Mitt eget lilla trädgårdsprojekt.

Ja, jag ska alltså arbeta med ett elevarbete för att bli färdig trädgårdsmästare lagom till 65 år och pensionär. Varför går jag utbildningen? Jag vill göra något för bara mig- inte för någon annan. jag tycker mitt liv är uppbyggt på att göra saker för andra mest hela tiden. och jag misstycker inte- snarare är det att skapa möjligheter för andra. i mitt fall elever, som är motivationen till det jag gör. Men det skapar inga egna utrymmen för det jag vill göra.
Ett annat skäl är att det verkar så enkelt med växter- de står sär man grävt ner dem och antingen trivs de eller också vissnar de. Jag hoppas de växer så det knakar förståss.
Ett tredje skäl är att i min värld behöver vi lära oss självhushållning och att odla själva - förutom att vi behöver handla lokalt och åka mindre bil.
Så därför kände jag mig manad att bli trädgårdsmästare. Det är tungt också för min stackars kropp, men trägen vinner, brukar min mamma säga. Jag tycker inte om att gå på gym eller springa runt i löpbanor och förstår verkligen inte meningen med det arbetet. Här om dagen läste jag ur Social framtid av Rudolf Steiner där han frågar den publik som lyssnar på honom vem som gör mest för världen och medmänniskorna en som kapplöper eller en som hugger ved. För mig är svaret givet - han som hugger ved. Den som kutar runt för att vinna har egentligen bara en egoistisk motivation - att bli först. Jag behöver inte bli först utan så fort jag upptäcker att det är tävling lägger jag av och låter de som har behov av det vinna. Så ett nyttigt kroppsarbete och samtidigt göra något bra för mina medmänniskor känns bra.

Nåja, jag började min trädgårdsutbildning och fick nobben på två praktikplatser. Och då skulle det inte kosta vare sig Botaniska trädgården här i Uppsala eller Landquist handelsträdgård något extra att ha mig som praktikant där. Så jag utgick ifrån att jag var utsatt för åldersdiskriminering och ordnade så att jag fick en gräsplätt att odla upp till waldorflekskolan i första hand. Jag har ju redan höns och kaniner som lekskolefröknarna går och tittar till och barnen förundras över. Så varför ska de inte få förundras över morötter och potatis?

Jag har tänkt mig en biodling också. Jag ska åka till HJo den här månaden och köpa 10 bikupor + massa andra attiraljer för 1000 kronor. Billigt va? Som tur är har jag biodlare att samarbeta med- för jag kan ingenting.  Jag vet bara att jag ser mindre och mindre bin. Jag känner naturligtvis till varroakvalster som äter på bina, men hoppas att vi ska kunna lägga om till nordiska bin, som har kortare tid med dragbin (bin som samlar nektar, pollen och vatten). Inte för att jag kommer att propsa, men det vore kul.
Jag kan berätta om bin senare.

Så hur långt har jag kommit då med mitt projekt.  - Ja, jag behöver skapa rum - olika slags rum för att det inte ska vara så exponerat och en trädgård  består av rum. Jag har tre blodlönnar och en ask jag inte kan hugga ner på min gräsplätt. Det finns ett snår med vildrosor och några andra buskar, Och så har jag mina rosor. De har växt längs staketet vid gräsmattan i många år. Till en början med kom gräsklipparen med sin stora tunga maskin och klippte ner dem så de bara var en eller två bladpar kvar. De första rosorna jag planterade blev vildrosor då de klippte ner dem till ympstammen och ymproten. men så i förra sommaren visade sig en gren med en helt annan gren - och det var den gamla gallic- rosen som tagit mod till sig och skickat ut en gren. Den ros jag köpt och betalat dyrt för. Jag klippte ner de övriga grenarna nu i vår, men de har skjutit skott igen. Jag vågar inte helt lita på att gallic- grenen kommer att ge fler grenar, men jag hoppas. De övriga två har inte visat på samma livsvilja.

