Lufttorkad tvätt och Rumi.

Venus


Jag älskar verkligen Rumi. Han var ju en sufist och de lever ut sina känslor och manar fram dem för att slipa dem till perfektion. En sufisk meditation är att låtsas att du håller ditt hjärta i dina upp och ner vända händer. Fingrarna korsar du som i bön. Sedan vaggar du ditt hjärta medan du tittar på dina händer. Jag tycker det är en så fantastisk bild- att vagga sitt eget hjärta till ro.

Jag har försökt översätta ett par av Rumi´s dikter. Det kan inte bli så underbart vackert som på persiska. Jag har hört persiska på youtube. Dikterna jag översätter är inte från persiska, utan från engelska. Så översättningen har gått tre vägar - först från Rumi till persiska, sedan från persiska till engelska och sedan från engelska till svenska. Har får du några smakprov:

The Guesthouse Rumi

This being human is a guesthouse
Every morning a new arrival

A joy, a depression, a meanness,
Some momentary awareness comes
As an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!
Even if they are a crowd of sorrows,
Who violently sweep your house
Empty of its furniture,
Still treat each guest honorably
He may be clearing you out
For some new delight.

The dark thought, the shame, the malice,
Meet them at the door laughting,
and invite them in.

Be grateful for whoever comes
Because each has been sent
As a guide from beyond.






Gästgivargård


Det här med att vara människa är som en gästgivargård
Varje morgon kommer det en nyanländ.

En glädje, en sorg, en tarvlighet
Några medvetna ögonblick kommer in
som oväntade gäster.

Välkomna och roa dem alla
Även om det är ett bedrövligt gäng
Som våldsamt sveper fram i ditt hus
Och tömmer det på möbler.
Behandla ändå varje gäst hedervärt
Han kanske kan öppna upp dig
För någon ny njutning.

De mörka tankarna, skammen, ilviljan,
möt dem skrattande vid dörren
och bjud in dem.

Var tacksam mot vem som än kommer,
för var och en av dem har blivit sänd
som en vägvisare från andra sidan.



I am so small I can barely be seen
How can this great love be inside me?
Look at your eyes. They are small,
But they see enormous things.


Jag är så liten att jag knappt syns.
Hur kan den här väldiga kärleken finnas inuti mig?
Se på dina ögon. De är små
Men de ser ofantliga ting.



I would love to kiss you
The price for a kiss is your life

Now my loving is running toward my life shouting
What a bargain, let´s buy it.



Jag skulle älska att få kyssa dig
Priset för en kyss är ditt liv.

Nu springer min kärlek mot mitt liv och skriker:
Vilket vrakpris, vi köper det!




Idag har jag hängt ut tvätt på tork. Jag medger att det inte är den bästa dagen att torka tvätt ute, men jag längtade efter doften av tvätt som är ren och lufttorkad. Det finns ingenting som luktar så rent, tycker jag. Så nu hänger den tvätt som inte hunnit torka under markisen på balkongen i regnet. Det känns trots allt som om jag börjar utveckla min husmorssida mer och mer.

Ett av mina barndomsminnen är då min mamma tvättade. Tvättstugan fanns nere i ett bostadshus i kvarteret och den som tvättade behövde värma vattnet innan tvättmaskinen sattes igång. Det fanns en stor kokgryta för det. Så fanns det stora kar- de liknade badkar men var mer fyrkantiga och av en brun sten, där tvätten sköljdes. Tvätten tvättades genom att den snurrade runt i tvättmaskinen, men den som tvättade fick själv hålla reda på värmen och tiden som tvätten skulle snurra runt i behållaren. Då tvätten var klar handvevades den igenom något som såg ut som en handmangel. Husmödrarna använde stora träskedar,mer som åror och de var minst en meter långa. Då tvätten var sköljd fler gånger, bar husmödrarna upp tvätten på vinden. Vinden hade tegelstenar till golv och det var högt i tak. Ibland var det duvor där. Tvätten hängdes i linorna och då den var torr manglade mamma lakan på en stor marmormangel (nere i källaren alldeles vid tvättstugan). Jag fick ibland hjälpa till att veva. En gång då jag var riktigt liten stod jag i vägen för mangelarmen. Det var pappa som vevade mangeln fram och tillbaka då. Jag fick mig en smäll i pannan och det blev en stor bula. Pappa skämtade med mig och sa att jag fått början till ett horn. Jag minns att jag tyckte det var roligt att få horn i pannan, så mitt i gråten började jag skratta.
Det var otäckt då mangeln skulle komma i friläge, eftersom hela mangeln lyftes upp. Då kunde mamma ta ut de manglade lakanen som varit upprullade på en trärulle, lång som mangeln var bred och kanske 25 cm i diameter. Det var på trärullarna som hela mangeln vilade. Trärullarna låg som hjul under mangeln och fick mangeln att röra sig fram och tillbaka. Så jag kan mangla med stenmangel om det skulle finnas någon som undrar.

Framför allt minns jag hur mamma och pappa drog lakan. De hade så roligt i sina vardagssysslor och dra lakan var en höjdpunkt. Det som var roligt? Ja, de försökte alltid se vem som kunde lura den andra och ge efter med det vikta lakanet, då den ena lutade sig bakåt. Då ramlade den som var oförberedd, men det var aldrig något våldsamt, utan alltid med skratt och glam. Pappa gillade också att skaka lakan så de smällde. Mamma tyckte inte om det. Ja, så där höll de på och kärleksgnabbade hela tiden. Om vi barn hade tur fick vi gunga i lakanen.

För att ytterligare spä på husmorsbilden har jag satt en surdeg som kommer att ta tre dagar att göra bröd av. Mitt mål är att jag ska kunna göra så mycket som möjligt själv- självhushåll heter det visst.

En sak bekymrar mig. Då jag har opererat min höft kommer jag inte att kunna sitta på huk. Det måste jag ju kunna om jag ska börja arbeta fram en rosenträdgård på den stora gräsmattan utanför lekskolan närmast byvägen. Kommer tid, kommer råd, brukade min gammelmoster säga (hon var min mammas moster och full av gamla ordspråk).

Nu är det natt och jag ska gå ut och låsa ytterdörren. Innan jag låser den ska jag gå ut till ett vitt porslinsfat och ge vår pyttelilla igelkott kattmat på det. Jag tror i alla fall att det är den som äter upp den. Jag har inte sett den på länge, men min dotter kom hem en gång mitt i natten och talade om att hon sett den. Jag rusade ned i trädgården, för att ge den mat. Men den lilla igelkotten var borta. Det går en något större igelkott här också, men båda är ungar.

Getingarna har kommit. De är små, men ivriga att äta det som bjuds. För två år sedan fick jag en getingfälla av en förälder till ett barn i skolan. Idag såg jag mig nödsaka att fylla den med rödavinbärssaft och getingarna gick genast in i den och drunknade. Det känns inte så bra att vara getingmördare, men jag vill inte ha dem i maten heller. På tal om mat, Jag lagade så god mat idag. Det är verkligen roligt att ha tid och ägna mig åt väsentliga saker. Ja, jag tycker mat är väsentligt.

Nu kallar igelkotten.



getingbilden är inte min utan från anticimex

Att vara köpare - på olika nivåer

Att handla med aktier måste vara frustrerande - och så mycket som aktieköparen och aktiesäljaren måste hålla reda på. Först och främst så måste aktieköparen tro att de företag han eller hon handlar aktier i ska gå med vinst. Eller att det har hänt något med vädret som påverkat aktien, eller förutse politiska händelser som påverkar aktien eller helt enkelt använda sitt sunda förnuft och inse att ett företag inte kan gå med vinst hela tiden för att sälja.

Jag lyssnade nyligen på en forskare som hade gett 100 nya studenter på universitetet och 75 experter på handel med aktier i uppdrag att sia om aktier i två företag. Studenterna siade 50% rätt och 50 % fel, medan experterna siade 45 % rätt och 55 % fel. Forskaren var noga med att tala om att undersökningsunderlaget var litet, men jag tycker ändå det säger något om hur det är att spekulera med aktier.

Jag gillar Youko Ono´s sätt att styra sina storföretag - Hon spår framtiden i Tarot-kort och handlar därefter. Det lär gå bra. Det lär ju finnas många ekonomier som går till spå-kvinnor och spå-män av olika slag. En väninna till mig spår i Tarot och hon säger att hon har klienter som kommer från näringslivet. Så varför hymla att aktiemarknaden är något som aktieköparen behöver kunskap om - det är lika mycket tro som i kyrkan och att känna in framtiden intuitivt som i new age. Sedan hänger det väl på turen, eller kanske ett viss mått av insikter också.

