Cyberspace

Jag har haft en cyberspacekris och undrat varför jag sitter och skriver till alla och ingen om mina funderingar och mitt missnöje. Jag vill ju inte att min blogg bara ska vara att kräkas ut det som jag ser som fel, utan det jag skriver måste ju komma fram till någon bra lösning. Missnöjd kan man vara, men att lösa sig från missnöjet är svårare.
Jag har verkligen försökt vara en aktiv samhällsmedborgare. jag har skrivit e-mail till ministrarna, jag har skrivit på protestlistor både på e-mail och på stan- om jag tyckt att syftet med protesten är behjärtansvärd. Jag har skickat gröna blommor och ris till vänner på facebook för att det ska bli mer pengar till miljön och till världens svältande och hungrande. Jag betalar in som världsförälder och jag betalar in till Afrikagrupperna. Jag har bestämt mig för att inte förneka någon forskarrapport som talar om vilken mat eller andra hushållsartiklar som är skadliga för miljön.(De flesta har bestämt sig för att inte lyssna på forskarrapporter och anser att katastrofrapporterna är för att forskarna ska få mer pengar - men varifrån ska de få dem? De flesta forskare är betalda av näringslivet och näringslivet har ingen önskan att betala någon för att göra inskränkningar i pennigaflödet). Det kostar på i kassan (som inte är så stor) att handla tandkräm för 60 kronor bara för att slippa känna att jag bidrar till att fiskynglen får ryggrader som inte är raka utan i 90°. Det borde betyda att fiskynglen snurrar runt, runt utan att kunna ta sig fram för den som har tillräckligt med fantasikrafter kvar. Det kostar på att köpa dyrt shampoo eftersom de flesta vanliga hårschampoon innehåller hormoner som våra vattendrag inte tål eller är betjänta av.

Idag är sommarsolståndet - den riktiga midsommardagen alltså. När jag var liten firades den 22 juni som midsommarafton. Sedan kom staten- då styrd av socialdemokraterna, tror jag, på att det kostade för mycket. Om till exempel midsommar låg på en torsdag så blev fredag midsommardag och röd dag och sedan lördag, söndag.
Då stod ju produktionen still på fredagen och staten förlorade pengar. Därför är midsommar numera alltid på en fredag, midsommardagen på en lördag, då folk ändå inte jobbar och så har de söndagen att återhämta sig och åka hem från sitt midsommar- firande.
De flesta fåglar sjunger inte längre än till midsommar- jag hörde bara rödhaken, som irriterat knorrade på sitt eget syrselika sätt på min katt. Så hörde jag någon bofink, som tydligen inte hittat någon hona. Det var allt. Svalorna har jag inte sett på många dagar, men deras höga hissljud som de kommunicerar med varandra med är vackert. De bor under taknocken, så jag hoppas de inte glömmer bort vart de nästar. Förr var svalorna kanske tio par, men numera är de högst 3 par som susar i luftrummet och fångar insekter.
Jag tror det bor en hök under en av tegelpannorna också. Jag har inte sett den i år, men jag har sett på småfåglarna i trädgården att det finns någon som skrämmer dem, förutom katten Elsa. Katten är jätterädd för björktrasten, som naturligtvis blir kaxigare och kaxigare mot henne. Den kan inte skälla nog på henne då den upptäcker henne. Elsa gömmer sig i buskarna och vågar inte komma fram, eftersom björktrasten gör störtdykningar ner mot henne. Jag är tacksam att den inte börjat skita på henne ännu, vilket de också kan ta till som vapen.
Jag ska operera mig i mitten av augusti, så då kanske jag får ett aktivt liv igen. Jag har en trasig höft, som jag nog tjatat om förr i bloggen. Jag längtar ut i skogen och att få komma tillbaks till livet med kraft utan att ha ont. Jag blir så inåtvänd då jag har ont. Många tolkar det nog som vresighet eller surhet, men det är bara ont. Det finns ett indianskt ordspråk som säger - Du ska inte döma någon förrän du gått åtskilliga mil i dens mockasiner. När jag skriver ner det tycker jag det låter som en vit man, som vill at indianerna ska ha sagt det. Indianer som jag läst och känner dem är inte uppfostrade med den fotboja att döma andra, som Luther fått som tillmäle i historien. Jag har fått för mig att Luther var en man av rättvisa och inte alls så skam och skuldtyngd som vi idag gör honom till. Vi talar om att Luther sitter på axeln och med det menar vi att han viskar hur mycket fel vi gör och hur skamligt vi beter oss. Jag tror han var förbannad på alla religiösa människor som tjänade pengar på att skriva syndernas förlåtelse mot pengar. Och att människorna trodde de fick syndernas förlåtelse då de betalade för breven. Det är skamligt att lura människor så. Men idag heter avlatsbreven aktier. Köper du aktier så lurar du av de som arbetar pengarna. Det är en marknad som är svår att genomskåda. Jag tycker alltid det känns så knäppt då TV rapporterar att alla säljer av sina aktier i ett visst bolag för att vinsten inte blivit stor - och så gör bolaget ett vinst på miljarder- kanske inte lika många som förra året. men ändå en vinst. Det vore väl bättre att man inte säljer av den då den går med vinst. Jag har förstått att det där med aktier visar på hur ett bolag mår eller för all del hur en stat mår beroende på vilka företag som finns i landet. Jag tror det är ett sätt att lura av småsparare pengar.

Att USA skakas av en bostadslånekris som också skakar om hela finansvärlden jorden runt är ju ännu ett sätt att lura människor att investera i luft - precis som IT- kraschen på -90-talet. Då gick boräntorna upp och jag förlorade massor av pengar på att sälja min bostadsrätt i Göteborg. Den sitter jag och betalar av fortfarande. Ja, det är mycket som jag som individ inte förstår. Jag förstår till exempel inte att det är finare att sitta framför en dator och arbeta i ett IT-bolag än att torka sina barn i rumpan. Om världen vore mänsklig så skulle ju arbete med människor premieras mer än arbete med maskiner. Det är tur att jag finns i en värld som heter Håga by som är något så när begriplig och som ännu så länge känns mänslig. Jag citerar en finsk företagare som sagt i en TV-intervju då han var på retreat efter att blivit utbränd
" När kraven på effektivitet ökar- försvinner i samma takt meningsfullheten med arbetet"

eller för att hänvisa till en lärare från högskolan i Stuttgart Tyskland.

"Kontroll är bra,
förtroende bättre
Gemensamt arbete genom samarbete det bästa."

Dr Christoph Strawe