Så köpte jag billigare rosor från Odla i oktober för några år sedan. Jag planterade dem i december eftersom det var den vintern då tjälen inte gick i jorden. Jag minns hur jag stod i mörka december-kvällen och planterade och planterade. De kom fint på våren, innan gräsklipparen kom. Sedan kom jag  överens med den som klipper gräset att inte klippa ner mina rosor (det hände gång efter annan). Rosorna hämtade sig, men då kom det en sån där kantrensare (ni vet en sån där trädgårdsarbetare med motor på ryggen och en lång stång som slår ner gräset) och slog naturligtvis ner mina rosor. Så då var de ett eller två blad som fanns kvar igen på vardera ros. Året efter var det en annan som jag inte heller hann informera om rosorna och det hände ytterligare en gång. Nu har jag tydligt markerat rosorna och förhoppningsvis kommer de att överleva alla brutala behandlingar och börja klänga över staketet  snart. Jag rensar runt dem, vattnar och hoppas.

Jag har också satt en sälghäck som jag hoppas kommer att ta sig. Jag har tagit rotskott av syrener och planterat en björnbärsbuske, en murgröna, två krusbärsbuskar  och en svarta vinbärsbuske. men så idag så såg jag att man kan köpa svartavinbärs- och krusbärskorsning som heter Josta. På min morfars tomt fanns det massor av stora Jostavinbär - och goda var de också. Så jag beställde två, Jag hoppas de ger samma utdelning som min morfars.

När jag skapat alla de rum jag vill kommer jag att börja anlägga bäddar så man kan odla. men innan dess blir det varmbänkar och ett växthus. Jag önskade mig ett växthus i födelsedagspresent och fick pengar till ett litet ett.   Så det kommer att dröja innan jag får till det sas.  Jag hoppas i alla fall att min trädgård blir vacker, det växer bättre och bättre och att den så småningom blir självgående.
För att kunna dokumentera mina framsteg har jag köpt en kamera.    

Socialdemokraterna vill ha en nationell samling för att rädda skolan. Det tycker jag är bra, men jag undrar om socialdemokraterna tänker släppa den kontroll som utbildningsministeriet nu fått över skolan. 

Jag har ju gått på lärarprogrammet för att få en statlig legitimation.Jag blev ofta upprörd och gick i diskussion som praktiserande lärare över hur man för över ansvaret för eventuella misslyckanden på läraren. Jag tar ett exempel.

Undervisningen ska i demokratins namn vara inkluderande. Det betyder att ingen ska utestängas från undervisningen och lärandet sker i helklass och eventuellt kan speciallärare komma in i klassen. 
Det är kanske bra, men om man bygger upp en fantasi att det finns 1-2 ADHD eller ADD, två till tre dyslektiker, 10 invandrare med svenska som andra språk som har bott här i 1-7 år och behärskar vardagssvenskan till fullo men inte förstår begrepp som slätt, höjd, tallskog och resten är är svenskfödda med en någotsånär god skolsvenska. Det finns några elever från studiemotiverande hem där föräldrarna ligger på barnen att de ska ha höga betyg.  
Jag säger här inget om integration och att inte barn och ungdomar till invandrare inte ska ha skolgång, men de ska ha en rättvis chans att lyckas också. Men alla ska bedömdas efter samma normer för att få en likvärdig skola och utan extra hjälp än svenska som andra språk.Det är näst intill omöjligt.  Hur ska någonsin ett ensamkommande flyktingbarn kunna leva upp till samma normer som ett harmoniskt uppfostrat svenskfött barn med svensktalande, studiemotiverade föräldrar. 
Då säger man på lärarhögskolan att det är en utmaning för läraren. För mig, som arbetat praktiskt i skolan sedan 1990-talet är det inte en utmaning utan ett hån.  Om man gör det till lärarens utmaning fråntar sig utbildningsdepartementet, tjänstemännen som skrivit kursplaner och mål samt riksdagen som röstat igenom lagar och förordningar och kommunerna som inte fördelar pengar rättvist på den säkra sidan- och det är den enskilde läraren som misslyckas. Jag tror jag sett åtminstone tre ambitiösa, duktiga lärare som börjat på min skola, men vikit sig inom några veckor - för att de ska individualisera undervisningen. Det är en bra sak, tycker jag, men man måste ju först få ihop klassen till en grupp innan man kan individualisera.  
På lärarhögskolan bryr man sig också mest om målen i undervisningen och inte vägen. Bara man uppnår målen med så många elever som möjligt så får man stipendier och utmärkelser. Att de ska ta ansvar själva över sitt arbete är bra, men man kan inte kräva av en nio-åring att den ska förstå vad det innebär. 
Entreprenörskap i skolan är också en liberal idé. Jag tycker också att eleverna ska få arbeta utifrån sin egen idé och hitta sina egna presentationer av ett ämne, men det tar tid. Då man har en begränsad tid till varje ämne finns det inte möjlighet till grupparbeten. För varje ny gruppmedlem så ökar tidsåtgången med det dubbla. Så om två elever gör ett grupparbete tar det  t.ex. 2 timmar, blir de tre gruppmedlemmar så tar det fyra timmar och fyra gruppmedlemmar åtta timmar osv. Jag ser också framför mig hur alla i Sverige blir entreprenörer och slåss om projekt som staten eller kommunen upphandlar. De som tänker minst på pensioner, reparationer av bilar etc vinner upphandlingen och fackföreningarna har heller ingen slagkraft eftersom alla är egna företagare. Fackföreningarna står med lång näsa och faller ihop. 
      
