Ja, så har det varit en tid då våra stackars 15- -åringar ska välja gymnasium och utbildning. Det finns gott om gymnasieskolor och ont om elever, så alla skolor slåss om de stackars själarna. De som ska välja är mer förvirrade än någonsin.Jag tror aldrig jag träffat en vuxen som visste då den valde gymnasium vad den skulle bli- och jag har träffat ytterst få som vidareutbildade sig inom de ämnesområde som man läste till på gymnasiet.
Själv hade jag ingen aning och då hade jag bara fyra utbildningslinjer att välja: samhällslinjen, ekonomisk linje, humanistisk linje och naturvetenskaplig linje. På naturvetenskaplig linje verkade alla så malliga och självupptagna, ekonomisk linje - pengar var jag inte intresserad av och humanisterna verkade mesiga - så det blev samhällsvetenskaplig linje. Inte för den var så fantastisk men för att det verkade vara schysstas (justas stavas det egentligen - jag vet) folk där. Sedan slog jag om och blev naturvetare- men det var när jag blivit äldre, slutat gymnasiet och en annan historia.
De som väljer nu har dessutom 100-tals program att välja mellan. Stackars ungdomar!!!!
15-åringarna står i en utvecklingsfas i sina liv där de egentligen inte kan välja, eftersom de är upptagna av inre omvälvande processer -kalla det hormoner eller själen eller vad du vill, men upptagna av annat än sin framtid är de i alla fall. De är dessutom översköljda av information från olika gymnasieskolor- den ena broschyren glassigare än den andra. En del av 100 -tals informationsbroschyrer från olika gymnasieskolor som lockar eleverna med än det ena, än det andra. Det billigaste tricket tycker jag är att locka med egna datorer till gymnasisterna.
Tack kära tid då jag var ung, som bara gav mig fyra val.
Jag tycker dessutom att familjerna ofta lämnar ungdomarna ensamma i sina val- De vuxna är så rädda att påverka sina ungars framtid att de inte tycker någonting och lämnar ut ungdomarna till marknaden istället- som så många gånger annars.
Eniro alfens rädsla för att ta flygkort tycker jag mer demonstrerar frustrationen hos de ungdomar jag sett som ska välja gymnasieskola.
Dessutom irriterar det mig oerhört att näringslivet lägger sig i utbildningen och driver sina skolor som bolag och tar ut vinsterna ur bolagen. De pengar som skolorna får ska gå till eleverna på skolorna: Inget annat! Det ger dessutom hela friskolerörelsen dåligt rykte. De friskolor som har andra motiv än pengar får ju ofrivilligt en släng utav sleven av det ryktet också.
Näringslivet får gärna stötta skolor ekonomiskt- det tycker jag är okey- men då utan några som helst skyldigheter från skolornas sida att uppfylla några villkor gentemot näringslivet. men att göra sig pengar på utbildning av gymnasieelever - det är inte bra.
Om nu grunden för samhället är indelat i näringsliv, som ska generera pengar till samhället, kulturlivet, som ska förena människor i frihet och i kreativt skapande och rättslivet som ska se till att de avtal samhället bygger på hålls, så tillhör skolan kulturlivet. Kulturlivet understöds av näringslivet. Modellen håller ju inte eftersom näringslivets representanter är så snåla så de varken ger pengar till skolor eller undviker att suga pengar ur utbildningen. Näringslivet borde vara det mest utvecklade och stå för broderskap och systerskap. Det vi ser är ju skuggan av näringslivet - den rena och avskalade egoismen.
Jag avvek från ämnet livsvägar och val. Jag återkommer till min samhällssyn någon annan gång.
Jag var ung, jag var förvirrad och jag tackar Gud för att det inte fanns droger i min närhet för då hade jag provat dem, det är jag säker på.
Om jag ser tillbaks på min egen ungdomstid så ville jag ha god kamratskap. Jag trodde hela ungdomstiden att livet fanns vid horisonten, så det gällde att springa snabbt för att kunna delta i livsdansen -där borta i horisonten. Gud vad jag sprang.
Jag läste Castaneda och hans undervisning från den indianska tolteken Don Juan. Don Juan säger till Castaneda:
"Varje väg är bara en väg och det är ingen förolämpning. vare sig mot en själv eller mot någon annan att släppa den om ens hjärta så befaller.........
Betrakta varje väg noga och beslutsamt! Prova den så många gånger du anser nödvändigt. Ställ sedan en enda fråga till dig själv:
Har den här vägen ett hjärta?I så fall är vägen god. Annars är den inte till någon nytta."
Jag fick också ett annat gått råd av en äldre vän som såg mina kval.
- Minns att lyckan går ett steg bakom dig. Springer du hinner hon inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar