Luften har vänt och ibland får jag de där pustarna av mogen säd i näsan. Det är en underbar doft tycker jag. Då jag var ingift i en bondsläkt var det här den bästa tiden, men också den mest jäktiga för min svärfar. Han var ute för jämnan och kontrollerade vattenhalten i sädeskornen för att fukthalten inte skulle vara för hög. En för hög fukthalt i kornen gör att säden blir av sämre kvalité och då köps den in som djurfoder istället till ett billigare pris. Det kändes alltid så tryggt då tröskan gick över åkrarna för då visste vi på gården att försörjningen höll på att bärgas i år igen. Min
f.d. svärfar var en så otroligt skicklig bonde, men det slet på honom.

Nu har vi skördat de bär som finns i juli i trädgården. Det är snart äpplenas och plommonens tid. På gården försöker vi plocka plommonen då de är mogna, men det händer ganska ofta att en tjuv kommit, någon natt, och plockat trädet rent på plommon. De plockar gärna rent våra bärbuskar också, om vi inte hinner plocka dem själva i tid. Jag antar att bären och plommonen säljs på torget. Därför känns det inte alltid bra att köpa frukt, bär och grönsaker på torget, eftersom jag inte vet om de är pallade eller inte. De äldre pensionärerna kanske inte är ute och pallar, men det finns ju andra.

Jag väntade mig storm i natt. Jag plockade in allt från balkongen. Det känns lite nesligt då det "bara" kom regn och lite blåst. Men jag är tacksam att det inte kommer oväder vi inte klarar av hit upp till Håga.

Jag har dragit ner på takten ännu mer - om det är möjligt - och är inte engagerad i mycket. Det är så skönt att mitt barn är vuxet så jag inte behöver tänka på att roa och engagera henne i olika projekt. Jag läser och tittar på TV. Internet har också varit trögt beroende av vädret och mottagningen jag har. Ska be min kompis datanörden titta över min dator.

Det mest dramatiska är väl att kylskåpet är sönder. Det gör livet lite mer komplicerat. Jag tänker på att min styvmormor hade sylter och safter i jordkällare. Min mamma berättade hur hon som barn blev skickad dit för att hämta upp mjölk och filbunke (en slags hemmagjord fil - mer som långfil tror jag). När jag var liten kommer jag ihåg att kvinnorna tvättade vid ån också. Vid å-kanten stod en stor tvättkittel, där kläderna kokades eller värmdes. I direkt anslutning till tvättkitteln fanns det en brygga med ett fyrkantigt hål i. I den sköljde man och gnodde kläderna mot en tvättbräda. De heta kläderna tog kvinnorna upp med en stor stör och så lyfte de, de heta kläderna till bryggan och bäcken. Men jag var för liten och för klåfingrig, så jag fick aldrig vara med och tvätta.

Däremot fångade jag fisk där. Jag brukade få fisk med bara sänke och krok med mask på. Jag har aldrig tyckt det var obehagligt att sätta på mask på kroken, eftersom jag lärde mig det då jag var liten. Jag fångade för det mesta öring i bäcken. En gång kom jag hem med en mörk- svart fisk. Då berättade min mamma att de kallades för nors och var fisk hon som barn brukade fånga med händerna. Det var imponerande, så jag gick ner till bäcken igen för att fånga nors med händerna. Men som vanligt då något jag som barn bestämde, dök det inte upp fler norsar. Att stå blickstill i vattnet och inte se en enda fisk blev snart långtråkigt och jag blev kissnödig och gick hem.

Jag vet inte hur det var för er, men då jag var liten och skulle gömma mig i kurragömma t.ex. och hittade världens bästa gömställe, så var jag alltid tvungen att springa hem, eftersom jag blev så kissnödig. Min mamma påstår att jag gärna kissade ute i naturen, men jag har minnesbilden att jag alltid kom hemrusande för att gå på toaletten. Jag valde väl tillfällen att kissa ute antar jag. Då jag plockade blommor ensam t.ex. Utmärkta tillfällen att kissa ute. Jag var och är en blomflicka, som älskade att plocka blommor. Jag är inte lika ivrig nu eftersom jag inte är så rörlig, men det känns alltid bra att ha något med sig från skogspromenaden.

Höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Tove Jansson