De stora kontrollsystemet med nationella prov har blivit en börda. Eleverna i klass 9 har haft nationella prov varje vecka under våren och proven har förändrat dem som människor. De har liksom gett upp studierna innan gymnasiet. Betygssystemet är också så att de inte känner att de någonsin kan få ett A. Det är nämligen så att om de misslyckats med bara ett arbete under året som inte är A utan C och resten av arbetena är A så blir det ett C i ämnet ifråga. Hem och skola borde  rasa, elevorganisationer  borde rasa, lärarkårerna rasar och politikerna vid makten talar om att det tar tid innan förändringarna är  implementerade (förverkligade). Varför bojkottar inte eleverna nationella proven? Varför tycker föräldrarna att nationella prov är viktiga och tillåter sina barn att bli utsatta för det här politiska experimentet?  Varför rasar föräldrar mot skolan som institution (nu menar jag alla skolor) och anmäler lärare anonymt för en det ena än det andra, istället för att vända sin ilska mot de som förtjänar det - skolpolitikerna med makten.

Jag som lärare ska rätta nationella prov och då man inte vet vilket ämne som kommer upp i SO och NO så blir det en svår planering för den som gör schemat hur man ska lägga upp arbetstider så att lärare får möjlighet att rätta proven. Ytterligare ett stressmoment för läraren och ytterligare en administrativ arbetsuppgift. 

Vi har under året också haft 2 individuella utvecklingssamtal per elev under året. Vi ska alltså nagla fast var och hur eleven står och utvecklats fram till utvecklingssamtalet. Klasslärare samlar in ämneslärares omdömen och sammanställer dem, skickar ut dem till föräldrarna och så träffas man för att låta eleven sköta samtalet. Som ämneslärare kan man ha många elever att samla ihop och skriva omdömen om samt  ha klart för sig vad eleven ska göra för att nå A. För mig är det en fullkomlig gåta hur jag ska kunna veta hur en elev, som jag har i klassen, som verkar nöjd och glad i sina klasskamrater, men ofokuserad ska kunna få ett A. Att säga till en del elever att de behöver fokusera mer är som att be dem ta ner månen. Men det skolan inte får lägg sig i är hemförhållanden, men föräldrarna får lägga sig i undervisningsförhållandena. 
En lärare får inte säga att det vore fint om eleven sov mer och spelade dataspel mindre- för hur vet jag som lärare att det är så. Jo, en lärare vet det för att eleven talar om att den suttit efter klockan ett på natten och spelat dataspel. En lärare får inte tala om att en elev kanske ska äta en mer varierad kost. Hur vet läraren att eleven inte äter en varierad kost? Jo för eleven talar om att den lever på pasta och ketchup och inte lagar någon annan mat hemma.  
Jag har följt med debatten från organisationer som talar om skolan som det organ som ska undervisa och upplysa om allt från entreprenörskap (sponsrat av näringslivet) till barnfattigdom framfört av Rädda Barnen. Min lilla undran är - om skolvärlden nu ska utbilda barnen och ungdomarna i färdigheter som de behöver  i sitt vuxenliv, var ska vi kunna stoppa in alla som viil komma och föreläsa i schemat och hur ska vi kunna betala dem som vill komma?

