill ha.
Ovan här - Jag hämtade ner en sjungen berättelse om Marjatta- mer lik Mariamyten. Marjatta åt inte något med ögon och hon var ett självständigt barn. En gång i sin ungdom sätter hon sig att vila i skogsbrynet och då kommer ett lingon rullande och rullar upp för hennes klänning och in i hennes mun.(Lägg märke till att lingonen har ett kors i frukten).


Lingon

Marjatta blir med barn och förskjuten och föder så småningom barnet/sonen i en bastu. Väiniemönen ( det gamla medvetandet) förstår att det är det nya medvetandet som kommit och drar sig tillbaks från jorden. Jämför gärna med den nordiska mytologin, där alla går under vid Ragnarrök utom Vidar,Vali och ett fåtal gudinnor samt ett människopar, som symboliserar en ny framtid.

Fibonacci Numbers

Spiralen

Är det skillnad på upplevelsen om du ritar en spiral från vänster och in eller från höger och in. Är det skillnad i upplevelsen om du ritar spiralen inifrån centrum istället för utifrån. Skillnaderna i upplevelserna är sublima, men de finns där.

Fibbonaci skapade en perfekt spiral med hjälp av kvadrater. Fibonacci såg ju på naturen och avläste den i matematiska serier.



Jag var ute hos en väninna och hennes land. Det är skönare tycker jag då den boyta du bor på går direkt ut i naturen. Det gör det hos henne. Själv måste jag gå ner en trappa för att komma ut till trädgården. Eftersom jag har svårt för att gå drar jag mig för det.

Jag kunde inte sova en natt utan vaknade klockan halv tre. Jag fick ut och hörde under en kort stund en sångare sjunga till soluppgången. Inga andra fåglar hördes. Jag undrar om sångare heter sångare just för att de fortsätter sjunga då andra fåglar tystnat. Jag beundrade de spiraler som de uppväxande blommorna gjorde med sina stjälkar.

På eftermiddagen talade jag med min väninna, som har en liten damm med näckrosor, om hon lagt märke till att då solen blev för intensiv, ställde sig näckrosbladen på högkant, så att de stora bladytorna inte nås av solens starka strålar så lätt. Hon bekräftade min iakttagelse och det gjorde mig så lycklig. Jag brukar stanna och titta på näckrosbladen vid bron som går över Hågaån och det var under dessa tittstunder, som jag la märke till näckrosens beteende. De har nu iakttagits av två personer. Finns det fler därute som känner igen fenomenet?

Jag skickar en youtubefilm om Fibonacci- serier. Se den!

hela jorden

Det är en kall dag med regn. Jag har tvingat min dotter att springa ner till kvartersbutiken och handla tomater och godis. (Kvartersbutik och kvartersbutik- det är Sveriges största ekologiska affär - Tant Grön i Håga). Tomaterna ska jag ta ur kärnorna och torka till fröer för nästa år. Om jag orkar ska jag åka ner till Vaksala torg och Fyris torg och handla mer tomater att kärna ur. Jag står egentligen inte ut med handlade smaklösa tomater som du kan handla i alla större butiker. Till och med färskpotatisen är smaklös, om den inte är ekologiskt odlad. Ja, den kan vara smaklös om den är ekologisk också. Jag minns då den ekologiska grönsaksdisken brukade innehålla några torkade morötter och en pepparrot som ingen ville köpa. Det var svårt att handla giftfritt på den tiden.

En av mina väninnor hade en son som var arrendebonde och hon tyckte det var så bra, för han odlade potatis konventionellt och sprutade bara på potatisen en gång under den säsongen. Han hade brukat spruta tre- fyra gånger åren innan. Jag tänkte gift som gift och styrkan spelar förstås roll, men potatisen kan lik förbannat innehålla gift. Att folk inte fattar det. Men jag sa inget, eftersom jag inte hade lust att hamna i timslånga diskussioner om miljön då.

Jag tycker och har aldrig förstått varför obesprutade grönsaker inte är billigare eftersom det inte kostar en massa gift att spruta på dem. jag kan förstå att man massproducerar med giftbesprutningar och det inte behövs lika mycket arbetskraft, men
konstgjort gödsel kostar och gift kostar.(Jag tycker inte om ordet konstgödsel, eftersom det inte har med konst att göra utan med konstgjord).

Nu ska bönderna spruta sina åkrar med reningsverkens avfall. Man lär ha tagit bort 61 metaller och andra kemiska ämnen, men jag trodde bönderna skulle sluta gödsla åkrarna så att Östersjön kan återhämta sig. Det organiska dvs vår skit, tas upp mer fullständigt av växterna och jorden, sägs det, och det kan jag tro på. Det har gjorts studier på tallar där man visat att tallarna hellre tar upp koldioxid från den organiska världen än den oorganiska. Ja, det blev lite fel där, för organiskt är ju kolets kemi: Jag får definiera om det och säga att med den organiska menar jag växter som under natten bygger upp sig och andas ut koldioxid och djuren och människan som omvandlar syre och andas ut koldioxid. Med oorganisk menar jag sådant som kommer från petroleum och stenkol dvs legat i jorden länge, och kanske hade mått bäst av att ligga där än.

Jag läste artiklar från Forskning och framsteg om klimatförändringarna. En del forskare menar att det finns alltför många parametrar för att få en sann bild av om klimatet förändras. Tänk det har jag alltid haft emot forskningen- att för att kunna mäta och väga den så måste man begränsa den och bestämma vad man ska mäta. När man gjort det överensstämmer det aldrig med verkligheten.
Det är bara att fundera på vem i all sin dar som åker bil på ett friktionsfritt underlag ( klass 8`s fysikundervisning). Om man inte räknar med att underlaget är friktionsfritt blir det oerhört krångliga uträkningar.

När det jag gör inte överensstämmer med verkligheten tycker jag det är en lek som jag inte har lust att leka. Och man kan, som de forskare som talar emot klimatförändringar gå alldeles vilse- vem kan räkna ut alla parametrar på vädret under året. Jag har läst hydrologi och tro mig, de modeller vi räknade på var alltför enkla för att överensstämma med verkligheten. Så jag förstod aldrig meningen med dem och jag förstod inte meningen med att räkna ut saker på låtsas. Så visst är det sant att forskningen inte kan se alla parametrar, men det är enkelt att se klimatförändringarna ändå- gå ut och jämför hur de olika somrarna varit och hur mycket det blåser. Det behöver man inte forska på.

När jag läste på universitetet och gjorde meningslösa laborationer tänkte jag högt och sa:
"Min mamma skulle se mig nu- Hon tycker att det är märkvärdigt att gå på universitetet"

Jag brukar alltid undervisa i botanik och ekologi under maj månad. Maj månad var för 7 år sedan varm med vackert väder och sol och alla mina majmånader har varit varma utom 1986 som var en regnig månad, men utan vind att tala om. Jag minns att jag plockade gullvivor när jag var ung till de som tog studenten och realen: Studenten tog man, på min tid, i början av maj och realen i mitten av maj.(1963- 1971). Jag minns värmen och jag minns inte att det blåste- möjligen att det regnade någon gång. För 4 -5 år sedan började det att blåsa kallt i maj. Inga blommor att måla av och inga fåglar som sjöng, mer än möjligen lärkan, som tappert sjunger även om det snöar. Vinden viner från norr och det är mulet. Jag har ställt in orkidéresorna till Öland, eftersom det inte finns några orkidéer att måla av. Så kära forskare, vi behöver inte alla era mätningar för att konstatera att vädret har förändrat sig. Vi kan gå ut och se och känna efter själva. Jag blir bara irriterad då forskare använder förutsättningar de själva satt upp för att kunna mäta som argument mot att det finns klimatförändringar. Vår livsstil konsumerar mer än planeten kan bära det vet vi och det måste vi ändra på. Sedan kanske nord och sydpolen ändrar riktning med varandra och magmaströmmarna under jordytan blivit mer aktiva på vissa håll och dragit ner på sin rörelse på andra håll, men det är ingenting vi kan göra åt den saken nu. Men vi kan ändra vår påverkan på jorden och lämna så lite spår som möjligt när vi lämnar detta jordeliv och helst göra några förbättringar och kultiverat naturen lite till. För lämna jorden ska vi oberoende av hur vi lever.

