Mitt eget lilla trädgårdsprojekt.

Ja, jag ska alltså arbeta med ett elevarbete för att bli färdig trädgårdsmästare lagom till 65 år och pensionär. Varför går jag utbildningen? Jag vill göra något för bara mig- inte för någon annan. jag tycker mitt liv är uppbyggt på att göra saker för andra mest hela tiden. och jag misstycker inte- snarare är det att skapa möjligheter för andra. i mitt fall elever, som är motivationen till det jag gör. Men det skapar inga egna utrymmen för det jag vill göra.
Ett annat skäl är att det verkar så enkelt med växter- de står sär man grävt ner dem och antingen trivs de eller också vissnar de. Jag hoppas de växer så det knakar förståss.
Ett tredje skäl är att i min värld behöver vi lära oss självhushållning och att odla själva - förutom att vi behöver handla lokalt och åka mindre bil.
Så därför kände jag mig manad att bli trädgårdsmästare. Det är tungt också för min stackars kropp, men trägen vinner, brukar min mamma säga. Jag tycker inte om att gå på gym eller springa runt i löpbanor och förstår verkligen inte meningen med det arbetet. Här om dagen läste jag ur Social framtid av Rudolf Steiner där han frågar den publik som lyssnar på honom vem som gör mest för världen och medmänniskorna en som kapplöper eller en som hugger ved. För mig är svaret givet - han som hugger ved. Den som kutar runt för att vinna har egentligen bara en egoistisk motivation - att bli först. Jag behöver inte bli först utan så fort jag upptäcker att det är tävling lägger jag av och låter de som har behov av det vinna. Så ett nyttigt kroppsarbete och samtidigt göra något bra för mina medmänniskor känns bra.

Nåja, jag började min trädgårdsutbildning och fick nobben på två praktikplatser. Och då skulle det inte kosta vare sig Botaniska trädgården här i Uppsala eller Landquist handelsträdgård något extra att ha mig som praktikant där. Så jag utgick ifrån att jag var utsatt för åldersdiskriminering och ordnade så att jag fick en gräsplätt att odla upp till waldorflekskolan i första hand. Jag har ju redan höns och kaniner som lekskolefröknarna går och tittar till och barnen förundras över. Så varför ska de inte få förundras över morötter och potatis?

Jag har tänkt mig en biodling också. Jag ska åka till HJo den här månaden och köpa 10 bikupor + massa andra attiraljer för 1000 kronor. Billigt va? Som tur är har jag biodlare att samarbeta med- för jag kan ingenting.  Jag vet bara att jag ser mindre och mindre bin. Jag känner naturligtvis till varroakvalster som äter på bina, men hoppas att vi ska kunna lägga om till nordiska bin, som har kortare tid med dragbin (bin som samlar nektar, pollen och vatten). Inte för att jag kommer att propsa, men det vore kul.
Jag kan berätta om bin senare.

Så hur långt har jag kommit då med mitt projekt.  - Ja, jag behöver skapa rum - olika slags rum för att det inte ska vara så exponerat och en trädgård  består av rum. Jag har tre blodlönnar och en ask jag inte kan hugga ner på min gräsplätt. Det finns ett snår med vildrosor och några andra buskar, Och så har jag mina rosor. De har växt längs staketet vid gräsmattan i många år. Till en början med kom gräsklipparen med sin stora tunga maskin och klippte ner dem så de bara var en eller två bladpar kvar. De första rosorna jag planterade blev vildrosor då de klippte ner dem till ympstammen och ymproten. men så i förra sommaren visade sig en gren med en helt annan gren - och det var den gamla gallic- rosen som tagit mod till sig och skickat ut en gren. Den ros jag köpt och betalat dyrt för. Jag klippte ner de övriga grenarna nu i vår, men de har skjutit skott igen. Jag vågar inte helt lita på att gallic- grenen kommer att ge fler grenar, men jag hoppas. De övriga två har inte visat på samma livsvilja.

Så köpte jag billigare rosor från Odla i oktober för några år sedan. Jag planterade dem i december eftersom det var den vintern då tjälen inte gick i jorden. Jag minns hur jag stod i mörka december-kvällen och planterade och planterade. De kom fint på våren, innan gräsklipparen kom. Sedan kom jag  överens med den som klipper gräset att inte klippa ner mina rosor (det hände gång efter annan). Rosorna hämtade sig, men då kom det en sån där kantrensare (ni vet en sån där trädgårdsarbetare med motor på ryggen och en lång stång som slår ner gräset) och slog naturligtvis ner mina rosor. Så då var de ett eller två blad som fanns kvar igen på vardera ros. Året efter var det en annan som jag inte heller hann informera om rosorna och det hände ytterligare en gång. Nu har jag tydligt markerat rosorna och förhoppningsvis kommer de att överleva alla brutala behandlingar och börja klänga över staketet  snart. Jag rensar runt dem, vattnar och hoppas.

Jag har också satt en sälghäck som jag hoppas kommer att ta sig. Jag har tagit rotskott av syrener och planterat en björnbärsbuske, en murgröna, två krusbärsbuskar  och en svarta vinbärsbuske. men så idag så såg jag att man kan köpa svartavinbärs- och krusbärskorsning som heter Josta. På min morfars tomt fanns det massor av stora Jostavinbär - och goda var de också. Så jag beställde två, Jag hoppas de ger samma utdelning som min morfars.

När jag skapat alla de rum jag vill kommer jag att börja anlägga bäddar så man kan odla. men innan dess blir det varmbänkar och ett växthus. Jag önskade mig ett växthus i födelsedagspresent och fick pengar till ett litet ett.   Så det kommer att dröja innan jag får till det sas.  Jag hoppas i alla fall att min trädgård blir vacker, det växer bättre och bättre och att den så småningom blir självgående.
För att kunna dokumentera mina framsteg har jag köpt en kamera.