sommarfunderingar

Jag stod ute på balkongen igårkväll och försökte lyssna efter fladdermössen, som brukade fylla luften med sina höga ekotoner och sina snabbt flygande gestalter som liknar små bollar som far runt i luften. de fanns inte där och det berodde kanske på att det blåser så mycket. Vindhastigheten har tydligen ökat med 1 m/s runt hela jordklotet. Jag minns inte var jag läst det eller vem som berättade det för mig. Det måste vara tuffare att vara träd idag eftersom vinden inte längre lämnar ett tunnt skikt med värme och vatten runt träden och då måste de antingen stänga sina klyvöppningar i bladen och inte fotosyntetisera eller då de fotosynteserar använda mer vatten som dras upp från rötterna så att vattenbalansen runt löven blir densamma som utan vind. Det är i alla fall så jag tänkt ut det. Och följden blir att träden använder mer markvatten för att kunna bygga upp sina stora underbara kronor, grenar,stammar och rötter. Linden kommer snart att blomma och till midsommar plockade jag vackra pioner och krolliljor och tog in till vardagsrummet. De doftar så underbart, speciellt mot kvällningen.
Jag vaknade i morse av att en liten tjej körde runt på en jättestor gräsklippare här utanför. Jag måste säga att jag tyckte hon hanterade den fantastiskt, men med ungdomens tanklöshet var hon ganska brutal mot de körsbärsträd som håller på att växa till sig från rotskott. Körsbärsträdet gick av förra året, så det var bara stammen kvar. Men rotskotten har nu satt fart för att bli de som ger blommor och bär till oss människor och till fåglarna.
Jag funderar över vad vi ser och hur vi ser. Jag läser Carlos Castanedas "En annorlunda verklighet" och då blir det verkligen frågetecken i vad man ser och på vilket sätt man ser. Att jag är fången i min egen subjektivitet har jag aldrig tvivlat på, men det har inte gjort mig osäker, som vissa människor blir då de upptäcker att så är fallet. Jag utgår ifrån att alla säger sin mening. Det är inte vad man säger som spelar roll då man umgås med människor- det är hur man säger det. Det tycker jag är så skönt med de borgerliga partierna- de kan säga kontroversiella saker, men gör det på ett sådant sätt att ingen blir egentligen arg och då blir det ett öppnare debattklimat tycker jag. Högre i tak, skulle man kunna säga. Man skulle kunna bli en sådan människa så man satt och lyssnade och lyssnade och rättade in sig efter andra eller också är man väl en sådan människa att man går sin egen väg med stort besvär.
Jag märker att vissa temata kommer igen, men det får ni stå ut med. Det är bara jag som går runt i mina tankecirklar, eller kanske - ve och fasa- har fastnat i dem.