Lärkan ja, den tappra kämpen som ger jorden liv med sin sång. Jag läser om en man som heter Marko Pogacnik. Han har skrivit en bok som heter "Healing the heart of the earth" där han berättar om hur han tänker och hur han gör för att reparera det som vi människor förstört.Han använder sig av grupper av människor som sjunger och dansar för att hjälpa till med jordens helande. Det blir fler och fler nu som börjar se jorden som en levande organism, som vi måste vara rädda om. jag börjar bli mer och mer övertygad om att sången är ett medel som man kan använda till mycket som har med jorden och människorna att göra.

Ibland brukar jag stå på Hågahögen och föreställa mig hur jag snurrar med jorden i dess omloppsbana och att jag är med på en planet som susar fram i en fart av 32 km/sekund eller 1920 km/minut eller 115 200 km/ timmen i världsrymden. Den håller sin magnetsköld mot de farliga solstrålarna och behåller på så sätt sin atmosfär, det tunna penseldrag mellan två mörka dödar, som Rolf Edberg talar om. Väteatomerna har bl.a till uppgift att lyfta ut det överflöd av kemiska partiklar som finns i atmosfären och jorden har en vätesvans efter sig. som innehåller väteatomer men också väteföreningar.

Min f.d. svärfar började undersöka curry-hartmanlinjer efter det att min svärmor hade dött i cancer. Han gjorde en ovetenskaplig undersökning där han åkte runt i bygden och bad att få mäta curry-hartmanlinjerna och deras kors ( där de går ihop) på gårdar där människorna dött av cancer. Han fick utslag i sängarna där de cancersjuka hade sovit varje gång. Urvalet var inte stort och det finns inget bevis på att hans mätningar var riktiga eller självsuggession, men jag tycker det är intressant ändå. Jag lånade en biblioteksbok en gång om norrsken, blixtar och oväder (jag är ledsen jag minns inte vad den heter) där författaren tog upp att inuiterna iakttagit hur norrskenet gått ner i Nordpolen och gjort så pälsen på hundarna blivit självlysande. Det finns nu inga bevis på att norrskenet kan gå så långt ner eftersom det är en företeelse i rymden, men om det nu är så att curry-hartmanlinjerna som har med elektromagnetisk kraft att göra, går ihop i Nordpolen, så vore det inte konstigt om det på något sätt samarbetade med norrskenet som också har med grundämnenas elektroner och sönderfall från sina atomer att göra. Kanske för att utjämna elektriska laddningar på jordytan eller jordmagnetiska stormar.
Jag ska inte lägga ut mina tankar mer idag.

Efterhand vad betyder det?

Guernica

Ibland hakar jag upp mig på ord. Efterhand t.ex. Vad betyder det egentligen? Jag ser en bild av en hand som kommer långt efter, men det kan det ju inte betyda. Det är klart att jag vet vad det egentligen kommer ifrån - efterhand- men hur blev ordet till? Hur tänkte man då, då efterhand skapades?

Anledningen till att vi skakar hand med höger hand är ju för att visa våra fredliga avsikter. Eftersom höger hand var svärdshanden, så kunde man inte sticka ner någon med svärd om man öppnade sin högra hand. Det var ju inte heller tillåtet att ha med sig vapen i kyrkan- det är därför det heter vapenhus. Det hus där man lägger av sig vapnen.

