Part 1 Rudolf Steiner: Philosophy Of Freedom

En värld ibland världar

Ja, det är intressant det här med kommunikation. Beroende av vem som säger vad till vem går antingen budskapet hem eller inte. Och går budskapet hem, så behöver det inte se ut som jag har tänkt mig, utan hämtas in i mottagaren i en annan skepnad. Hur många gånger har du upplevt att du mött en själssyster eller själsbror och så visar det sig att ni inte alls tänker lika utan det är en känslomässig förbindelse där hormonerna stämmer, just då och förhoppningsvis över tid. Om hormonerna inte stämmer över tid går man skilda vägar och undrar vad det var som gjorde att man drogs till den där människan. Nu använder jag man igen- Jag som avskyr generaliseringen man.
Jag sitter och lyssnar på en den ena en den andra ton-åringen och alla längtar efter att bli förstådda och sedda. Men då helst av de ungdomar man själv valt. Att någon annan, som man inte är intresserad av iakttar en och längtar efter ens sällskap är inte viktigt. Alla människor har ett centrum och det centrumet är världens mitt för den människan. Om du ser två människor ser du på två olika världar och om du ser tusen människor ser du tusen olika världar. Sedan må det vara en afrikan, en kines eller indier eller svensk alla har sin värld och sin tro utifrån sin verklighet.
Ge mig en enkel trollformel att se in i någon annans huvud.

Var inne på en antiwaldorfwebbsida och hittade denna vackra dikt

Jag söker i mitt inre
de skapande krafternas verksamhet
de skapande makternas liv.
Jordens tyngdkraft
säger mig
genom mina fötters ord,
luftens formkraft
säger mig
genom mina händers sång,
himlens ljuskraft
säger mig
genom mitt huvuds tanke,
hur världen i människan
talar, sjunger, tänker.

Jag kan inte, men jag kanske är hemmablind, se vad det är för mystiskt i den versen. Men den som skrivit på sidan läser väl antroposofi och waldorfpedagogik, som fan läser bibeln.

eld och retoriker

Det brinner en eld, den brinner klar, den brinner i tusen kransar
Så vänd dig om ta mig i famnen en gång och dansa med mig mera



Teaterperioden är slut och jag känner mig ganska tom inuti. Anden behöver eld, så en klok kvinna till mig en gång. Det är väl så att det man skapar med människor är som en eld som brinner med entusiasmens lågor och sedan falnar. Till slut sitter du där framför den slocknande elden och den värmer inte och ger inte ljus längre utan dör långsamt ut. Det som finns kvar är små glimtar av glöden som liksom lever sitt eget liv i den kvarvarande vitgrå askan och lyser upp lite då den får tag på ett brännbart minne, som värmer.
Sedan börjar du samla ved till nästa brasa genom att bygga upp entusiasm inför nästa äventyr och nästa uppdrag i livets teater.
En man sa en gång till mig när jag var ung- När Gud arrangerar ditt livsdrama så gäller det att spela din roll väl. Ibland känner jag verkligen att livet arrangerar händelser där det gäller att framträda med all sin kraft och glans. Tyvärr gör jag det inte så väl eftersom jag avskyr retorik och retoriker - sanningens lögnare.

Jag har läst en bok - för att genomskåda hur man som retoriker arbeta- eftersom jag tyvärr känner en gammal retoriker som älskar småstrider och gärna tar poäng på andras bekostnad. Boken har jag läst för att kunna bemöta honom. Han kan dessutom alla härskarmetoder som finns.

Strategin hos retorikern är att se var de svaga punkterna finns hos motståndaren. När man är krigare samarbetar man inte utan livslusten är just kampen.

Analysera målgruppen- jaha ja- det är ett gäng medelålders kvinnliga groopies som flockar sig runt den karismatiska manliga ledaren och lyssnar andaktsfullt på honom. Reflektionen i mitt inre är varför händer det 2010? Varför är omedvetenheten så stor att en ung kvinna, som bara tänker på sin egen framgång, ställer sig under en äldre mans vinge och han ger henne fördelar för att hon beundrar honom. Varför lyssnar medelålders kvinnor, utan tillstymmelse till analys över inte vad mannen säger, utan mer hur han säger- och applåderar det. Ofta är det välutbildade kvinnor som beter sig som aningslösa gapande fåglungar.
Jag var med i kvinnokampen i början av 70-talet och blir beklämd att vi inte har kommit längre. En av mina äldre feministiska vänner bad mig läsa Elin Wägners Väckarklockan. Den berörde henne djupt. En recensent av idag, Birger Schlaug skriver bl.a om boken "Kvinnorna hade inte lyckats förhindra vare sig krigen i Europa eller kriget mot naturen. Trots rösträtt och ökade rättigheter hade de drabbats av det manliga samhälles oöverstigliga murar och blivit del av det gamla, av män uppbyggda, systemet. Nu pekar Elin Wägner bakåt och hävdar att historieförvrängning drabbat kvinnorna, fått dem att tvivla på sin egen förmåga och ställning. Kvinnor hade ju varit de starka...Hur kan en ensidigt manlig utgångspunkt fått gälla som objektiv?" Birger Schlaug citerar boken: "Jag vet att det är förbjudet, men ställa frågan kan man åtminstone få göra... (-) Mäns och kvinnors historia är ju så sammanflätad som varp och inslag i en väv. Men de (männen)har lyckats göra en historia enbart av inslaget." Elin Wägner

(För den som inte vet vad varp och inslag är skall sägas att varpen är den osynliga del i väven som det synliga inslaget flätas samman med). Skrivet 1941!!!!