När ett företag blir tillräckligt stort så kommer det inte att gå med vinst år efter år. Om det inte är CocaCola eller McDonalds eller varför inte Adidas. En gång på -60 -talet var jag i Paris. Då träffade jag en symaskinsförsäljare från Eskilsuna. Han berättade att han sålde symaskiner i Afrika. Jag blev lite förvånad eftersom Afrika för mig var fattigdom och lerhyddor.(Jag lovar jag har förändrat min uppfattning till en mer nyanserad bild idag). Han berättade, att en gång hade han varit så långt ut i bushen, att det inte ens fanns CocaCola reklam. Och då är man långt ut, tillade han.
CocaCola har alltid varit en symbol för mig för omänsklig hantering av människor och att sälja en skitprodukt som består av koffein- för att ge ett beroende (förr var det kokain- därav namnet Coca), bränt socker och kolsyra i vatten. McDonalds har jag alltid varit misstänksam mot och det har inte blivit mindre sedan jag läst om McDonald och hur de hanterar sina boskapsuppfödare, sina arbetare och sin mat. McDonalds advokater har inte fått författaren till boken "Snabbmatslandet" fälld vilket talar för att författaren har varit mycket noggrann och vetat hur han ska skriva för att hamna inom lagens råmärken. Jag har dessutom sett en film på Youtube som handlar om McDonalds mat och hur länge man kan behålla deras mat med ett fräscht utseende. Speciellt deras Pommes Frittes håller länge, så jag undrar vad de innehåller mer än potatisavfall.

Anledningen till att hamburgarna är så billiga beror ju på att det är dåliga avtal med uppfödarna, det är dåliga löner och arbetsförhållanden för arbetarna, det är dålig miljö för djuren som ska slaktas eller slaktas (löpande band)- tala om djurens koncentrationsläger, där korna står på rad för att bli klubbade till döds. Det är ju inte så att den billiga maten är billig av sig själv- antingen är det råvaror som är dåliga eller skadliga, eller så är det alltid någon som får mindre betalt om varan är billig. Är den dessutom hanterad i många led, så behöver du som konsument bli misstänksam.

EN annan ilska jag har är alla dessa förpackningar. Jag tänker inte bara på hur krångliga de är att öppna, utan också på alla de som inte har så rörliga händer och inte kan öppna en förpackning (pensionär- hur behandlar vi våra gamla och hur pass mycket inlevelse har vi). Vi tvingas att använda 17 kg plastförpackningar/person och att det tar 450 år för naturen att bryta ner en schampooflaska. Du kan själv läsa mer på www.ftiab.se/download/18.2ab00b46116f5d50e95800020/Förvandlingen.pdf

De filmer jag beställer på youtube kommer inte in i min blogg och jag håller på att felsöka vad som gått snett. Därför kan jag inte visa filmen om McDonalds. Du kan söka själv på youtube.

Jag planerar mitt liv efter min höftoperation. Jag håller på och ser ut rosor till en rosenträdgård och så vill jag bygga ett växthus. Jag hoppas jag blir så rörlig och stark som jag planerar. Det är så roligt att börja planera hur växthus och rosenträdgård ska se ut. Jag älskar rosor och tack och lov så lever jag bland rosor. Jag plockar rosenbladen och gör både saft,te och sylt. Snart är det nypontid och då blir det att torka nypon till nyponte och nyponsoppa. Gott!


Idag tänder vi ljus i fönstren för att hedra tibetanerna och för Tibets frihet och självständighet. Fria Tibet!!! Det är ett upprop spm gått ut på facebook.

Facebook är ett kul sätt att kommunicera, tycker jag. Du kan skicka filmer, bilder och dessutom skicka olika emblem till dina vänner och genom facebook betalar då sponsorer för ändamål som regnskog och världshungern. Jag tycker det är toppen.
Jag kommer säkert att upptäcka en nackdel eller ett utnyttjande från facebooksponsorerna så småningom, men ännu så länge njuter jag av att jag gör gott varje gång jag skickar en artificiell blomma till en vän och får 1 squarefoot per 10:de blomma jag skickar.

