Lufttorkad tvätt och Rumi.

Venus


Jag älskar verkligen Rumi. Han var ju en sufist och de lever ut sina känslor och manar fram dem för att slipa dem till perfektion. En sufisk meditation är att låtsas att du håller ditt hjärta i dina upp och ner vända händer. Fingrarna korsar du som i bön. Sedan vaggar du ditt hjärta medan du tittar på dina händer. Jag tycker det är en så fantastisk bild- att vagga sitt eget hjärta till ro.

Jag har försökt översätta ett par av Rumi´s dikter. Det kan inte bli så underbart vackert som på persiska. Jag har hört persiska på youtube. Dikterna jag översätter är inte från persiska, utan från engelska. Så översättningen har gått tre vägar - först från Rumi till persiska, sedan från persiska till engelska och sedan från engelska till svenska. Har får du några smakprov:

The Guesthouse Rumi

This being human is a guesthouse
Every morning a new arrival

A joy, a depression, a meanness,
Some momentary awareness comes
As an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!
Even if they are a crowd of sorrows,
Who violently sweep your house
Empty of its furniture,
Still treat each guest honorably
He may be clearing you out
For some new delight.

The dark thought, the shame, the malice,
Meet them at the door laughting,
and invite them in.

Be grateful for whoever comes
Because each has been sent
As a guide from beyond.






Gästgivargård


Det här med att vara människa är som en gästgivargård
Varje morgon kommer det en nyanländ.

En glädje, en sorg, en tarvlighet
Några medvetna ögonblick kommer in
som oväntade gäster.

Välkomna och roa dem alla
Även om det är ett bedrövligt gäng
Som våldsamt sveper fram i ditt hus
Och tömmer det på möbler.
Behandla ändå varje gäst hedervärt
Han kanske kan öppna upp dig
För någon ny njutning.

De mörka tankarna, skammen, ilviljan,
möt dem skrattande vid dörren
och bjud in dem.

Var tacksam mot vem som än kommer,
för var och en av dem har blivit sänd
som en vägvisare från andra sidan.



I am so small I can barely be seen
How can this great love be inside me?
Look at your eyes. They are small,
But they see enormous things.


Jag är så liten att jag knappt syns.
Hur kan den här väldiga kärleken finnas inuti mig?
Se på dina ögon. De är små
Men de ser ofantliga ting.



I would love to kiss you
The price for a kiss is your life

Now my loving is running toward my life shouting
What a bargain, let´s buy it.



Jag skulle älska att få kyssa dig
Priset för en kyss är ditt liv.

Nu springer min kärlek mot mitt liv och skriker:
Vilket vrakpris, vi köper det!




Idag har jag hängt ut tvätt på tork. Jag medger att det inte är den bästa dagen att torka tvätt ute, men jag längtade efter doften av tvätt som är ren och lufttorkad. Det finns ingenting som luktar så rent, tycker jag. Så nu hänger den tvätt som inte hunnit torka under markisen på balkongen i regnet. Det känns trots allt som om jag börjar utveckla min husmorssida mer och mer.

Ett av mina barndomsminnen är då min mamma tvättade. Tvättstugan fanns nere i ett bostadshus i kvarteret och den som tvättade behövde värma vattnet innan tvättmaskinen sattes igång. Det fanns en stor kokgryta för det. Så fanns det stora kar- de liknade badkar men var mer fyrkantiga och av en brun sten, där tvätten sköljdes. Tvätten tvättades genom att den snurrade runt i tvättmaskinen, men den som tvättade fick själv hålla reda på värmen och tiden som tvätten skulle snurra runt i behållaren. Då tvätten var klar handvevades den igenom något som såg ut som en handmangel. Husmödrarna använde stora träskedar,mer som åror och de var minst en meter långa. Då tvätten var sköljd fler gånger, bar husmödrarna upp tvätten på vinden. Vinden hade tegelstenar till golv och det var högt i tak. Ibland var det duvor där. Tvätten hängdes i linorna och då den var torr manglade mamma lakan på en stor marmormangel (nere i källaren alldeles vid tvättstugan). Jag fick ibland hjälpa till att veva. En gång då jag var riktigt liten stod jag i vägen för mangelarmen. Det var pappa som vevade mangeln fram och tillbaka då. Jag fick mig en smäll i pannan och det blev en stor bula. Pappa skämtade med mig och sa att jag fått början till ett horn. Jag minns att jag tyckte det var roligt att få horn i pannan, så mitt i gråten började jag skratta.
Det var otäckt då mangeln skulle komma i friläge, eftersom hela mangeln lyftes upp. Då kunde mamma ta ut de manglade lakanen som varit upprullade på en trärulle, lång som mangeln var bred och kanske 25 cm i diameter. Det var på trärullarna som hela mangeln vilade. Trärullarna låg som hjul under mangeln och fick mangeln att röra sig fram och tillbaka. Så jag kan mangla med stenmangel om det skulle finnas någon som undrar.

Framför allt minns jag hur mamma och pappa drog lakan. De hade så roligt i sina vardagssysslor och dra lakan var en höjdpunkt. Det som var roligt? Ja, de försökte alltid se vem som kunde lura den andra och ge efter med det vikta lakanet, då den ena lutade sig bakåt. Då ramlade den som var oförberedd, men det var aldrig något våldsamt, utan alltid med skratt och glam. Pappa gillade också att skaka lakan så de smällde. Mamma tyckte inte om det. Ja, så där höll de på och kärleksgnabbade hela tiden. Om vi barn hade tur fick vi gunga i lakanen.

För att ytterligare spä på husmorsbilden har jag satt en surdeg som kommer att ta tre dagar att göra bröd av. Mitt mål är att jag ska kunna göra så mycket som möjligt själv- självhushåll heter det visst.

En sak bekymrar mig. Då jag har opererat min höft kommer jag inte att kunna sitta på huk. Det måste jag ju kunna om jag ska börja arbeta fram en rosenträdgård på den stora gräsmattan utanför lekskolan närmast byvägen. Kommer tid, kommer råd, brukade min gammelmoster säga (hon var min mammas moster och full av gamla ordspråk).

Nu är det natt och jag ska gå ut och låsa ytterdörren. Innan jag låser den ska jag gå ut till ett vitt porslinsfat och ge vår pyttelilla igelkott kattmat på det. Jag tror i alla fall att det är den som äter upp den. Jag har inte sett den på länge, men min dotter kom hem en gång mitt i natten och talade om att hon sett den. Jag rusade ned i trädgården, för att ge den mat. Men den lilla igelkotten var borta. Det går en något större igelkott här också, men båda är ungar.

Getingarna har kommit. De är små, men ivriga att äta det som bjuds. För två år sedan fick jag en getingfälla av en förälder till ett barn i skolan. Idag såg jag mig nödsaka att fylla den med rödavinbärssaft och getingarna gick genast in i den och drunknade. Det känns inte så bra att vara getingmördare, men jag vill inte ha dem i maten heller. På tal om mat, Jag lagade så god mat idag. Det är verkligen roligt att ha tid och ägna mig åt väsentliga saker. Ja, jag tycker mat är väsentligt.

Nu kallar igelkotten.



getingbilden är inte min utan från anticimex