Nästa steg att fundera över vad som är viktigt för de som lyssnar, om man är retoriker. Den här retorikern anser att lag och ordning är viktigt.

Då framför retorikern att det varit ett sådant kaos innan och att det tack vare honom och hans insatser som vi kan vila tryggt.

Alla måste få någonting ut av talet är nästa del i retorikerns uppdrag- Ja, ett ögonkast, en känsla av att vila tryggt, ett upprepande av lögner tills de blir till sanningar.

Vad talar retorikern om? Kaos, ordning och erfarenhet.

Till vem riktar sig retorikern- till kvinnor i olika åldrar och kanske någon man.

Varför talar retorikern- för att behålla sin position.

När talar retorikern- när han behöver stärka sin position som flockledare.

Var talar retorikern- när han ser ett läge att framhäva sig själv och chikanera andra.

Hur talar retorikern - med övertygelse och värme i rösten.

Med hjälp av vad talar retorikern - med hjälp av rädsla och andra människors osäkerhet talar retorikern för att ändra deras synsätt och skapa osäkerhet så att det leder till ännu mer makt till honom över andra.

Retorikern har vunnit de lättleddas förtroende genom att peka på sig själv som den som ska reda upp allt som hans föregångare inte kunnat. Nu kommer det att bli lag och ordning, när han står vid rodret. De grundläggande begreppen är lag ordning och transparens för ökat medinflytande. Om sedan det blir mindre medinflytande och mer makt åt retorikern så är det ju bara en lek med ord, eller hur? Retorikern har ingen aning om hur han ska styra den båt han sitter vid rodret i och ändrar kurs lite på måfå, med maktbegäret som kompass. Att båten låg stadigt i vind förut är en bagatell i retorikerns livsspel.

Retorikern försöker få fram Nyttan och moralen i sina argument och det framkommer med all tydlighet att han ser sig som en ljusbärare i det grumliga mörker som kallas organisation. Att hans ljus bara har en låga som lyser för retorikern själv är av underordnad betydelse. Så alla vi andra ska förespeglas nyttan av retorikern, som den som skapar stabilitet och trygghet, Hans bygger sin moral på att han till punkt och pricka ska följa lagar och förordningar.

Den fakta retorikern vilar på är de rykten han själv spritt ut hur eländigt det varit innan han kom in i en maktposition.

Retorikern ger inga exempel på fakta, men vilar i en stark förvissning om, att det retorikern säger är sanning.

Sedan späder retorikern på sin sanning med egna känslor, helst av de mer dominerande aggressiva slaget mot motståndare eller av det faderliga slaget så att alla han gillar kan vila tryggt i hans känslomässiga famn.

Gud bevare oss för retorikern.

Jag tror jag citerat Sandemose förut, men det han skrivit kommer upp gång på gång i mitt inre.

"En människa i extas och fången i någon annans cirkel är utanför ens räckvidd och man känner det som ett negligerande också när ingenting har berövats en. Vi har drivits därhän att fruktan automatiskt och som ett självständigt väsen stiger upp inom oss när någon gläder sig. Den som en gång förlorat makt, och för de flesta hände det mycket tidigt -grips av den huvudlösa maktlystnad som vi kallar för svartsjuka och får aldrig nog makt att uppväga den första förlusten - inte ens om hon vann hela världen. Tidigt kastades vi in i återerövringskrig. Fruktan för att mista inflytande var fruktan för att bli ensam, i sista instansen ångesten för att dö"
Varulven

Vilken tur att jag inte är svartsjuk.
Vilken tur att jag inte längtar efter makt- bara rättvisa.
Vilken tur att jag inte är rädd att vara ensam.
Vilken tur att jag inte är rädd för att dö.

Varför ser jag det så tydligt och varför ser inte alla det jag ser? Jag har alltid varit förvånad över människors naivitet idag. Det är vad jag säger att jag är som är sant, inte hur jag agerar och i handling visar var jag står. Det har jag sett så många gånger- och då speciellt hos män- att de självförhärligar sig och de människor som lyssnar (män som kvinnor) tror på dem. Hur kan man göra det? Var ska jag få insikter om hur och var ska jag få handlingsutrymme att stoppa retorikerns framfarter?