Jag vet inte om jag tjatar nu, men jag har ett litet hat till ordet man. Alltså inte män, utan man. Det började för många år sedan då jag såg en höjdhoppare som vunnit och reporten ropade glädjestrålande i mikrofonen. "Hur känner du dig nu? Hur känns det?" Den som vunnit svarade: "Man kan ju vara glad" Då blev jag arg! Vadå " man kan vara glad!" Det var ju för tusan den som vann som skulle vara glad - titulerar man sig inte med jag då? "Jag är jätteglad!" Sedan tänkte jag vidare och funderade på vad det här att uttrycka sig i man-form betyder för en själv. Då kom jag fram till att att uttrycka sig utan sitt jag är livsfarligt, eftersom var och en som säger man kan svära sig fri från alla känslor och allt ansvar. "Man drack sig full, Man körde bil full, Man körde ihjäl en person".Det är så fritt från ansvar. Jag har ett ansvar för mitt eget beteende. Jag har inte ett allmänt man-ansvar för mitt beteende.

Det upplever jag med barn och ungdomar också. Jag tror jag talat om det förut- "Det var bara på skoj" Och den som utsatts för skojet ska hålla med - emot vuxenvärlden. Speciellt i killarnas värld. Så då kan ingen vuxen ingripa och förändra beteende om läraren inte vill anklaga eleverna för att ljuga- och då kan läraren få föräldrarna på sig.

Eleverna lär sig tidigt att tolka lärarord efter sin egen vilja. Som exempel:
Jag minns en gång då jag var ute och tältade på skolgården med min dåvarande klass 3. Vi var några vuxna, men föräldrarna hade gått och lagt sig. Några gossar var kvar uppe och satt vid lägerelden. Den började falna och trädformerna i elden började bli orange-röda med vita flarn. Då sa jag att det var dags att gå och lägga sig. De som var kvar runt elden bad att få vara uppe lite till. Jag sa då- min dumskalle:
" Ja, ni får vara uppe tills elden slocknat." Jag gick och lade mig och vaknade en timme senare. Jag gick ut och tittade och där satt de eleverna kvar och hade lagt på massor av ved på elden så den brann med stora lågor. Och naturligtvis, i sak, var det rätt- de var vakna för elden hade inte brunnit ut. Jag lärde mig ständigt vilka kryphål det finns i det jag som lärare säger. Nu låter det som om jag inte tyckte om mina elever- men det gjorde jag. Och de tyckte om mig.

Jag har en önskan att få hålla på med hästar- inte ridhästar utan arbetshästar. Att lära mig att plöja och harva efter häst. Att få ta hand om kor och får. Det vore så roligt- men jag måste bli bra i mina höfter först. Jag lyssnade och tittade på ett TV-program om bönder. I Europa finns det fortfarande bönder som lever med ladugården alldeles vid köksingången - så ladugård och bostadshus är sammanbyggda. Dessa bönder lider inte av astma eller cancer i samma utsträckning som de som bor i städer. Men om bönderna flyttar till städerna så blir risken lika stor för dem att drabbas av astma och cancer. De som forskar på fenomenet tror att det har med bakterier och husdjur att göra och att bönderna andas in dessa bakterier som då skyddar mot astma och cancer. Tänk vad naturen är fiffigt ordnad.

Det blir ett större och större behov hos mig att stå nära naturen och allt vad som finns i den.

På tal om natur så talade jag om svalor förut och att fyra svalor kommit tillbaks till min trädgård. Tyvärr är det nog inte sant, eftersom jag vid flera tillfällen sett hur fyra svalor svävat i luftrummet över gamla kyrkogården och över Kåbo, så de använder nog bara det här luftrummet i min trädgård för insektsjakt, då vindarna för dem hit.