Luften har vänt och ibland får jag de där pustarna av mogen säd i näsan. Det är en underbar doft tycker jag. Då jag var ingift i en bondsläkt var det här den bästa tiden, men också den mest jäktiga för min svärfar. Han var ute för jämnan och kontrollerade vattenhalten i sädeskornen för att fukthalten inte skulle vara för hög. En för hög fukthalt i kornen gör att säden blir av sämre kvalité och då köps den in som djurfoder istället till ett billigare pris. Det kändes alltid så tryggt då tröskan gick över åkrarna för då visste vi på gården att försörjningen höll på att bärgas i år igen. Min
f.d. svärfar var en så otroligt skicklig bonde, men det slet på honom.

Nu har vi skördat de bär som finns i juli i trädgården. Det är snart äpplenas och plommonens tid. På gården försöker vi plocka plommonen då de är mogna, men det händer ganska ofta att en tjuv kommit, någon natt, och plockat trädet rent på plommon. De plockar gärna rent våra bärbuskar också, om vi inte hinner plocka dem själva i tid. Jag antar att bären och plommonen säljs på torget. Därför känns det inte alltid bra att köpa frukt, bär och grönsaker på torget, eftersom jag inte vet om de är pallade eller inte. De äldre pensionärerna kanske inte är ute och pallar, men det finns ju andra.

Jag väntade mig storm i natt. Jag plockade in allt från balkongen. Det känns lite nesligt då det "bara" kom regn och lite blåst. Men jag är tacksam att det inte kommer oväder vi inte klarar av hit upp till Håga.

Jag har dragit ner på takten ännu mer - om det är möjligt - och är inte engagerad i mycket. Det är så skönt att mitt barn är vuxet så jag inte behöver tänka på att roa och engagera henne i olika projekt. Jag läser och tittar på TV. Internet har också varit trögt beroende av vädret och mottagningen jag har. Ska be min kompis datanörden titta över min dator.

Det mest dramatiska är väl att kylskåpet är sönder. Det gör livet lite mer komplicerat. Jag tänker på att min styvmormor hade sylter och safter i jordkällare. Min mamma berättade hur hon som barn blev skickad dit för att hämta upp mjölk och filbunke (en slags hemmagjord fil - mer som långfil tror jag). När jag var liten kommer jag ihåg att kvinnorna tvättade vid ån också. Vid å-kanten stod en stor tvättkittel, där kläderna kokades eller värmdes. I direkt anslutning till tvättkitteln fanns det en brygga med ett fyrkantigt hål i. I den sköljde man och gnodde kläderna mot en tvättbräda. De heta kläderna tog kvinnorna upp med en stor stör och så lyfte de, de heta kläderna till bryggan och bäcken. Men jag var för liten och för klåfingrig, så jag fick aldrig vara med och tvätta.

Däremot fångade jag fisk där. Jag brukade få fisk med bara sänke och krok med mask på. Jag har aldrig tyckt det var obehagligt att sätta på mask på kroken, eftersom jag lärde mig det då jag var liten. Jag fångade för det mesta öring i bäcken. En gång kom jag hem med en mörk- svart fisk. Då berättade min mamma att de kallades för nors och var fisk hon som barn brukade fånga med händerna. Det var imponerande, så jag gick ner till bäcken igen för att fånga nors med händerna. Men som vanligt då något jag som barn bestämde, dök det inte upp fler norsar. Att stå blickstill i vattnet och inte se en enda fisk blev snart långtråkigt och jag blev kissnödig och gick hem.

Jag vet inte hur det var för er, men då jag var liten och skulle gömma mig i kurragömma t.ex. och hittade världens bästa gömställe, så var jag alltid tvungen att springa hem, eftersom jag blev så kissnödig. Min mamma påstår att jag gärna kissade ute i naturen, men jag har minnesbilden att jag alltid kom hemrusande för att gå på toaletten. Jag valde väl tillfällen att kissa ute antar jag. Då jag plockade blommor ensam t.ex. Utmärkta tillfällen att kissa ute. Jag var och är en blomflicka, som älskade att plocka blommor. Jag är inte lika ivrig nu eftersom jag inte är så rörlig, men det känns alltid bra att ha något med sig från skogspromenaden.

Höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Tove Jansson

Banker och skatter

solen sigill

Det är inte många av mina nerladdade youtubefilmer som kommit fram på sistone.