En likvärdig skola innebär en alltmer segregerad skola. De skolor som ligger ute i miljonprogrammens områden är en tuff miljö för en lärare, medan de dominerande gymnasieskolorna, i Uppsala Katedralskolan och Rosendahlsskolan måste söka fler och fler gymnasieprogram för att kunna ta in alla elever som söker dit. De som söker dit har ofta studiemotiverade familjer bakom sig. Alla satsar på en karriär inom ett akademiskt yrke. Det mest sökta programmet är naturvetenskapligt program eftersom det är ett "pluggprogram. Så även om du vill gå estetisk och bli skådespelare, är det mer status att lsa naturvetenskap. Likvärdigheten består i att de flickor som kommer från enklare förhållanden söker vårdprogrammen och pojkarna motor eller byggprogram på Bolandskolan.     





       

Moder Jord

Idag är jag i Järna. Jag går en trädgårdsmästarutbildning på Skillebyholm. Det är fruktansvärt jobbigt att köra hit från Uppsala på morgonen, men idag gick i alla fall bilen hemifrån klockan 7. Det är massor med mäniskor som är ute och åker klockan 7 en lördag - visste ni det? Det är det i alla fall.

Jag har haft en skön dag med mycket tid i växthusen och en mindre och kallare stund ute. '

När jag kom hit var det praktiskt arbete i växthusen. Trädgårdsmästaradapterna (vi) grävde i växthusen, planterade gurkor i växthusen, luckrade, gödslade, finfördelade gödslet. hackade jorden och gjorde det bekvämt för de nya plantorna, som vi också planterade i växthusets jord. Vi band upp gurkor och en grupp planterade tomater. Det gjorde inte jag.  Planterade tomater alltså. Däremot band jag upp en gurkplanta. Sedan var det lunch och jag träffade en god vän som jag arbetat ihop med tidigare. Vi gick hem till hennes hus och satt och talade om livet förr, nu och framtiden. Hon är så klok den här kvinnan och verkligen inget mähä. Men så är hon danska också. 

När jag kom tillbaks, efter att ha skolkat i en timme, så var det dags att hacka och finfördela lerjorden ute så att Skillebyholms anställda senare kunde så blommor och grönsaker. Det är skillnad på kompost och kompost - ungefär som ostar som man lagrar på olika sätt, så blommor ska ha en annan kompost  än grönsaker.

Mina kompisar talade om att klia jorden på ryggen- i min föreställningsvärld är det brutalt, för kliar man någon på ryggen så okey- om man kratta försiktigt kanske det är klia- men den behandling vi utsatte jorden för - med hacka för att "sladda" jorden, med kratta för att ha sönder lerklumparna och göra jorden lucker, vilket också innebar att man med krattans baksida slog sönder kokor av lera, kallar inte jag att klia. Mer som att klämma pormaskar liksom.

Det kommer att bli så här vackert en dag. Nu är det barmark och inte speciellt vackert, tycker jag. 

Lerjorden är tung att bearbeta och när man luckrar ligger stora kokor med hårda hårda lerbitar ovanpå jorden. De ska också slås sönder. Men trots det tunga arbetet älskar jag ändå jorden. Jorden som föder oss och som vi tagit så illa hand om. 

Måtte vi kunna vända trenden och få ett miljöarbete som heter duga istället för det kompromissandet som nu försegår på hög politisk nivå. Jag önskar att vi tillsammans kunde få dem att lyssna på oss- ordinära människor med våra små liv. Jag brukar trösta mig med Tracy Chapman Baby can I hold you Ordinary people John Legend och Leonard Cohen Hallelujah. 