Förra gången jag skrev skrev jag om den sjungande revolutionen i Estland. Jag kom då att tänka på sångens betydelse och vilken enande effekt den har på oss människor. Då såg jag helt plötsligt "Allsång på Skansen" som en bra företeelse för Sverige och svenskarna. Det enar också i utsatta lägen- som i Estland, men också i t.ex spanska inbördeskriget. Fascisterna, de svarta, var överlägsna i styrka och hade tagit herravälde i Spanien och det fanns motstånd och motståndsmän. En av deras motståndssånger hette Svarta tupp- röda tupp. Den svarta tuppen symboliserade fascisterna och den röda kommunisterna eller motståndsmännen.

Texten på svenska är:


Svarta tupp då du hörs gala,
blir det mörkt natten är inne
Svarta tupp, då du hörs gala,
blir det mörkt natten är inne
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sjöng något
som ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.



Och de möts på en arena
Näbb mot näbb, mitt för varandra
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporrar av järn har den ena,
men sitt mod det har den andra
Sporrar av järn har den ena
men sitt mod det har den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sjöng något
som ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.


Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Jag hittade sången på spanska på youtube.

Jag beundrar kommunisterna, inte för att de var kommunister, utan jag beundrar modet att gå mot en övermakt och ändå stå kvar där, trots att man är underlägsen och våga stå för sin mening. Det var nog många spanjorer som blev motståndsmän utifrån att deras familjer drabbats av fascisterna och tvärt om. Men då blir det mer personliga vendettas, inte ideal som ligger till grund för vilken sida jag strider för.

Picasso har gjort en underbar bild av vad som hände i staden Gurnica, då fascisterna intog staden. Efter det att Picasso målat bilden och flyttat i Paris, kom en Gestapo-officer och tryckte upp en affisch som föreställde målningen Guernica i ansikte på honom och skrek:
"Har ni gjort detta?!"

Picasso svarade:
" Nej, det är ni."


Jag tror inte att alla motståndsmän i spanska inbördeskriget var kommunister heller, utan bara behövde hjälp mot den övermakt som kändes fel. Många svenska kommunister åkte ner till Spanien för att kriga där- många säkert med höga ideal, annars skulle de inte gett sig av. Krigets verklighet var en chock för många. Många svenskar åkte över till Finland i finska vinterkriget och stred med finnarna mot Sovjet också. De visste inte heller vad de gav sig in i.

Idealen som jag satt upp för mig själv vill jag behålla hela livet, men sedan måste jag också se verkligheten och vad jag kan genomföra. När jag var ung kunde jag stå och slå pannan blodigt på verkligheten för mina ideals skull - det var inte smart. Jag hade också kunnat vara en som åkte ner till Spanien eller till Finland för mina ideals skull. Jag hade nog inte förstått förrän jag var där att jag varken kunde strida och troligen skulle vara ivägen och en börda för alla runt omkring mig.

Numera försöker jag kryssa mellan vad som är möjligt och inte möjligt. Det känns faktiskt ibland som att försöka simma i ett djupt vatten utan ände. Ibland kan man simma lite snabbare för att höja överkroppen över vattenytan och då kanske skymta en kobbe eller ett skär där framme som det går att vila på. Det krävs både mod, lugn och tålamod för att komma fram till kobbarna och skären. Men ingenting är säkert och ingenting är för evigt vare sig människor eller imperier. Och varken du eller jag kan vara säker på att den onda sidan av oss inte kommer fram i pressade situationer och att imperier inte startar krig med eller mot vårt medgivande.Och i krigen förändras vi. Hur vet vi inte förrän kriget är över.

