frihet är det bästa ting

Jag läste i Ergo idag ( tidningen för alla som studerar på Uppsala universitet- det gör inte jag numera) Att 1968 då protesterade studenterna för de ville inte ha styrda utbildningslinjer på universitetet. Studenterna ville ha rätt att bestämma hur deras utbildningar skulle se ut utan att bli toppstyrda. 2008 protesterar studenterna för att utbildningarna inte är tillräckligt näringslivsinriktade och vill ha mer styrning - av näringslivet.

Jag ser flera aspekter på det här fenomenet. Först av allt - jag tror unga av idag fått välja alldeles för tidigt. De får börja välja redan som småbarn och föräldrarna tror att de i och med att de håller sig i bakgrunden gör något gott. Men det är ju bara och se på vilken flock med djur som helst och se vilken djurflock som låter ungarna gå först!! Ingen djurflock är så dum att den skickar fram de som behöver mest beskydd först. Det måste ju skapa en otrolig otrygghet i barn när de går först och får bestämma. De längtar ju efter att vuxna ska leda. Senare - när de är i tonåren- ja, då borde det vara naturligare att de fick välja mera och söka gränser. Jag brukar säga att det är enklare för den vuxne att från början dra en gräns som tex att barn inte får svära. Den gränsdragningen är lättare att hantera än att vid tonåren börja dra gränser för rökning, alkohol och droger. En gräns är bara till för att barnen som behöver det får mäta sig emot den och den är också identitetsskapande. Jag mäter min verbala styrka och börjar veta vem jag är.

Om jag för tidigt får uppleva friheten att välja, då behöver jag inte friheten som vuxen. Om jag blir utsatt för något alldeles för tidigt, som jag inte begriper utan det är ovanför huvudet på mig och tvingas in i friheten alldeles för tidigt, då är det ju tryggare att slippa välja och det är bättre att någon annan väljer åt en under resten av livet.

Jag hoppas jag kommer igenom till dig vad jag försöker belysa- för tidiga val skapar oftast otrygga människor som helst ser sig ledda då de blir äldre.

Jag trodde att man som ung var intresserad av att resa och upptäcka världen.Jag har fel.

Jag har rest med gymnasister som inte egentligen vill åka hemifrån. Om de följer med ligger de vakna stora delar av nätterna, eftersom de är otrygga att det inte är som vanligt. Stackars!
Eller de gymnasister som är uppbokade varenda kväll så de inte vill åka hemifrån eftersom de har sådant schema att de inte kan vara hemifrån.Stackars!

Jag tyckte då jag var ung att det inte fanns något härligare än att resa och få lämna hemmet. Just den där underbara frihetskänslan precis då jag som gymnasist ska stiga på tåget och upptäcka världen.

Idag finns det gymnasister som gråter för de längtar hem när de är på resande fot med lärare och sin klass. Det förekom inte på min tid.

Så är det det här med näringslivet. vad tusan har näringslivet med utbildningen att göra. Hands off säger jag bara!!!! Jag anser inte att näringslivet ska få styra utbildningarna som de gör. Vad har jag för nytta av 1000 ingenjörer om det inte finns konstnärlighet i dem. Se bara på 60-talets miljonprogram med kåkstäder uppdragna med linjal. I andra länder får arkitekterna mycket mer konstnärlig utbildning än i Sverige. i Sverige är arkitektutbildningen mer åt ingenjörshållet.

Hur mycket utbildning är egentligen uppköpt av industrin? Hur mycket restriktioner har forskarna? Är forskningen verkligen fri? Jag tror inte det. Jag tror läkemedels- industrin betalar läkare, biokemister och biofysiker massor av pengar för att forska åt dem i alla möjliga sammanhang - inte bara vid deras egna laboratorier.