John Legend (HQ) - Ordinary People

Baby Can I Hold You - Tracy Chapman

Leonard Cohen - Hallelujah

 

Vad är sanning? Jag trodde - precis som jag tror många av oss trott - att Marie Antoinette var en ytlig, outbildad festprisse, som bara levde i sin egen värld. Hon förstod inte att andra samhällsskikt  hade det svårt på hennes bekostnad och genom den lyx och det överflöd hon levde i.  Det var hennes lyxliv som sägs ha utlöst franska revolutionen. Men hennes bakgrund var en helt annan....

Hon var näst yngsta barn till Österrikes  Maria Teresia,  hade inte så mycket utbildning och var spartanskt uppfostrad. 

Det måste ha varit svårt för henne att behandlats som en handelsvara mellan Österrike och Frankrike och ersättning för sin äldre syster - som var påtänkt och sedan dött. För att inget av länderna skulle visa sig stå över det andra byggdes ett mindre slott vid en gräsflod. Hon fick klä av sig sina österrikiska kläder i Österrike och gå naken igenom rummet till nästa rum, där det franska hovet stod och väntade med franska kläder. Hon kan inte varit äldre än 15 år då hon gick igenom den här riten och sedan gifte sig. 

Marie Antoinette blev oskyldigt anklagad för att genom en kvinnlig bulvan mer eller mindre stulit pengar från staden Strassbourg då bulvanen övertalat biskopen där, Louis de Rohan, att ge drottningen ett dyrbart halsband. Men Marie Antoinette visste inte om affären och bulvanen tog pengarna och stack. Men ryktet spreds att Marie Antoinette tagit emot halsbandet och sedan negligerat biskopen och staden. 

Hon stod inte ut med den stela form som fanns på Versailles utan var ofta på sitt egna lilla slott och umgicks med sina vänner, som hon valde för att de var trevliga, inte efter rang. Det väckte naturligtvis avund hos  många i adeln, så hon blev inte populär. Hon älskade mode och lät sy upp vackra kläder och peruker och blev en ledande modeinkon i Europa. 

Så småningom förstod hon att hon inte var så populär bland folket,  slutade köpa kläder,  höll en låg profil  och arbetade politiskt istället. Hon påstås ha sagt att om folket inte hade bröd så kunde de äta bakelser istället. Det är inte sant det heller utan sas av en drottning hundra år innan Marie Antoinette.   

Det skrevs nidvisor om henne och de visorna sjöngs bland de österrikiska soldaterna, då de vandrade igenom Frankrike för att anfalla Paris. Fransmännen hörde sången och översatte den. Den användes senare emot henne under franska revolutionen.         

Hon anklagades för att ha haft en sexuell relation till sin son och högförräderi. Hon hade velat slåss istället för att ge sig.
Hon fick sitta i ett rum och vänta medan de franska legionärerna bestämde om de skulle avsätta monarkin eller inte.
Hon avrättas med en medaljong runt halsen. Det var ett halsband hon fått av Axel von Fersen. Där var ingraverat ngraverad - "Tutto a te mi guida",  vilket betyder - allt leder mig till dig, 

Genom att försöka finna sanningen blir sanningen allt mer komplicerad och mångfacetterad. Den är svårtolkad men hellre det än att leva i en värld där människoöden blir till serietidningsfigurer och stereotyper. Marie Antoinette var inte enbart god och inte enbart ond. Hon var en omedveten människa som inte förstod vilket lidande hennes modehunger och  slöseri med statens finanser ledde till för de som arbetade för henne men hon inte kunde se. 

Stefan Persson, före detta vd på H&M kan också slösa pengar, Han har ungefär 180 miljarder SEK. Han har inte heller förstått att hans slöseri med sina pengar berott på arbetare och sömmerskor i Bangeladesh som inte får pengar så de klarar sig.