Gallo negro

Den sjungande revolutionen

Estland är ett exempel på att revolutioner inte behöver vara blodiga. Estland levde under förtryck- först intagna av tyskarna under andra världskriget och sedan under Stalin och Ryssland. Esterna samlades och sjöng. En gång om året samlades 10.000-tals människor och sjöng i kör. En dirigent och körledare skrev en estnisk sång, som var nationalistisk och på något underligt sätt gick igenom den ryska kontrollen. Den sjöng man om och om igen. Ryssarna använde naturligtvis denna körsammankomst för sin propaganda också -med hjälp av sång. Esterna såg det som ett nödvändigt ont och sjöng med för syns skull. Och man fortsätter att samlas en gång om året och sjunger. Alla får vara med och alla körer för framträda.
Jag var med en klass till Estland- till Auruküla waldorfkool utanför Riga. De svenska eleverna som var med byggde en lekplats på skolgården där. Några elever fick följa med en morfar i en gammal lastbil. Han körde som en biltjuv och lät dem skjuta med sin revolver i skogen. Han visade dem de ryska militärförläggningarna som då och numera är nedlagda. Eleverna berättade att det fanns berg av olika persedlar snyggt upplagda. Det fanns t.ex. ett 15 meter högt berg med slipsar, ett 10 meter högt berg med gasmasker osv. osv. Eleverna berättade att det var overkligt att gå runt på området -alldeles dött men med rester av militär aktivitet.
Då vi var i Estland förstod vi också att esterna under de förtryckande regimerna, hade grävt nere sina statyer och andra offentliga föremål som representerade staten Estland.
Då Estland blev fritt igen kom statyerna fram och ställdes upp på sina gamla platser.

Ett föräldrapar i Waldorfskolan, som var ester tyckte också att skolan var för enkel i sin information om andra världskriget och Hitler. De ansåg att vi bara talade om judarna och koncentrationslägren i Tyskland. Så vi bjöd in en man som bor i Sverige som var ungrare och suttit i koncentrationsläger i Ryssland. Han berättade om Stalins förtryck och hur han överlevde lägret. Ungdomarna i skolan var mycket koncentrerade och tysta. Det är vad ungdomar behöver. Folk som varit med, eller som kan sina saker till fullo. Att möta proffs helt enkelt.
På tal om proffs, finns det något tjusigare än att se en proffs i arbete. Första gången jag upptäckte det var när jag och några väninnor var i Paris. Jag var väl 15 eller 16 år. Världen var inte så utstuderat farlig då, så även oskyldiga flickor från Sverige kunde resa ensamma till Paris.
Jag gick upp tidigt varje morgon bara för att få se en gatsopare sopa gatan utanför. Han var en parisare med basker, cigarett i mungipan, stora skor och gamla, stora valkiga händer. Men när han sopade var varje rörelse så noga avvägd och han höll ömt i kvasten. Han hade en bestämd rytm när han långsamt arbetade sig gatan fram, så det såg ut som om han dansade.
Min dotter tog intryck när jag berättade det när hon var liten. Jag sa också till henne att det inte spelade någon roll vad hon blev när hon blev stor. Det viktiga var att hon var lycklig. Det spelade ingen roll om hon blev gatsopare eller direktör. Och hon började sopa gatorna utanför vår lägenhet i Göteborg. För direktör visste hon inte vad det var, men gatsopare kunde ju inte vara så svårt. Men det är det.
Hon spelade Beppo i Momo och kampen om tiden när hon var 15 år. Han är ju också en gatsopare.
Den sjungande revolutionen. När människor kommer samman i stora grupper och sjunger ger det kraft- inte bara till människorna som sjunger utan till hela omgivningen. Länge leve den sjungande revolutionen.

