Banker och skatter

solen sigill

Det är inte många av mina nerladdade youtubefilmer som kommit fram på sistone.

Jag satt och lyssnade på att den amerikanska staten ska gå in med trehundra miljarder kronor dvs 300 000 000 000 kronor för att hjälpa de amerikanska bankerna. Pengarna kommer från individer som betalar skatt till staten även i USA, antar jag.
Att de amerikanska låneinstitutionerna tappade överblicken är, om jag förstår det rätt, att Wall Street dvs börsen och aktieköparna handlade in sig på lånepapper. Det är mig en gåta hur man kan köpa upp sig på andras lånepapper, men så var det i alla fall. Dessa aktieägare som köpte in sig på lånepapper kunde göra det så länge marknaden dvs aktieägarna såg lånehandlingarna som attraktiva köpeobjekt. Sedan började det krisa och aktieägarna sålde av sina lånehandlingar i ett rasande tempo, för att inte förlora pengar. Då blev lånehandlingarna oattraktiva och de som satt kvar med lånehandlingsköpen blev förlorarna, bl.a. Deutche Bank och kommuner i Sverige som aktiespekulerat.
Då lånehandlingarna blev oattraktiva så började makthavarna i USA se efter vad det berodde på. De upptäckte att låneinstitutionerna gett lån till människor som inte hade några pengar eller kunde borga för sina lån. Då räntorna gick upp, så fick de som inte kunde betala huset flytta. Men bankerna drog åt sina lånevillkor och det var så många som fick gå från sina hus att det inte var attraktivt längre att köpa hus. Varpå priserna rasar, då det inte är någon efterfrågan på hus längre.
Myndigheterna försöker ställa bankerna till svars i rättegångar. De kommunala myndigheterna menar att i och med att huspriserna rasat och folk inte har haft råd att bo kvar har skapat förorter som är som spökstäder. I spökstäderna härjar ungdomen vilt. Kommunerna förlorar pengar på att reparera hus och få spökstäderna levande igen.
Bankerna skulle ha varit mer restriktiva med att låna ut från början.

Så börjar bankerna gå omkull. Och vad händer då- ju precis som i Sverige då IT-bubblan sprack går staten in och räddar banker, som annars skulle gå omkull med 300 miljarder kronor eller 300 000 000 000 kronor. Vi människor kan inte ens tänka oss den summan i enkronor -den är så stor, så stor. Och vem betalar då aktieklipparnas förtjänster och bankernas förluster - jo, den lilla människan genom sina skatter. Så man skulle kunna säga att de som får subventionerna och får bo kvar sina hus är subventionerade av andra samhällsmedborgare via skatten.
Finns det då ingen annan lösning? Nej, jag tror inte det om det inte är så att de aktieägare som gjort sig en förmögenhet på handeln med lånepapper inte skulle betala tillbaks sina vinster. Men då faller ju hela idén med aktier. Och det kanske vore bra.

i trollsländans tid

Sigill :Månen

Jag var ute på morgonen och plockade röda vinbär. I trädgården såg jag rådjur- en bock med kid. Kidet har tappat sina fläckar, så det är väl snart höst och jakt på de vackra djuren. Då jag stod där och tänkte i min vinbärsbuske kom en trollslända flygande. De är så vackra och intressanta tycker jag. Den liksom patrullerade en viss sträcka -fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ändå fanns det inte andra trollsländor i närheten, så den behövde inte patrullera av ett revir.

De flesta fåglar är tysta nu. Det var några skogsduvor som kurrade ihop sig i skogen, några varningsrop från småfåglar,svalornas svirrande ljud högt i skyn och hackspettens ihärdiga hackande i murkna grenar och stammar. Hackspetten brukar komma till min balkong på vintrarna och äta solrosfrön och talgbollar. Den blir mer och mer gul där den ska vara vit och lite ruggigare för varje år som går. Men nu finns det mat och det verkar den glad åt.

I trädgården finns också en liten, liten igelkottsunge. Den får kattmat och vatten av oss varje dag och kväll. Den känns så liten och ensam så jag undrar vad som hänt. Jag har ett speciellt förhållande till igelkottar. Då jag var kanske elva år var jag i Oslo och besökte mina kusiner och min faster och onkel. PÅ gården där de bodde fanns ett riktigt ligistgäng. De hade hittat en igelkott och kastat kniv på den och sedan eldat under den. Djurvännen från landet - dvs jag blev helt förskräckt, men jag kunde bara tala om min avsky och vilken tonårspojke lyssnar på en elvaåring ens om hon skriker och gråter. Jag var hållen som en galen svensk och det tog jag med jämnmod.

Några dagar senare hittade jag och min kusin Putte (ja, det är en hon, men hon hade förväntningar på sig att bli en han - det här skedde innan det fanns möjligheter att veta vilket kön barnet skulle få innan det kom ut i världen- därav smeknamnet Putte)
igelkottsungar. Vi tog dem med oss till Botanisk Haven som låg i närheten för att rädda livet på dem. Vi fångade in två stycken och gick med dem till ett buskage i haven och sedan skulle vi hämta de andra två, men då var de borta. Hur som helst så gick vi varje dag till den Botaniska haven och gav våra skyddslingar mat och vatten och sedan gick vi ut och gick med dem. De knallade på med sina korta ben efter oss och då vi gick för fort eller de ville bli burna stannade de och lät ungefär som marsvin. Du vet ett njeet med ett stigande tonläge. Jag ville att vi inte skulle berätta för någon, men min kusin kunde inte hålla tyst och berättade för de barn som var närmast oss i ålder i kvarteret. Bara någon dag senare hade en pojke letat rätt på igelkottarna och flyttat på dem. Vi letade och letade men kunde inte hitta dem igen.
En sorglig liten historia.

Än sorgligare är det att de igelkottar som kryper ihop vid fara istället för att springa bli överkörda och dör. Det som upprör mig mest är den nonchalans som bilister visar då det ligger döda djur på vägen eller då bilisten kört över ett djur. Det kostar väl ingen tid att stanna och flytta på det överkörda djuret ner i diket istället för att det ska ligga i vägbanan och blir mer och mer tillplattad. Även döda djur behöver respekt. Dessutom verkar det vara helt utanför vissa bilisters kunskap att större djur som blir överkörda behöver markägaren och polisen få veta var de ligger eller var de blev påkörda.

Mänskligheten är inte ton-åringar vars hjärna inte utvecklar empati förrän efter 21 års ålder - och inlevelseförmågan och empatikraften är inte färdigutvecklad förrän vid 28 års ålder. Det är de vuxna som måste visa vägen. Till och med Röda korset talade om att vuxna måste ta vuxenansvar på TV igår. De barn som kommer till skolan och inte har familjer där vuxenansvaret fungerar, lämnar över ansvaret till skolan att uppfostra barnen. Men barnuppfostran är ett föräldraansvar som ska vara så grundmurat att det håller även då föräldrarna inte är med. Min mamma som är 86 år berättade att det är inte ungdomar som reser sig för henne på bussen - de sitter kvar. Att de gör det är förståligt rent vetenskapligt, men att de sitter kvar är ett föräldraansvar. Då är uppfostran inte så djupt att det sitter i själen. Att resa sig för en äldre människa har ingenting att göra med att ungdomen böjer sig för auktoriteter utan är bara ett symptom på hur väl samhället fungerar. Det du gör för en av dessa mina minsta bröder, det gör du och för mig. Och de minsta bröderna och systrarna är småbarn som är hängivna de vuxna de växer upp med och de gamla som inte längre orkar lika mycket som då de var i sin krafts dagar.

Så kan vi titta på matuppropet och vilken skitmat som serveras till de gamla. Eller varför inte på fiskpinnar som fångas i Norge och fraktas till Japan där de paneras och den panerade fisken fryses för att sedan fraktas till bl.a Sverige igen - tala om resursslöseri. Så för att höja medvetandet igen behöver varje hushåll bojkotta fiskpinnar.

Jag skulle vilja starta en proteströrelse där du går in i affärerna och har med dig små lappar med olika informationer t.ex för fiskpinnar. Ovanför fiskpinnarna klistrar du fast den sanna informationen om hur produkten har blivit till. Då kan den som handlar aldrig skylla på att den inte vet. Men jag antar att affärsinnehavarna och deras anställda skulle få ett stort jobb att ta bort alla klisterlappar, så det borde vara ett pågående arbete hela tiden. Det skulle vara fiffigt, tycker jag.
Eller holländska tomater som besprutas 25 gånger mer än en svensk tomat. Om jag förstår mitt googlande rätt består tomatbesprutningen av DDT- derivat och olika varianter på bensen. Det tar sådan tid att kolla upp t.ex vad odlarna besprutar tomater med. De bolag som tillverkar produkterna hävdar att de är ofarliga för växten, men ta t.ex svampbekämpningen på tomat. Jag förstår det som man doppar tomaten i en saltsyrelösning och det ska inte skada växten. Men om du - levande varelse- får på dig lösningen ska du snabbt tvätta dig med tvål och vatten, får du i dig medlet ska du inte framkalla kräkningar men äta aktivt kol och kalla på läkare omedelbart. Om det nu är så farligt för människan varför är det inte skadligt för växten. Det är sådant här jag inte förstår - jo - intellektuellt förstår jag men det finns andra delar av mig som skriker högt.