"Vi tycker att med en sådan hög vinst som H&M har i dagsläget, har de mycket större möjligheter att göra mer för att höja lönerna. Och se till att arbetarna kan leva ett drägligt liv tillsammans med sina familjer, säger Catrin Rosquist, projektledare på organisationen Fair Trade Center.H&M kräver att bolagets underleverantörer ska betala åtminstone den lagstadgade minimilönen. Men Bangladesh minimilön på cirka 300 kronor är bara en femtedel av den lönenivå på 1.500 kronor i månaden som krävs för att man ska kunna leva på lönen." Svt se 30 jabuari 2013.  Här kan man tala om att ge människor bakelser istället för bröd, men inte ens det erbjuder Stefan Perssons son Karl.

 Greenpeace har visat att H&M´s plagg innehöll 2011 att kläder innehöll nonylfenol, som ger hormonstörningar, är enbart fettlösligt, vilket innebär att det lagras i kroppens fettdepåer och kopplas ihop med sterilitet. H&M säger att alla deras kläder ska vara giftfri 2020.   
   

feodalismen och den feodala pyramiden

Feodalismen

"Skillnad på folk och folk

Feodalismen innebär att samhället är utformat som en pyramid där alla styrs av ett system av tjänster - och gentjänster. En person, kanske kungen, kontrollerar ett stort stycke jord men har inte tillräckligt med resurser att försvara det. Då kan han förläna (låna ut) en bit av området till en annan man som har resurser men ingen jord. Den mannen kallas då vasall och har skyldighet att hjälpa sin kung om det blir oroligheter eller krig. Vasallen får alla inkomster från jorden, det vill säga bönderna som bor och brukar jorden där betalar sina skatter till vasallen. Vasallen kan sedan i sin tur skaffa undervasaller.

Längst ner finns bönderna som bär upp systemet ekonomiskt. Bönderna producerade livsmedel som försörjde alla. De stod i ett beroendeförhållande till dem som ägde jorden. För att få bruka jorden måste de betala en ränta som antingen kunde betalas i arbete (dagsverken), i produkter eller i pengar. De är livegna, det vill säga enligt lagen tvingade att stanna på det gods där de föds. Systemet blev instabilt när allt fler led blev inblandade. Dessutom blev det ofta uppror bland de livegna. I Sverige var feodalismen inte lika starkt utpräglad som i övriga Väst- och Centraleuropa. Trots att bönderna stod i ett beroendeförhållande till jordägarna och var tvungna att betala ränta eller skatt, lyckades jordägarna aldrig få samma kontroll över samhället som i övriga Europa." Historiska museet. http://www.historiska.se/historia/medeltiden/livochsamhalle/feodalismen/

Lasse Berg Kalahri bushmän/bushmen

Jag trodde man kunde klistra in de artiklar jag skrivit men det gick inte. Eller rättare sagt jag kunde klistra in men utan foton.En artikel handlade om Goethes färglära och artikel om komposten. Ja, artiklarna har jag skrivit  till den deltidsutbildning jag går för att bli trädgårdsmästare.

