Är hjärnan medvetandets orsak -eller redskap

Elsa- den tänkande bengalkatten.

Jag läste en artikel skriven av Trond Skaftesmo, som behandlar hjärnan. Han skriver om en professor i neurologi, som var den första som i nutid ställde frågan om hjärnan verkligen är centrum för vårt tänkande. Johan Lorben hade studerat och forskat på vattenskallar. En vattenskalle uppstår under fostrets utveckling genom att hjärnvätskan inte dräneras ur kraniet i rätt hastighet, Hos en frisk människa produceras ungefär en halv liter vätska/ dygn och lika mycket återförs till kroppen och tas upp av blodet igen. Om inte hjärnvätska fanns skulle hjärnan inte vilklöst kunna"simma " fritt i kraniet och det skulle vara svårt att bära upp huvudet- hjärnan väger ungefär 1 - 1,5 kg.
Mitt i hjärnan finns stora hålrum, ventriklar, som är fylld med samma vätska. Om hjärnvätskan börjar samla sig uppe i kraniet medan huvudet ännu är under utveckling utvidgas huvudet och blir mycket stort. Hjärnans vävnad utsätts för press, deformeras och återbildas för det mesta. Utan behandling genom dränering skulle naturliga hjärnskador kunna uppstå som spasmer, inlärningsproblem, blindhet och i värsta fall döden.
På Sheffielduniveritetet fanns en frisk matematikstuderande som hade ett ovanligt stort huvud- så stort att det kunde vara en vattenskalle. Mannen skickades till Lorben. Lorben gjorde först en IQ-test som visade att den studerande hade 126 i IQ. Han gjorde sedan en datorkromotografiröntgen (CT) som avslöjade att mannen praktiskt taget saknade hjärna. Kraniets hålrum var fyllt av hjärnvätska omslutet av millimetertunn nervvävnad. Lorben gjorde många skanningar på mannen med samma resultat. Hjärnan vägde något mellan 50 -150 gram.
Lorben skannade cirka 600 vattenskallar. han delade in den i 4 grupper:

1) nästan normal hjärnstorlek
2) kraniet fyllt med 50 -70 % hjärnvätska
3) kraniet fyllt med 70 - 90 % hjärnvätska
4) kraniet fyllt med 90 - 95% hjärnvätska.

Grupp 4 utgjorde mindre än 1%och var samtliga utvecklingsstörda.Övriga hade ett IQ över 100.

Det finns också annan forskning som styrker Lorbens forskning. En pojke Andrew Vandal föddes 1984 i Richmond Virginia. Under fosterutveckling fick han en cysta på hjärn- stammen. Det var också hjärnstamsvävnden som fanns kvar då han föddes. Hjärnan var fylld av hjärnhinnor, hjärnvätska och benvävnad. Han blev bortadopterad, men utvecklade en utåtriktad personlighet. Han kunde inte tala, kunde inte tolka bilder han såg och han kunde krypa men inte gå då han var fem år gammal. Hans liv är förbluffande om man betänker att han inte borde vara vid liv om vi följer den traditionella forskningen.

De forskare som inte vill ta till sig de objektiva forskarrön som Lorben gjort avvisade hans forskning, men det finns sådana som kan hålla sig objektiva och stödde honom tex Paul Wall, professor i fysiologi vid St Thomas Hospital Medical School i London. Han menade att Lorbens systematiska skanningar pekade på att det fanns " en massa människor utan en påvisad hjärna". David Bower, professor i neurofysiologi vid Liverpool universitetet. sa att även om Lorbens forskning inte visade att hjärnan var onödig, så demonstrade den att hjärnan (medvetandet) kunde fungera under förhållanden som den konventionella medicinen menade var omöjliga.

Man kan kanske se 2 linjer:

1) Det kan vara så att hjärnan förfogar över en så pass stor överkapacitet att den fungerar även om hjärnan reduceras till 5% av dess ursprungliga volym.

2) Hjärnans plasticitet och anpassningsförmåga under embryonalutvecklingen kan vara långt större än man tidigare trott. Specialiserade funktioner knutna till hjärnområdena som skadats eller tillbakabildas kan på så sätt "flyttas" till andra områden i hjärnan som är oskadade.

Lorben menar att dessa 2 ståndpunkter, var för sig eller tillsammans inte räcker för att förklara hans upptäckter. Hjärnans aktivitet är ungefär 5% för neuronerna, men under en längre tid använder hjärnan alla områden i hjärnan, annars skulle dessa tillbakabildas. (Det är alltså bra att sjunga och rör sig för att upprätthålla hjärnans hela kapacitet)

För att ytterligare begrunda hjärnans funktioner kan man undersöka minnet. Förr trodde man att minnet satt i speciella minnesspår i hjärnan. Idag vet vi att minnesfunktionen finns överallt och ingenstans i hjärnan och den kan inte lokaliseras till ett bestämt centrum. Om hjärnan inte kan lagra våra minnen, hur kan den då rekonstruera den? Hjärnan borde ses som en radio (inte som ett kontor) som mottar program men inte producerar dem.

Rupert Sheldrake är biolog och har skapat en forskningsmodell där han ser hjärnan mer som ett redskap för medvetandet än som dess orsak.

Egna reflektioner över texten:

Jag tänker alltså är jag??? Men vem tänker???
Ibland då jag tänker märker jag att jag tänker som jag är lärd att tänka; det gäller uppfostran (tex fis inte i finare sällskap) eller att jag refererar till vad andra har tänkt (mycket irriterande när man blir medveten om det). Sedan kan jag bulta mot en projektion och försöka nagla fast den och överlista dem som deltar i min projektion. Ytterst sällan händer det att jag tänker själv. Då det händer, känns det som om jag lyser upp. Det behöver inte vara stort tänkt bara en mening eller så. Men det gäller att hela tiden iaktta vem som tänker(mammas röst, pappas röst, någon som förolämpat mig som jag riktar min ilska emot, bara nonsensprat eller åh- stackars- mig prat). Sun Axelsson talar om språket i Honungsvargar, men jag tycker man kan applicera det på tänkandet också.

"Språket kan ju ljuga och orden dölja när de inte avslöjar. Språket kan tala sanning och vara en egen kropp, men man måste veta vem man är och i vilket liv man befinner sig och vilket språk som talas i det landet."