Jag har fått soleksem på armen. Jag vet inte hur stort ozonhålet är nu, men jag tycker det borde finnas en ozonrapport och en astronmirapport tillsammans med vädret på TV. Då vet jag snabbt om jag ska vara inne eller ute. Jag vet också om jag kommer att sova eller inte bereonde på om det är fullmåne eller inte. Jag kan gå ut och se på stjärnhimlen och veta att det är Venus som står i horisonten när jag tittar åt väster eller var Oxens stjärnbild och dess ljusstarka stjärna Aldebaran ( som betyder följeslagaren) finns.

Jag älskar stjärnhimlen och ser fram emot att nätterna blir mörkare igen.

Intuition är en andlig kraft. den förklarar ingenting, den visar bara vägen.
Florence Scovel Shinn

Finhorn och skotska minnen

Ur Kalevala

Åskan slog ner och internetanslutningen fungerade inte längre. I fyra dagar har jag varit utan internet och på ett sätt har det varit underbart. jag har varit helt frånkopplad den värld som förväntar sig något av mig. Jag har försökt och hitta en formel hur jag ska förhålla mig till världen och till mitt arbete och samtidigt arbeta för en värld i harmoni och fred. Det är inte lätt med barnamord, krig och människor skadade på alla de vis på grund av krig och traumatiska upplevelser- att försöka behålla lugnet och den positiva hållningen till livet. Jag förstår så väl de unga som drar ut på landet för att odla och göra sig självförsörjande. Att lämna så få spår som möjligt innan jag dör är en tanke som dyker upp med allt tätare mellanrum. Jag sände en film från Finhorn och hoppas den kommer till bloggen snart. Ibland kan det dröja en stund innan den dyker upp. På Finhorn har de som arbetat där verkligen kunnat säga att de skapat något ur naturen och att det blivit något vackert. Jag har själv aldrig haft råd att åka dit, men jag har förstått att det är trädgårdar som änglarna guidat de som arbetat med trädgården till att skapa. Jag har hört en historia om att en av de som arbetade med trädgården hade fått besked att det gick an att flytta en buske från en plats till en annan. När flyttningen var avklarad var de väsen som bodde i busken rasande. De som arbetade där undrade varför - de hade ju bara följt de instruktioner som busken givit. Då svarade busken - Att flytta mig var bra, men det som inte var bra var att ni flyttade mig då jag blommande.
Sant eller inte sant Finhorn i Skottland som jag ser på bilderna verkar vara ett paradis uppbyggt ur sanddynor och gräs.
När jag var i Skottland- för länge,länge sedan så liftade jag för att komma ner till Cornwall och hälsa på gamla bekanta i en by som hette Hayle och ligger i närheten av S.T Ives. Jag kom inte så långt eftersom jag hade en begränsad tid på mig. Det var svårt att lifta, då en tjejliga hade härjat året innan. En eller två tjejer hade liftat och då de blivit upp-plockade hade de rivit sönder sina kläder och hotat att gå till polisen och anmäla våldtäkt om de inte fick pengar. Men det visste ju inte jag. Så jag förstod verkligen inte varför det gick så trögt.

Jag fick lift med en lastbilschaufför från Glasgow till Edingburg. Hans lastbil var inte så stark utan han måste köra runt bergsluttningarna istället för över dem. Han beundrade de svenska lastbilarna som Scandia och Volvo mycket.

Han berättade att just den väg vi åkte på var lite krokigare än den behövde vara för Vägverket hade varit tvungna att ta hänsyn till älvorna som bodde där. Jag som var i mina tjugo trodde ju inte mina öron. Vaddå älvor?!? Jo, det bodde älvor i det landskap vi åkte igenom och de hade på olika sätt talat om för dem som byggde vägen att vägen inte fick dras fram hur som helst! Vägverket skulle lämna älvorna fredade platser där de bodde och höll till. Jag blev alldeles stum av häpnad och misstänksam förvåning- ni vet det där våta täcket jag talat om förut (i religiösa sammanhang).

Senare liftade jag med två stora, tjocka ölgubbar i en liten pick-up. Jag frågade dem om älvorna och de bekräftade att det var som lastbilschauffören berättat. Ja, i Skottland står många skottar nära naturen och det är inte så underligt, tycker jag, att de talar med naturen och håller den helig. Utan grönt gräs och grönsaker skulle inte människan kunna existera. Så all heder och respekt till dem som håller naturen och dess växter högt.

På samma resa, köpte jag ett par byxor i Oban. Jag kom in i en mycket trång affär vid hamnen, där byxorna låg i snygga travar i hyllor som gick ändå upp till taket. Det var mycket högt i tak. I butiken fanns en liten kvinna, med knut mitt på huvudet. Hon påminde om lilla My i Mumintrollen. Hon kom fram till mig och undrade vad jag skulle ha. Jag ville ha ett par gröna manchesterbyxor och en grön sån där skotsk tröja som har en basfärg och runt halslinningen är det ett brett vitt band. Alldeles innan de vita bandet möter basfärgen finns det en slinga med blommor som går runt hela halslinningen. De är så vackra de tröjorna. Nåja, för att återvända till historien: Butiksinnehavaren klättrade upp på sin stege och tog ner ett par byxor åt mig. Jag provade dem i ett mycket litet omklädningsrum och gick ut i affären och talade om att jag tyckte de var för vida i midjan. Då tittade hon på mig och sa: "Well, you are not slim you know!" Jag blev så häpen, över att en som står i affär för vara så ohövlig, så jag kom mig inte för att argumentera utan köpte byxorna. De var förståss för stora och jag gick runt med en hängbak länge- och på den tiden var det inte vanligt, annat än möjligen raggare och utslagna, att ha hängbak. Men jag förlät henne för hon var så lik lilla My. Den nästa affären jag gick in i köpte jag den skotska tröjan jag beskrev för er. Jag var snygg för en dag i alla fall (innan byxorna började hänga). Jag gick ner till hamnen och köpte en stor fiskekorg. Den har jag kvar än idag och har mina färgade garner i. Jag tycker den är fantastiskt underbart vacker. Men då jag köpte den tyckte fiskarna nere i hamnen att jag var en tokig turist. Det gjorde inte så mycket, eftersom jag var fångad av den stämning som jag sätter i samband med Skottland. Tröjan- ja, den blev utsliten. jag klippte bort den vackra halslinningen, men den har försvunnit under alla mina flyttar.


Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan drömmer; den som letar på insidan vaknar.
Carl Jung

humlornas död

Jag oroade mig för att humlorna beter sig konstigt och dör i mängder. jag sökte på google och fick fatt i följande citat ur en artikel i Närkes Allehanda.

" Lindarna blommarna nu. Just nu är det också ganska stora humlesamhällen och lindblommorna attraherar humlorna. De lockas dit för att samla nektar. Det är bara det att humlorna är allergiska mot ämnen som finns i lindblommorna. De lockas alltså dit i så att säga god tro, men blir förgiftade, säger Hans Ljungkvist på länsstyrelsens naturvårdsavdelning.

Hål i bakkroppen
Anneli och Adam Gustavsson har också konstaterat att det var hål i bakkroppen på många av humlorna. Också det finns det en rimlig förklaring till. På www.ne.se skriver zoologen Ragnar Hall vid artdatabanken i Uppsala att talgoxar och andra mesar hackar hål på döende och döda humlor för att komma åt innehållet i bakkroppen. Det verkar alltså inte som att talgoxarna mår dåligt av ”giftet”, som kommer från en mikroskopisk svamp som växer på lindblad. Svampen producerar ämnena som humlorna inte tål. Humlorna får i sig ämnena när de samlar nektar."

Eftersom jag har två stora lindar som just blommat på gården får jag slå mig till ro med det. Det hindrar inte att jag undrar var alla bin tagit vägen. Det är så mycket jag vill göra då jag blir bra i kroppen. En av dem är att börja odla bin. de biodlare som finns här i Håga verkar ha gett upp, då deras bisamhällen har virus. När det står som lägst är det dags att investera sa en känd antroposof. När och var berättar jag senare.

What If The Disappearance of the Bees is Caused By...

Call Of The Honeybees

Honey Bee Mystery