Att näringlivet ska styra utbildningen är en rysare- Det syns redan nu. Förut var det ont om lärare- alla skulle bli lärare och lärare var framtidsyrket. Så många som möjligt styrdes in på lärarutbildningarna och så plötsligt- som om man inte kunnat räkna ut det- var det ett överskott på lärare. Unga, vackra, vetgiriga unga som inte får jobb för att skolorna har täckt sina behov av lärare. Skolorna får dessutom mindre och mindre pengar till utbildning.
Ett av lågvatten märkena är Uppsala, som ger mycket lite pengar till utbildning. 2002 gav Uppsala kommun 93 000 kronor/ estetisk elev. 2008 ger Uppsala stad mellan 70 och 72 000 kronor/ estetisk elev på gymnasiet. Skolorna måste alltså effektivisera och beräkna en nedgång i skolpengen / gymnasieelev nästan varje år. Så utbildningen blir rent logiskt sämre och sämre. Men likväl finns det röster som hävdar att kvalitén är densamma trots dessa 20 000 kronor/ gymnasieelev i förlust. Vilket inte bara innebär sämre läromedel utan också mindre lärare per barn. Men likväl anser Björklund ( utbildningsministern) att skolorna ska bli effektivare i sin utlärning - för det är andra europeiska länder. Bilden av att fylla kärl istället för att tända eldar blir tydligare och tydligare, tycker jag. Men det är väl enklare att styra lydiga undersåtar än krävande medborgare.
Jag har hört att Sverige har fått en uppmaning av världsbanken att se till utbildningen blir effektivare. Om man inte gör det kan det påverka utlåningsräntan som Sverige betalar. Kan vara en konspirationsteori, men kan också vara sann, så som han far fram med sina sparkrav och kunskapskvalitétssäkringar.

På ett sätt gillar jag den där utbildningsministern, för han är tydlig. Men ack!! Stackars hans fru och barn, om han är lika fyrkantig hemma som på jobbet. Jag tycker dessutom att han inte förstår så mycket av undervisning.

Förlåt mig, nu låter jag som en rödgardist igen!!!

Jag skulle ju tala om frihet och avsaknad av frihet. Jag tycker de moderna barnuppfostrarna har gått i en fälla. Det är inte okey att barnen får allt de pekar på. Det är inte okey att de får all frihet de vill ha och mer därtill. Det är inte okey att underhålla barnen från de går upp på morgonen tills de går och lägger sig. De blir inte lyckliga. Jag har alltid hävdat att det finns en kvalité i att ha långtråkigt. Långtråkigheten väcker så småningom fantasin och man kan som barn hitta på saker att göra själv. Varje gång min dotter sa att hon hade tråkigt gladde det mig. Och hon var en hejare på att hitta på och leka själv. Hon fick igång andra också och de kunde leka, leka i timmar.

Jag tycker det visar på en otrygg värld då man inte törs välja sin utbildning själv då man är på universitetet. Kan det möjligen vara den ångest många upplever då de måste välja skola i klass 9. Förutsättningarna för att välja är de allra sämsta i den åldern. Hormonerna rusar runt i kroppen på killarna och gör dem otillgängliga för samtal. Tjejerna är upptagna på ett mer subtilt sätt, men ändå ganska instängd i sig själva. Så ska de välja en gymnasieskola att gå i. Jag överdriver inte då jag säger att det kommer hundratals broschyrer från olika skolor ner i brevlådorna till eleverna i årskurs 9. De som är av den sorten, låter sig köpas av datorer, eller hästtimmar eller körkort. Andra väljer det kompisarna väljer. En tredje grupp verkar bara vara sådana att de drar den första bästa skolan och så blir det den. Ytterst få vet vad de gör och jag tycker det är oförskämt av vuxna att lämna dem ensamma i den djungel av broschyrer och gymnasieskolor som dimper ner i brevlådorna.

Om man saknar den trygghet, som kommer av att man haft en fast hand att hålla i under sin barndom och att man känt sig omhändertagen, då förstår jag att man inte vill välja mer, utan det är bekvämare att någon annan väljer åt en. För det är alltid en tid av skräck innan man kommit till ett beslut. Den skräck-känslan behövs för jag står ju inför något okänt och jag vet inte hur mina val påverkar mig som person och mitt liv.
Det är en plikt tycker jag som vuxen att guida sina barn i dessa val.
Det är det Kirkegaard menar då han säger att valet skapar ångest.

Jag minns att min egen dotter var i valet och kvalet i klass 9 över att hon skulle välja gymnasium. Jag talade om för henne att det spelade ingen roll var i Sverige hon bodde, men hon skulle välja en Waldorfskola. Jag hade inte satt henne i en Waldorf- skola i 9 år, om jag inte trott att den gav henne det bästa. Men hon behövde inte gå i Uppsala. Hon kunde gå i Stockholm eller flytta till en annan ort i Sverige. Men det jag medvetet gjorde var att jag begränsade hennes val.

När jag var liten så lärde jag mig en sång:

Frihet är det bästa ting
som sökas kan alla världen kring
för den som henne rätt kan bära.
Vill du vara dig själver huld
så älska frihet mer än guld
Ty med frihet följer ära.

Biskop Thomas.