Estonian Singing Revolution

Laughing Baby

bara för att få skratta

Fun@Work

bara för att bli glad

rosor och rosendoft

jag har varit i trädgården och haltat runt. Jag har gjort så mycket rosensaft och även förberett för flädersaft. Så har jag plockat Johannesört och snoppat av blommorna och lagt i sprit. Jag dricker nästan aldrig, men johannesörtsbrännvin värmer då jag upplever att allt har gått snett och jag ligger på själens botten och kravlar runt. Jag brukar tänka på en man jag kände då jag var ung som var otroligt ledsen över sin situation. Han kom in på den pub jag satt och ropade till mig:
-Här ser du killen som står i botten av en brunn och gräver sig nedåt! Det var så tragikomiskt och jag minns att jag skrattade så jag nästan kiknade. Han tittade oförstående på mig och sedan spred sig ett leende på hans läppar -ett leende från hjärtat. Han hade inte druckit Johannesörtsbrännvin, men han hade behövt det.
Johannesörtsbrännvin kallas hirkum-pirkum på Gotland och ska vara bra då man vill driva ut onda andar, enligt gammal folktro. Och när man är deppig kan man ju se det som om man är belägrad av onda andar eftersom allt är svart- till och med de gröna trädkronorna går i någon smutsgrön färg.
Annars kan man inta sufisternas hållning (sufister är en islamistisk religiös grupp som funnits sedan 600-talet) och leva ut allt, men också se att motgången kan vara den största medgången och medgången den största motgången. Det kallas utveckling inuti.
Jag är förtjust i en av sufismens förespråkare - Rumi, som levde på 1260-talet. Han har så mycket fantastiska dikter. Jag har försökt hitta dem på svenska, men de som är kända och översatta är alltför svårbegripliga för mig - eller fräcka. Jag blir generad även då jag bara läser; En fråga ställs: Hur långt könshår kan man ha för att inte hindra sig i sin bön. Jag tycker det är lika blottande som sängkammarscener på TV. Jag blir generad över filmer också och förstår aldrig varför det måste vara dramatiskt riktigt att ta med dem i en film som kan handla om sjukdom och död eller att spela golf. Till Rumi-översättarnas försvar ska sägas att Rumi´s svar i den löpande texten är på latin och översättningen finns i fotnoter.
En av de svenska översättningarna handlade också om elefanten och männen i mörkret. Ni vet? Den heter
Religionernas språk:

"Det var en gång ett par indier
som i ett mörkt hus visade upp en elefant.
Åtskilliga kom för att beskåda elefanten
och gick en efter en in i mörkret.
Då det inte var möjligt att se elefanten
började de treva efter den.
Den enas hand rörde vid elefantens snabel.
Han sade:"Den rör sig som en orm".
Den andres hand nuddade dess öra och
för honom tycktes det som en solfjäder.
När den tredjes hand rörde vid elefantens ben
sade han:" Dess kropp liknar en pelare".
Den fjärde lade handen på dess rygg och utbrast:
"Elefanten är sannerligen som en tron!"
På så sätt föreställde sig var och en elefanten
efter den kroppsdel han själv vidrörde.
Deras synpunkter skiftade efter vad de förnam:
"Krökt som ett C" eller " rak som ett I".
Om de blott haft var sitt ljus
hade de talat med samma stämma
Sinnets förnimmelser är lik en öppen hand:
Handen kan inte greppa elefanten i dess helhet!

Jag har hämtat texten ur Vassflöjtens sång.

De mest fantastiska korta berättelser och små korta, skulle man kunna kalla det, "lidnerska knäppar".

Hör här:

The way of love is not
a subtle argument

The door there
is devastation

Bird make great sky-circles
of their freedom.
How do they learn it?

They fall, and falling
they´re giving wings.


(Min översättning:

Vägen till kärleken är inte
ett skarpsinnigt argument.

Dörren dit
är förödelse.

Fåglar gör stora himlacirklar
med sin frihet.
Hur har de lärt sig det?
Genom att falla, och i fallet,
får de vingar.

eller

I am so small I can barely be seen.
How can this great love be inside me?

Look at your eyes. They are small,
but they see enormous things.

Min översättning:

Jag är så liten att jag knappt syns.
Hur kan det då rymmas en så stor kärlek inuti mig?

Titta på dina ögon. De är små,
men de ser ofantliga saker.


Jag vill bara tillägga att Drömkvädet här nedanför spelades in för några år sedan. Det var en fantastisk föreställning med Christopher Sivertssen som otroligt duktig scenmästare. Den gavs på kulturnatten och det fanns elever som gått ut och tagit studenten som var med och bar föreställningen, då många elever var nya.