Jag satt och lyssnade på att den amerikanska staten ska gå in med trehundra miljarder kronor dvs 300 000 000 000 kronor för att hjälpa de amerikanska bankerna. Pengarna kommer från individer som betalar skatt till staten även i USA, antar jag.
Att de amerikanska låneinstitutionerna tappade överblicken är, om jag förstår det rätt, att Wall Street dvs börsen och aktieköparna handlade in sig på lånepapper. Det är mig en gåta hur man kan köpa upp sig på andras lånepapper, men så var det i alla fall. Dessa aktieägare som köpte in sig på lånepapper kunde göra det så länge marknaden dvs aktieägarna såg lånehandlingarna som attraktiva köpeobjekt. Sedan började det krisa och aktieägarna sålde av sina lånehandlingar i ett rasande tempo, för att inte förlora pengar. Då blev lånehandlingarna oattraktiva och de som satt kvar med lånehandlingsköpen blev förlorarna, bl.a. Deutche Bank och kommuner i Sverige som aktiespekulerat.
Då lånehandlingarna blev oattraktiva så började makthavarna i USA se efter vad det berodde på. De upptäckte att låneinstitutionerna gett lån till människor som inte hade några pengar eller kunde borga för sina lån. Då räntorna gick upp, så fick de som inte kunde betala huset flytta. Men bankerna drog åt sina lånevillkor och det var så många som fick gå från sina hus att det inte var attraktivt längre att köpa hus. Varpå priserna rasar, då det inte är någon efterfrågan på hus längre.
Myndigheterna försöker ställa bankerna till svars i rättegångar. De kommunala myndigheterna menar att i och med att huspriserna rasat och folk inte har haft råd att bo kvar har skapat förorter som är som spökstäder. I spökstäderna härjar ungdomen vilt. Kommunerna förlorar pengar på att reparera hus och få spökstäderna levande igen.
Bankerna skulle ha varit mer restriktiva med att låna ut från början.

Så börjar bankerna gå omkull. Och vad händer då- ju precis som i Sverige då IT-bubblan sprack går staten in och räddar banker, som annars skulle gå omkull med 300 miljarder kronor eller 300 000 000 000 kronor. Vi människor kan inte ens tänka oss den summan i enkronor -den är så stor, så stor. Och vem betalar då aktieklipparnas förtjänster och bankernas förluster - jo, den lilla människan genom sina skatter. Så man skulle kunna säga att de som får subventionerna och får bo kvar sina hus är subventionerade av andra samhällsmedborgare via skatten.
Finns det då ingen annan lösning? Nej, jag tror inte det om det inte är så att de aktieägare som gjort sig en förmögenhet på handeln med lånepapper inte skulle betala tillbaks sina vinster. Men då faller ju hela idén med aktier. Och det kanske vore bra.

i trollsländans tid

Sigill :Månen

Jag var ute på morgonen och plockade röda vinbär. I trädgården såg jag rådjur- en bock med kid. Kidet har tappat sina fläckar, så det är väl snart höst och jakt på de vackra djuren. Då jag stod där och tänkte i min vinbärsbuske kom en trollslända flygande. De är så vackra och intressanta tycker jag. Den liksom patrullerade en viss sträcka -fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ändå fanns det inte andra trollsländor i närheten, så den behövde inte patrullera av ett revir.

De flesta fåglar är tysta nu. Det var några skogsduvor som kurrade ihop sig i skogen, några varningsrop från småfåglar,svalornas svirrande ljud högt i skyn och hackspettens ihärdiga hackande i murkna grenar och stammar. Hackspetten brukar komma till min balkong på vintrarna och äta solrosfrön och talgbollar. Den blir mer och mer gul där den ska vara vit och lite ruggigare för varje år som går. Men nu finns det mat och det verkar den glad åt.

I trädgården finns också en liten, liten igelkottsunge. Den får kattmat och vatten av oss varje dag och kväll. Den känns så liten och ensam så jag undrar vad som hänt. Jag har ett speciellt förhållande till igelkottar. Då jag var kanske elva år var jag i Oslo och besökte mina kusiner och min faster och onkel. PÅ gården där de bodde fanns ett riktigt ligistgäng. De hade hittat en igelkott och kastat kniv på den och sedan eldat under den. Djurvännen från landet - dvs jag blev helt förskräckt, men jag kunde bara tala om min avsky och vilken tonårspojke lyssnar på en elvaåring ens om hon skriker och gråter. Jag var hållen som en galen svensk och det tog jag med jämnmod.

Några dagar senare hittade jag och min kusin Putte (ja, det är en hon, men hon hade förväntningar på sig att bli en han - det här skedde innan det fanns möjligheter att veta vilket kön barnet skulle få innan det kom ut i världen- därav smeknamnet Putte)
igelkottsungar. Vi tog dem med oss till Botanisk Haven som låg i närheten för att rädda livet på dem. Vi fångade in två stycken och gick med dem till ett buskage i haven och sedan skulle vi hämta de andra två, men då var de borta. Hur som helst så gick vi varje dag till den Botaniska haven och gav våra skyddslingar mat och vatten och sedan gick vi ut och gick med dem. De knallade på med sina korta ben efter oss och då vi gick för fort eller de ville bli burna stannade de och lät ungefär som marsvin. Du vet ett njeet med ett stigande tonläge. Jag ville att vi inte skulle berätta för någon, men min kusin kunde inte hålla tyst och berättade för de barn som var närmast oss i ålder i kvarteret. Bara någon dag senare hade en pojke letat rätt på igelkottarna och flyttat på dem. Vi letade och letade men kunde inte hitta dem igen.
En sorglig liten historia.

Än sorgligare är det att de igelkottar som kryper ihop vid fara istället för att springa bli överkörda och dör. Det som upprör mig mest är den nonchalans som bilister visar då det ligger döda djur på vägen eller då bilisten kört över ett djur. Det kostar väl ingen tid att stanna och flytta på det överkörda djuret ner i diket istället för att det ska ligga i vägbanan och blir mer och mer tillplattad. Även döda djur behöver respekt. Dessutom verkar det vara helt utanför vissa bilisters kunskap att större djur som blir överkörda behöver markägaren och polisen få veta var de ligger eller var de blev påkörda.

Mänskligheten är inte ton-åringar vars hjärna inte utvecklar empati förrän efter 21 års ålder - och inlevelseförmågan och empatikraften är inte färdigutvecklad förrän vid 28 års ålder. Det är de vuxna som måste visa vägen. Till och med Röda korset talade om att vuxna måste ta vuxenansvar på TV igår. De barn som kommer till skolan och inte har familjer där vuxenansvaret fungerar, lämnar över ansvaret till skolan att uppfostra barnen. Men barnuppfostran är ett föräldraansvar som ska vara så grundmurat att det håller även då föräldrarna inte är med. Min mamma som är 86 år berättade att det är inte ungdomar som reser sig för henne på bussen - de sitter kvar. Att de gör det är förståligt rent vetenskapligt, men att de sitter kvar är ett föräldraansvar. Då är uppfostran inte så djupt att det sitter i själen. Att resa sig för en äldre människa har ingenting att göra med att ungdomen böjer sig för auktoriteter utan är bara ett symptom på hur väl samhället fungerar. Det du gör för en av dessa mina minsta bröder, det gör du och för mig. Och de minsta bröderna och systrarna är småbarn som är hängivna de vuxna de växer upp med och de gamla som inte längre orkar lika mycket som då de var i sin krafts dagar.

Så kan vi titta på matuppropet och vilken skitmat som serveras till de gamla. Eller varför inte på fiskpinnar som fångas i Norge och fraktas till Japan där de paneras och den panerade fisken fryses för att sedan fraktas till bl.a Sverige igen - tala om resursslöseri. Så för att höja medvetandet igen behöver varje hushåll bojkotta fiskpinnar.

Jag skulle vilja starta en proteströrelse där du går in i affärerna och har med dig små lappar med olika informationer t.ex för fiskpinnar. Ovanför fiskpinnarna klistrar du fast den sanna informationen om hur produkten har blivit till. Då kan den som handlar aldrig skylla på att den inte vet. Men jag antar att affärsinnehavarna och deras anställda skulle få ett stort jobb att ta bort alla klisterlappar, så det borde vara ett pågående arbete hela tiden. Det skulle vara fiffigt, tycker jag.
Eller holländska tomater som besprutas 25 gånger mer än en svensk tomat. Om jag förstår mitt googlande rätt består tomatbesprutningen av DDT- derivat och olika varianter på bensen. Det tar sådan tid att kolla upp t.ex vad odlarna besprutar tomater med. De bolag som tillverkar produkterna hävdar att de är ofarliga för växten, men ta t.ex svampbekämpningen på tomat. Jag förstår det som man doppar tomaten i en saltsyrelösning och det ska inte skada växten. Men om du - levande varelse- får på dig lösningen ska du snabbt tvätta dig med tvål och vatten, får du i dig medlet ska du inte framkalla kräkningar men äta aktivt kol och kalla på läkare omedelbart. Om det nu är så farligt för människan varför är det inte skadligt för växten. Det är sådant här jag inte förstår - jo - intellektuellt förstår jag men det finns andra delar av mig som skriker högt.

Jag har fått soleksem på armen. Jag vet inte hur stort ozonhålet är nu, men jag tycker det borde finnas en ozonrapport och en astronmirapport tillsammans med vädret på TV. Då vet jag snabbt om jag ska vara inne eller ute. Jag vet också om jag kommer att sova eller inte bereonde på om det är fullmåne eller inte. Jag kan gå ut och se på stjärnhimlen och veta att det är Venus som står i horisonten när jag tittar åt väster eller var Oxens stjärnbild och dess ljusstarka stjärna Aldebaran ( som betyder följeslagaren) finns.

Jag älskar stjärnhimlen och ser fram emot att nätterna blir mörkare igen.

Intuition är en andlig kraft. den förklarar ingenting, den visar bara vägen.
Florence Scovel Shinn

Finhorn och skotska minnen

Ur Kalevala

Åskan slog ner och internetanslutningen fungerade inte längre. I fyra dagar har jag varit utan internet och på ett sätt har det varit underbart. jag har varit helt frånkopplad den värld som förväntar sig något av mig. Jag har försökt och hitta en formel hur jag ska förhålla mig till världen och till mitt arbete och samtidigt arbeta för en värld i harmoni och fred. Det är inte lätt med barnamord, krig och människor skadade på alla de vis på grund av krig och traumatiska upplevelser- att försöka behålla lugnet och den positiva hållningen till livet. Jag förstår så väl de unga som drar ut på landet för att odla och göra sig självförsörjande. Att lämna så få spår som möjligt innan jag dör är en tanke som dyker upp med allt tätare mellanrum. Jag sände en film från Finhorn och hoppas den kommer till bloggen snart. Ibland kan det dröja en stund innan den dyker upp. På Finhorn har de som arbetat där verkligen kunnat säga att de skapat något ur naturen och att det blivit något vackert. Jag har själv aldrig haft råd att åka dit, men jag har förstått att det är trädgårdar som änglarna guidat de som arbetat med trädgården till att skapa. Jag har hört en historia om att en av de som arbetade med trädgården hade fått besked att det gick an att flytta en buske från en plats till en annan. När flyttningen var avklarad var de väsen som bodde i busken rasande. De som arbetade där undrade varför - de hade ju bara följt de instruktioner som busken givit. Då svarade busken - Att flytta mig var bra, men det som inte var bra var att ni flyttade mig då jag blommande.
Sant eller inte sant Finhorn i Skottland som jag ser på bilderna verkar vara ett paradis uppbyggt ur sanddynor och gräs.
När jag var i Skottland- för länge,länge sedan så liftade jag för att komma ner till Cornwall och hälsa på gamla bekanta i en by som hette Hayle och ligger i närheten av S.T Ives. Jag kom inte så långt eftersom jag hade en begränsad tid på mig. Det var svårt att lifta, då en tjejliga hade härjat året innan. En eller två tjejer hade liftat och då de blivit upp-plockade hade de rivit sönder sina kläder och hotat att gå till polisen och anmäla våldtäkt om de inte fick pengar. Men det visste ju inte jag. Så jag förstod verkligen inte varför det gick så trögt.

Jag fick lift med en lastbilschaufför från Glasgow till Edingburg. Hans lastbil var inte så stark utan han måste köra runt bergsluttningarna istället för över dem. Han beundrade de svenska lastbilarna som Scandia och Volvo mycket.

Han berättade att just den väg vi åkte på var lite krokigare än den behövde vara för Vägverket hade varit tvungna att ta hänsyn till älvorna som bodde där. Jag som var i mina tjugo trodde ju inte mina öron. Vaddå älvor?!? Jo, det bodde älvor i det landskap vi åkte igenom och de hade på olika sätt talat om för dem som byggde vägen att vägen inte fick dras fram hur som helst! Vägverket skulle lämna älvorna fredade platser där de bodde och höll till. Jag blev alldeles stum av häpnad och misstänksam förvåning- ni vet det där våta täcket jag talat om förut (i religiösa sammanhang).

Senare liftade jag med två stora, tjocka ölgubbar i en liten pick-up. Jag frågade dem om älvorna och de bekräftade att det var som lastbilschauffören berättat. Ja, i Skottland står många skottar nära naturen och det är inte så underligt, tycker jag, att de talar med naturen och håller den helig. Utan grönt gräs och grönsaker skulle inte människan kunna existera. Så all heder och respekt till dem som håller naturen och dess växter högt.

På samma resa, köpte jag ett par byxor i Oban. Jag kom in i en mycket trång affär vid hamnen, där byxorna låg i snygga travar i hyllor som gick ändå upp till taket. Det var mycket högt i tak. I butiken fanns en liten kvinna, med knut mitt på huvudet. Hon påminde om lilla My i Mumintrollen. Hon kom fram till mig och undrade vad jag skulle ha. Jag ville ha ett par gröna manchesterbyxor och en grön sån där skotsk tröja som har en basfärg och runt halslinningen är det ett brett vitt band. Alldeles innan de vita bandet möter basfärgen finns det en slinga med blommor som går runt hela halslinningen. De är så vackra de tröjorna. Nåja, för att återvända till historien: Butiksinnehavaren klättrade upp på sin stege och tog ner ett par byxor åt mig. Jag provade dem i ett mycket litet omklädningsrum och gick ut i affären och talade om att jag tyckte de var för vida i midjan. Då tittade hon på mig och sa: "Well, you are not slim you know!" Jag blev så häpen, över att en som står i affär för vara så ohövlig, så jag kom mig inte för att argumentera utan köpte byxorna. De var förståss för stora och jag gick runt med en hängbak länge- och på den tiden var det inte vanligt, annat än möjligen raggare och utslagna, att ha hängbak. Men jag förlät henne för hon var så lik lilla My. Den nästa affären jag gick in i köpte jag den skotska tröjan jag beskrev för er. Jag var snygg för en dag i alla fall (innan byxorna började hänga). Jag gick ner till hamnen och köpte en stor fiskekorg. Den har jag kvar än idag och har mina färgade garner i. Jag tycker den är fantastiskt underbart vacker. Men då jag köpte den tyckte fiskarna nere i hamnen att jag var en tokig turist. Det gjorde inte så mycket, eftersom jag var fångad av den stämning som jag sätter i samband med Skottland. Tröjan- ja, den blev utsliten. jag klippte bort den vackra halslinningen, men den har försvunnit under alla mina flyttar.


Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan drömmer; den som letar på insidan vaknar.
Carl Jung

humlornas död

Jag oroade mig för att humlorna beter sig konstigt och dör i mängder. jag sökte på google och fick fatt i följande citat ur en artikel i Närkes Allehanda.

" Lindarna blommarna nu. Just nu är det också ganska stora humlesamhällen och lindblommorna attraherar humlorna. De lockas dit för att samla nektar. Det är bara det att humlorna är allergiska mot ämnen som finns i lindblommorna. De lockas alltså dit i så att säga god tro, men blir förgiftade, säger Hans Ljungkvist på länsstyrelsens naturvårdsavdelning.

Hål i bakkroppen
Anneli och Adam Gustavsson har också konstaterat att det var hål i bakkroppen på många av humlorna. Också det finns det en rimlig förklaring till. På www.ne.se skriver zoologen Ragnar Hall vid artdatabanken i Uppsala att talgoxar och andra mesar hackar hål på döende och döda humlor för att komma åt innehållet i bakkroppen. Det verkar alltså inte som att talgoxarna mår dåligt av ”giftet”, som kommer från en mikroskopisk svamp som växer på lindblad. Svampen producerar ämnena som humlorna inte tål. Humlorna får i sig ämnena när de samlar nektar."

Eftersom jag har två stora lindar som just blommat på gården får jag slå mig till ro med det. Det hindrar inte att jag undrar var alla bin tagit vägen. Det är så mycket jag vill göra då jag blir bra i kroppen. En av dem är att börja odla bin. de biodlare som finns här i Håga verkar ha gett upp, då deras bisamhällen har virus. När det står som lägst är det dags att investera sa en känd antroposof. När och var berättar jag senare.