MACBETH Three Voices of Fate

MacBeth och katter

Jag ska vara regissör till min klass 8. Vi ska sätta upp Shakespeares pjäs MAcBeth. Det handlar om besvikelser efter brutna löften, mord och vansinne efter dådet. Det handlar också om att tro på framtidsutsagor och sedan se att dessa utsagor inte infrias, eller infrias på ett sätt som inte finns i ens föreställning.
För mig har det alltid varit så att om jag önskar mig någonting för framtiden och det inte dyker upp i den form JAG föreställt mig, blir jag besviken och ser inte vilken möjlighet som yppat sig, men på ett annat sätt. Det tar en stund i alla fall.Jag övar mig att försöka fånga ögonblicket eller möjligheten i flykten. Men det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta och jag har övat i många år nu. Åtminstone 15 år och jag har ännu inte fått flyt i det.
Jag saknar en hund. Jag har tre katter och de är fantastiska. En av katterna är bengalkatt och hon tål inte de andra två, så jag har dem åtskilda. Men bengalen är mer som Pettssons katt. Alltid med och ska delta i allt ifrån tillverkning av blomkrukor i papp till att sopa. Då hon inte tycker det händer tillräckligt mycket skriker hon högt och uppfodrande. Visst är det hemskt med de kattskriken.
De andra två är mor och dotter. Den ena är guldfärgad och långhårig och den andra är tricolour men korthårig och en underbar päls. Mamman fick 7 kattungar - en tricolour dog - antagligen var det en hane(tricolour är dödlig om den finns i hanar har jag hört). De övriga var rödhåriga utom den här vi har hemma, eftersom den var den enda honan. Så dottern växte upp med 6 kattpojkar. Hon har varit ganska skygg för människor, efterosm hon varit omringad av tuffa killar. Mycket beror det nog ocksåpå att kattmammam är skygg, men inte lika skygg. Men nu börjar dottern få vissa sociala färdigheter som att komma och stryka sig mot benen då och då eller komma nära så man kan lyfta upp henne. Det blir roligare så, både för henne och för mig.
Jag märker att jag inte vill gå in på MacBeth och pjäsen. jag får skriva av mig då jag börjat undervisa.

TilliT och visdomsord från Charlie Chaplin

Charlie Chaplin och Gandhi


Jag läste tidningen TilliT - tidningen med bara positiva nyheter. En helt underbar tidning som jag stöder. Där fanns en liten artikel om Charlie Chaplin. Den heter:

När jag började älska mig själv.


När jag började älska mig själv, förstod jag, att jag alltid och vid varje tillfälle befinner mig på rätt plats vid rätt tidpunkt och att allt som sker är riktigt -utifrån detta kunde jag vara lugn, Idag vet jag att detta kallas TILLIT.


När jag började älska mig själv, kunde jag urskilja, att emotionell smärta och lidande enbart är signaler till mig själv, att jag lever i konflikt med min egen sanning. Idag vet jag att detta kallas att vara autentisk.



När jag började älska mig själv, insåg jag, att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk. Men när jag kopplar ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon. Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.

Vi behöver inte längre frukta meningsskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra. Till och med stjärnorna stöter samman ibland, varvid nya världar uppstår. Idag vet jag att det är det som är LIVET.

Charlie Chaplin.

Glöm inte att stödja TilliT - den är gratis, men behöver både sponsorer och folk som hjälper till att skriva artiklar, göra lay-out och distribuera. TilliT brukar finnas på större bibliotek som har tidningsrum.

Jag ville inte kasta mina TilliT i pappersåtervinningen så jag har gjort blomkrukor till vårsådd av luktärtor av dem. Hur man gör?
http://www.odla.nu/artiklar/krukmakeri.shtml Fast jag tejpar inte. Jag undrar om texten på tidningspappret kan påverka groddarna? Det kan ju vatten enligt EMOTO
(Jag hämtar länken på youtube få se när den kommer).




Emily Carr

Maskerad

Jag ska på maskerad och temat är rymden. Jag känner inte direkt begiestring, men det blir säkert roligt. Ska sno ihop en rymddräkt nu. Har lite ont om tid och min omgivning känner nog min energihöjning, för telefonen ringer i ett. Tre samtal på mindre än en timme. Det är en av anledningarna till att jag inte vill vara så social - att telefonen ringer när man inte har tid. Och många vänner betyder många telefonsamtal. Det låter hårt, men är en verklighet för mig.

Jag har tänkt mig att göra en planethatt och en klänning i guld och silver. Guldklänningen finns redan och jag köpte lite silvrigt tyg billigt på Rysk. Vågar inte ens tänka på vart det är tillverkat och av vem. Jag har också en tanke att ta en gammal adventsstjärna som hatt.
Det måste finnas olika slags människor och vissa människor tycker det är roligt att klä ut sig. Jag kanske saknar självdistans, men jag tycker mest det är besvärligt. Jag får säkert roligt när jag kommer dit.
Önska mig lycka till!!!!