Utterhunden Sleepy
Jag ägnade mig åt min favoritterapi igår. Då jag har ont i kroppen och svårt att röra mig har jag också svårt att koncentrera mig på att läsa eller hantverka. Så vad gör man då. jo- tittar på TV. Jag såg ett hundprogram där det var reportage om olika hundar och deras arbetsuppgifter. Så gick reportagen över till något jag verkligen tycker illa om- hundstyling och hundkläder. En kvinna i Kanada berättade om sin produktion av hundkläder och talade om att hon hade hundkläder som kostade upp till 3000 dollar. Jag gjorde ett snabbt överslag då dollarn står i cirka 6 kronor. Att köpa en liten dräkt till sin chihuahua för 18 000 kronor, ja då ligger till och med Martina Bonnier i lä, tycker jag. Hundägare i USA köper utstyrslar och godis och annat till sina hundar för 250 miljarder. Jag vet inte om det var dollar eller svenska kronor,(De sa inte i vilken valuta på TV) men var det dollar då är det bara att multiplicera med 6 igen och då kommer vi upp i 1.500 miljarder svenska kronor.Dessutom finns det en modetidning för hundar, där hundarna står fotomodell tillsammans med fotomodeller. Människorna i världen är verkligen sjuka.
Det fanns också ett inslag med ett par, det var riktigt tragiskt, de kunde inte få barn så de hade fem chihuahuor istället. Reporten visade hur paret klädde på hundarna olika klänningar och hattar, var ute och promenerade, där de hade två chihuahuor i koppel och tre i en barnvagn specialgjord för hundar. Hundvagnen var rosa med nät framtill så att de stackars hundarna kunde sitta och titta ut.På sidorna var suffleten skyddad av spetstyg. Kvinnan uttryckte också att hundarna var istället för en dotter.
Eftersom jag själv har haft förmånen att vara hundägare förstår jag den hundägare i TV, som som hade tre bordercollies som sa:
Hundar är hundar, Jag skulle aldrig kunna se mina hundar som jämlika och som Walt Disneyhundar som kan prata och tänka precis som människor. Jag skulle aldrig sörja någon av mina hundar död så som jag skulle sörja om min dotter dog.
Själv hade jag en stor hund och en stor personlighet. Sleepy var Utterhund (Otterhound) och den enda hund jag haft där jag inte kunde uppfostra henne genom att skälla på henne. Då svarade hon med att gå iväg. Jag fick tänka mycket och uppfostra henne på andra sätt. Henne återvänder jag säkert till en annan gång.
På kvällen anmälde jag mig till att bli världsförälder. Jag bävar lite eftersom jag inte vet om jag kan klara av det åtagandet och att jag förbinder mig att ge pengar i flera år. Varför adopterade inte de där familjerna, som inte kunde få barn, barn istället för hundar. De kunde ju också vara världsföräldrar om de inte ville ha adopterade barn i huset.
Jag tänker på reportagen från Etiopien där en liten pojke på sju år blivit utkastad från sin familj eftersom det inte fanns mat tillräckligt. Familjen kastade ut honom då han var fem år. Han hade arbetat i två år och berättade hur svårt det var för de var så många barn som ville arbeta. Om han inte arbetade tillräckligt snabbt fick han stryk. Eller flickan i Guatemala som blev dumpad på gatan av sin pappa då hon var sju år. Hon var nu tolv eller tretton år och fanns på ett hem för flickor. Eller flickan i Afrika som sett sin far bli dödad, inte visste om hennes mamma och syskon levde eller var döda och blivit våldtagen av fem män i två månader. Då männen tröttnade på henne skar de upp hennes underliv och lämnade henne. Hon var nio år då. Det innebar för hennes del att hon varken kunde hålla urin eller avföring. Hon var på ett sjukhus och genomgick många svåra operationer. Doktorn som opererade sa att det var lättare att operera knivskador än skottskador - att soldater skjuter kvinnor och barn i underlivet, för att skapa lidande och hindra dem från att få barn. Gode Gud hjälp världen.
Då det utbröt krig emellan Serbien och Kroatien var det en ung flicka som hoppades på att andra länder skulle gå in och hindra krigsherrarna från att kriga. Hon sa också: Det händer något med människor när det blir krig.
Jag har många gånger tänkt på det och undrat hur jag själv skulle reagera om jag var med i krig. Eller om jag blev ett hjälplöst offer för andra människors illvilja.
Det fanns en organisation som arbetade i Schweiz då första världskriget bröt ut. I organisationen fanns det engelskmän, fransmän, tyskar, holländare och folk från andra europeiska länder. Ledaren för organisationen sa till de som arbetade att de måste försöka att älska varandra hela tiden, medan de var ute i krig och sköt på varandras landsmän. Jag hoppas att kärlek är det som kan lösa världens hat och tyranni, men då måste vi sätta igång att älska så mycket vi kan allihopa!!!
När jag ser program som Humorgalan igår så undrar jag vad jag gör här i Sverige. Varför undervisar jag tonåringar som ibland (observera - det är inte majoriteten, men de finns) är så curlade och bortskämda att jag som lärare baxnar. Att lära elever att koppla ihop skyldigheter och rättigheter är svårt om de inte är uppfostrade till det. När jag ser in i den lilla pojken från Etiopiens ögon och han säger att hans högsta önskan är att få gå i skolan då faller jag nästan sönder av rörelse. Eller för något år sedan var det ett reportage om mattvävare i Pakistan och hur de som sålde mattor hade en stab med barn som vävde mattorna. En flicka som var fastbunden vid sin vävstol, hon kanske var fem år, viskade fram att hennes högsta önskan var att få gå i skolan. Det lät som om hon inte riktigt vågade uttala önskan för den var så stor.
Nu känns det som jag snackat skit om mina elever, men jag gör inte det. Det jag försöker tala om är att man kan stå och argumentera om en skitsak, som att en elev ska tömma en papperskorg och blir istället indragen i en diskussion om världens tillstånd och att det lönar sig inte att tömma den här papperskorg eftersom världen ser ut som den gör.
Det det egentligen handlar om är att eleven är för lat och vill ha allt serverat.
Eller de elever som medvetet förstör och river sönder papper eller böcker, vässar pennor och tömmer vässet på golvet och bryter sönder blommor - bara för att man ska sabotera. Jag tycker att ha snyggt runt omkring sig borde komma hemifrån och att våra barn också ska vara med och städa hemma, så de lär sig att städa. Jag har förstått att många ungdomar lever i sina rum där sängen är obäddad, rena och otvättade kläder ligger huller om buller, det är inte städat på veckor, kanske månader och om det finns någon ordning så syns den inte i alla fall. Jag är väldigt bestämd om att man inte ska leva i ett sådant rum och att det är de vuxna som ska se till att ungdomarna lever i ett rum som är städat med en bäddad säng. Observera att jag inte säger att de vuxna ska städa- då gör man en björntjänst- men det ska finnas en ordning i ett ungdomsrum. Däremot får man inte överdriva och ha så snyggt att ungdomarna inte kan/får röra sig. Det är viktigt för själen, tror jag. Ta hand om själen och älska så mycket du kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar