Moder Jord

Idag är jag i Järna. Jag går en trädgårdsmästarutbildning på Skillebyholm. Det är fruktansvärt jobbigt att köra hit från Uppsala på morgonen, men idag gick i alla fall bilen hemifrån klockan 7. Det är massor med mäniskor som är ute och åker klockan 7 en lördag - visste ni det? Det är det i alla fall.

Jag har haft en skön dag med mycket tid i växthusen och en mindre och kallare stund ute. '

När jag kom hit var det praktiskt arbete i växthusen. Trädgårdsmästaradapterna (vi) grävde i växthusen, planterade gurkor i växthusen, luckrade, gödslade, finfördelade gödslet. hackade jorden och gjorde det bekvämt för de nya plantorna, som vi också planterade i växthusets jord. Vi band upp gurkor och en grupp planterade tomater. Det gjorde inte jag.  Planterade tomater alltså. Däremot band jag upp en gurkplanta. Sedan var det lunch och jag träffade en god vän som jag arbetat ihop med tidigare. Vi gick hem till hennes hus och satt och talade om livet förr, nu och framtiden. Hon är så klok den här kvinnan och verkligen inget mähä. Men så är hon danska också. 

När jag kom tillbaks, efter att ha skolkat i en timme, så var det dags att hacka och finfördela lerjorden ute så att Skillebyholms anställda senare kunde så blommor och grönsaker. Det är skillnad på kompost och kompost - ungefär som ostar som man lagrar på olika sätt, så blommor ska ha en annan kompost  än grönsaker.

Mina kompisar talade om att klia jorden på ryggen- i min föreställningsvärld är det brutalt, för kliar man någon på ryggen så okey- om man kratta försiktigt kanske det är klia- men den behandling vi utsatte jorden för - med hacka för att "sladda" jorden, med kratta för att ha sönder lerklumparna och göra jorden lucker, vilket också innebar att man med krattans baksida slog sönder kokor av lera, kallar inte jag att klia. Mer som att klämma pormaskar liksom.

Det kommer att bli så här vackert en dag. Nu är det barmark och inte speciellt vackert, tycker jag. 

Lerjorden är tung att bearbeta och när man luckrar ligger stora kokor med hårda hårda lerbitar ovanpå jorden. De ska också slås sönder. Men trots det tunga arbetet älskar jag ändå jorden. Jorden som föder oss och som vi tagit så illa hand om. 

Måtte vi kunna vända trenden och få ett miljöarbete som heter duga istället för det kompromissandet som nu försegår på hög politisk nivå. Jag önskar att vi tillsammans kunde få dem att lyssna på oss- ordinära människor med våra små liv. Jag brukar trösta mig med Tracy Chapman Baby can I hold you Ordinary people John Legend och Leonard Cohen Hallelujah.