Jag fick en skymt på TV av en som jag beundrar. En 70 - 75 -årig gubbe som reser jorden runt och talar om att vi måste fatta beslut om hur vi ska leva och ta ett eget ansvar för besluten i 7 generationer framåt. Att själv leva i balans med naturen och inte göra så stora avtryck så de blir bestående efter min död. Jag försäkrar mig att jag lever på ett sådant sätt att naturen lever vidare när jag en gång försvunnit.
När jag var sisådär 18 år ( det är längesedan) då läste jag en författare som hette Koestler- inte för att jag var så himla smart och ville läsa smarta saker utan för att det var en bok jag hittade hos morfar som jag inte hade läst och jag läste alltid på den tiden.
Han delade in människor i 2 slags människotyper:
Ät och var glad idag- du ska i alla fall dö imorgon.
och
Försaka och offra idag så kommer din belöning efter döden.
Citaten är säkert inte helt korrekt, men det är ett antal år sedan. Det här är vad som sitter kvar i minnet, i alla fall.
Tillsammans med Oren Lyon ( den 70 - 75-åriga gubben) skulle jag vilja dela in människor i ytterligare en grupp.
Var noga med vad du äter idag och se till att du lämnar över jorden så att kommande generationer kan leva av den också.
Det är vad Oren Lyons gör -Han ber oss se till att jorden kan ge föda till de barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv som kommer efter oss. Även om du inte tänker dig att göra barn idag eller vill avstå helt från det så kommer ju ingen undan. Alla som kommer efter oss måste ta itu med jorden och dess framtid. Vi sitter ju i samma båt- eller planet om du så vill.
Och vi har kommit långt bort ifrån naturen - jag ser det bara i så enkla saker som HUNDBAJSPÅSAR.
Jag bor alldeles vid ett naturskyddsområde där alla möjliga människor vandrar med sina hundar. Jag gillar hundar - så det är inte det jag är ute efter. Men alla dessa akademiker, yrkesmänniskor och andra - varför slår ni in hundbajset i en svart plastpåse och lägger den ute i naturen? Gärna snyggt ihopviken, som om det är en liten svart present. Eller på vintrarna
( när det är vintrar) ligger hundbajspåsarna som ett radband utefter stigen som leder till naturreservatet. Varför ta med sig hundbajspåsen över huvud taget ifrån skogen om man som hundägare har tänkt lämna den vid naturskyddsområdets gräns. Det här är en gåta för mig.
Om nu naturen ska bryta ner hundbajset så är det ju enklare för de nedbrytande organismerna att ta hand om bajset direkt- istället för att behöva vänta tills plastpåsen är bearbetad och sedan börja bryta ner bajs.
Det allra bästa, men det är ju inte att hoppas på. är ju att hundägare tar med sig bajset till de utställda bajstunnorna och lägger påsen där, eller tar med sig den hem. Men för att göra det enklare för våra nedbrytande organismer i naturen vill jag stå i gathörnen och ropa:
MER HUNDBAJS I STORSKOGEN!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar