information eller?

Mars



Det ska ha varit en partiell månförmörkelse nu i augusti. Jag var inne på en astronomisida och där stod det. Det skribenten på sidan glömt bort att tala om var när månförmörkelsen skulle äga rum. Så här sitter jag med kunskap som jag inte kan göra något med för det fattas en avgörande bit i informationen. När?

Ibland undrar jag om det inte är så med oss människor att vi är så inne i vår egen värld så vi glömmer att informera världen utanför vad den behöver veta. Även om vi informerar helt korrekt och tydligt så kanske inte mottagaren är tillräckligt mottaglig och den tydliga informationen försvinner.

Ja, hur vi kommer i dialog med varandra och hur vi gör för att förstå varandra är ju min ständiga fundering. Egentligen är det väl mänsklighetens fundering sedan tidens början- eller åtminstone sedan grekerna. Grekland ses ju som civilisationens vagga.

Jag gick ut på google och såg att månförmörkelsen var den 16 augusti, så om du skulle vilja se den - sorry, it´s to late.

Jag har fått en ny höft på höger sida nu. Den känns mer främmande, för på Akademiska här i Uppsala byggde läkaren upp min höftledskula med mitt eget ben, men på Ortopediska Huset i Stockholm cementerade läkaren. Vad det nu betyder. Bara jag hör ordet ser jag en cementblandare framför mig. Ja, jag förstår att det inte det är det murbruket de använder, men jag undrar vad de satt in i kroppen.
Kroppen värker men jag har ändå långtråkigt. Tyvärr finns inte uthålligheten i att vara sjuk, utan jag vill börja göra någonting snart. Men jag kommer att ta mina 3 månaders konvalecens. det finns ingen prutmån där, tycker jag.
Har ni tänkt på hur mycket repriser som TV-kanalerna sänt under sommaren. Det irriterar mig att det inte finns tillräckligt med beredskap i TV-kanalerna så de kan producera bra och intressanta program under året till sommaren också. Det är trist i alla fall. Jag har inte tilläcklig med koncentration för att ligga och läsa böcker hela tiden. Så TV blir en bra avkoppling.

Jag tycker om hösten och de mörknande kvällarna. Igår när jag inte kunde sova satte jag mig på balkongen och tände ett ljus och såg ut över nejden. Det är så härligt med den mättade kvälls- och nattluften. Lungorna behöver inte anstränga sig så mycket eftersom luften är så vattenfylld.

Min dotter har tagit in två kassar med äpplen. Äpplena kör jag i en juicemixer och sedan häller jag dem igenom en saftduk och får den mest ljuvliga äppeldricka. Det är bara att tacka och ta emot gudsgåvorna.

Det känns som jag börjar ändra riktning och det som förut prioriterades på ett särskilt sätt är underordnat annat. Det låter kryptiskt eller hur? Ja, det är inte så klart för mig heller, men det är det här med att varje stig som du går behöver ha ett hjärta för att det ska vara meningsfullt att gå den. Det som jag innan vurmat för kommer att underordna sig och jag hittar nya idéer att förverkliga och vurma för. Ja, idéer är det gott om och förverkliganden tar sin lilla tid.




Elsa Bengalkatt

Har ni haft en katt som snarkat- Jag har Elsa som just nu ligger och drar timmerstockar. Ja, det är ett mycket litet sågverk, men det är så gulligt.
Elsa gjorde bort sig idag. Hon tog och hoppade upp i en stol på balkongen. Nu är det så att jag tar in dynorna varje kväll och lägger ut dem på morgonen. I morse hade jag slarvat så Elsa trodde att det fanns mer sovplats på sittdynan än det brukar. Hon sträckte ut sig och stolen välter med henne under ryggstödet och sitsen. Där ligger hon förvånad med dynan över sig ett ögonblick, för att sedan med ett purrande resa sig och börja stryka kinderna mot stolen i en gest av -Äsch, det har inte hänt någonting och hur jag hamnade här förstår jag verkligen inte. Hon gick bort från solsdynan, som följde med en bit då den fastnat på hennes rygg och satte sig oberörd ner och spann en liten truddillutt. Jag trodde inte hon skulle hoppa upp och inta stolsitsen igen, men då jag reste upp stolen hoppade hon upp och la sig tillrätta. Jag älskar när katter försöker se oberörda ut. Bengalkatter har dock en ovana att de torkar av sin rumpa på mattor. Det ser ganska löjligt ut när Elsa går fram till en matta, sätter ner stjärten och börjar dra sig fram på frambenen. Hon är förlåten, men en bengal till tror jag inte att vi kan tänka oss.






Autumn av Emily Carr