Men det jag egentligen ville skriva om idag är min nye idol Lasse Berg. Han har gett ut en del böcker och två av dem berör bushmännen i Kalahari-öknen, Kasses tes är att vi alla kommer från just dessa stammar. Han intervjuar forskare och besöker intressanta platser som visar på människans ursprung.  Han ställer frågor bl.a. om människan varit krigisk och slagits då hon träffat andra stammar. Forskarna har med förvåning svarat nej och att det vore det samma som självmord om de små stammarna av folk hade krigar mot varandra, eftersom de just var så få. Sedan hittade man ju sin partner kanske hos en annan stam. Att vi inte varit krigiska tyder våra hörntänder på. Vi har aldrig haft hörntänder som är vassa och gjorda för att klippa sönder kött eller bita i muskler. Vi levde också i par i stammen och nya ungar behövde beskydd länge. Vår styrka var samarbete och den mesta tiden gick åt till sociala kontakter där vi skrattade, sjöng och löste konflikter för att hålla fred. Jag påmindes om just det här att hålla fred  som lever kvar i oss än idag - när någon varit otrevlig under en annars bra dag är det den otrevliga vi minns, Vi minns inte de som vi varit glada med och skrattat med under dagen, utan ältar e där otrevliga. Om man då skulle kunna tänka på bushmännen och deras behov av att hålla fred- Jämlikheten är så utbredd ibland bushmännen idag att de byggt upp social system  där  t.ex. den som skjutit en hjort inte nödvändigtvis är den som äger hjorten, utan det kan vara en gammal kvinna som EGENTLIGEN äger hjorten och har rätten att stycka den och fördela köttet. Så en bra jägare jagar inte
för att själv få äran utan för gruppens.
Lasse Berg menar också att det som utvecklat oss evolutionärt är väskan. Vilken annan djurart samlar mat, bär hem den, spar den och äter tillsammans med varandra i en måltid där samvaron är viktig och binder samman gruppen. Med tanke på hur få minuter om dagen vi äter tillsammans som familj idag är det inte underligt att samvaron är dålig. Bushmännen kan sitta i timmar och prata och skratta medan de äter. Dansen är också viktig som gemensamhetsbärande gruppimpuls. Men dansen har också en annan innebörd - man når gudarna gemen transen Innan transen möter man gudarna,  Den som kom i trans stöttas av gruppen och återberättar senare sina upplevelser.
Så det aggressiva beteendet kom inte med jägar- och samlarkulturerna utan först när människan blev bofasta bönder.
        

kärleken till komposten

 Komposten består av matavfall, kalk, och strukturerat material typ halm eller grenar. För att en kompost ska trivas och arbeta med avfallet och halmen behöver den skötas om. Den får inte vara för blöt, för då går det röta i avfallet och nedbrytningen till jord förstörs. Den får inte heller vara för torr för då avstannar alla biologiska processer i komposten. Om en kompost sköts riktigt blir den alldeles varm inuti och mikroberna arbetar för fullt för att skapa den bästa möjliga mullen åt dig. Men jag blir för ivrig och rusar iväg – jag tar det från början. Och vad är början då? Ja, det är växterna och deras fotosyntes. Utan växter inget syre och utan syre inga djur eller människor som andas och lever av syre. Fotosyntesen är bundet solljus som växterna genom sina gröna blad tar in och binder med hjälp av koldioxid och vatten. Växten bildar kolhydrater, som med sin uppbyggnad kan föras runt inom blomman- dit den bäst behövs. Det är ett finstämt system som för ned kolhydrater till roten och roten för upp nödvändiga mineraler från jorden till växten. Samarbetet leder fram till en frukt som för vidare växtens speciella nytta för annat liv. Växten, som är geocentrisk vänder blomman mot soluppgången och hälsar den. Sedan följer den solen – livgivaren till dess det blir natt. Under natten känner den fortfarande av solen och växer sig i en spiral högre upp i luftrummet och på morgonen står den återigen beredd att hälsa solen. När växten dör frigörs den solenergi den har lagrat och många mikrober tar hand om den. Men för att det ska ske på ett för människan mer tillfredställande sätt hamnar den i komposten. Samhället idag satsar mer och mer på att varje enskilt hushåll ska kompostera. Så komposteringen börjar egentligen redan vid tillagningen av maten. Allt haft ett liv är organiskt material och grönsaksrens som blir kvar efter att grönsakerna ansats är kompostmaterial. Alla matrester är kompostavfall. Alla vissna blommor från vaser och blomkrukor är kompostavfall. Ja, allt som en gång komposterbart. Nu förstår jag att ni tänker – men hästar som dött – inte komposterar man dem. Ja, det vet jag faktiskt inte om man gör, men jag har svårt att se hur den skulle kunna omvandlas till trädgårdsjord under en kortare tidsperiod. Men om inte våra hjälpare, nedbrytarna skulle finnas, skulle ju ingenting brytas ner och återvinnas. Det skulle betyda. Om man använder sin fantasi att vi skulle vadade runt i allt som dött innan oss dinosaurier t.ex. Och det skulle vara en materialbrist utan nåde, eftersom allt vi är uppbyggda av, allt vi äter och dricker idag är återanvänt material från liv levat innan oss. Så jag är väldigt glad att det finns organismer som arbetar med nedbrytning. ”Antingen tål jorden och människorna den behandling de utsätts för under mekanismens skede, eller de gör det inte. De som håller på den utvecklingslinje på vars väg vi upplever jordförstöring, växt- sjukdomar, befolkningskriser och krig i förut okända mått, har skyldighet att bevisa att människorna och jorden tål vad de får. Kan de det, så nåja. Men kan de inte det, då är det bättre att lägga om metoderna ju förr ju hellre” (E.Wägner 1941). Men vi är ju omgivna av material som inte är nedbrytbart. Alla har vi väl hört talas om den stora plastö som cirkulerar runt i Stilla havet - The Great Pacific Garbage Patch. Alla båttrafik som funnits och finns i Stilla Havet har under många, många årtionden kastat ut plast och kemiskt avfall. Plasten är nu fångat i en havsström som för plastön runt, runt i havet. Och det är bara ett exempel på hur jordens nedbrytande organismer inte är skapade att ha sönder och spjälka för dem onaturliga material. Men i en liten skala betyder det att du måste måna om vad du lägger i komposten. Det måste vara möjligt för mikrober att bryta ner det material du lägger i komposten. Vi behöver erinra oss då och då att vi behöver samverka med allt liv på jorden. “gradera olika livsformer i högre eller lägre blir ... kvalificerat meningslöst... Om varje livsform har sin funktion i samspelet, blir tillvaron fattigare när en livsform trängs tillbaka och mångfalden minskar...”, (R Edberg 1976) ”Fjällen runtomkring mig blir inte mindre storslagna genom att jag vänder kikaren. Men jag famlar efter något som tar formen av en undran: har inte vår situation blivit sådan, att det kan vara nyttigt, kanske nödvändigt att vi ser oss själva i det dubbla perspektivet? Där de blå bergen. ovanför dem en hinna penslad över kontinenterna så tunn att inte den finaste pensel skulle kunna dra dess motsvarighet på någon glob. Där den är som tjockast är den bara några bråkdelar av någon miljondel av jordradien. Men denna hinna är betingelsen och hemvisten för vad vi innefattar i begreppet organiskt liv. Utan den skulle kontinenterna vara sterila månlandskap. Inne i detta tunna hölje i mullens luckra mörker sysslar livets rastlösa och stumma tjänare bakterierna med att ur förbrukade organismer frigöra salter, som är förutsättningen för livets oavbrutna förnyelse och kretsgång för allt som gror och blommar, för fågelsången över tingen, för människan själv. Omedelbart under denna hinna klotets massiva massa, glödande av eld i sitt inre; en dödens boning ur det organiska livets synpunkt. Och lyfter jag min blick över bergen så vet jag, att det syre som fyller mina lungor på samma sätt som jordens örter fyller min buk, snabbt förtunnas och tar snart slut. Utanför ozonhöljet en svart tomhet där rymdens kyla och av inget lufttäcke dämpade strålning förenar sig och skapar ett nytt dödsrike. Det är här, i den flortunna marginalen mellan de svarta dödarna, som vi drömmer och ävlas och gör politik och begrundar våra intressanta jag. Det är här vi stundom grips av en högtidlig yra över att vara till av andakt inför den sköna tavla som naturen målat över hinnan. Här är människohemmet: i det smala gränslandet med klotets heta död under oss och rymdens kalla över oss. Ett marginalhem för marginalvarelser " (R. Edberg 1966). Och vad har de här citatet med komposter att göra? Ja det lilla jag kan göra för att förbättra livsvillkoren för andra här på jorden har en stör betydelse för hela jorden och jordklotet. Om jag själv inte äter mer än för mina tillräknade 2000 m2 (Vi svenskar äter mat för 4000 m2) kommer maten att räcka till alla människor här på jorden. Referenser: Edberg Rolf 1966 Spillran av ett moln. Rolf Edberg 1976 Dalens ande. Wägner Elin 1941 Väckarklockan.