Missförstå mig rätt - Jag har inget emot individualisering - tvärtom. Men det jag har emot de människor som protesterar att det känns som om de gjort det till sitt uppdrag att likt en Jeanne d´Arc alltid ha en avvikande åsikt, ingenting får passera. Det blir lite av en livsstil över det hela.
Vart var jag? - jo, jag träffade Johan och vi talade om skolan i tiden och då waldorfskolan i första hand. Jag talade om liberalismen, som sätter den individuella friheten, mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet som ideal, har börjat toppstyra den svenska skola med regler, lagar och förordningar. Det klingar falskt mot den individuella friheten och att staten blandar sig i den privata sfären. Alla ska ha lika möjligheter när det gäller skola och en valfrihet, där tror jag Björklund har rätt. Men att inte låta föräldrarna välja den skola de anser passa sina barn, det är inte liberalism. Det Björklund ridit på är att det ska bli lag och ordning i skolan. Jag vet inte hur det är på andra skolor, men jag har den mest underbara klass 9 med fantastiskt fina elever och behöver inte så mycket mer lag och ordning. Det som irriterar mig är snarare att jag blir mer och mer av administratör och mindre och mindre av utbildare och hinner inte bygga upp relationer till ungdomarna. Det är effekten Björklund av dina kontroller och nationella prov. När nu Björklunds utbildningsdepartement ska bestämma vilken kunskapsnivå en 9-åring, en tolv-åring och en femton-åring ska ha, då är det att inskränka i den individuella utvecklingen som varje barn har rätt till och inte liberalism. Jag kan använda mig själv som exempel. Jag var ett barn som utvecklades långsamt. Jag kunde inte räkna och skriva innan jag var 10 år i alla fall. Jag gick inte i waldorfskola, men min lärare såg vem jag var och förstod att jag hade en annan inlärningsrytm än andra. Tack kära fröken Eneroth för det. Jag ville nog vara snabb och förstå på en gång, men fick vänja mig att det tog tid. En gång i gymnasiet beklagade jag mig för min far över min långsamhet och den tid det tog för mig att förstå saker, han svarade då:
- Det är det som är skillnaden mellan en travhäst och en arbetarhäst.
Det var inte förrän jag var 21 år som jag förstod invecklade matematiska problem och hur de skulle lösas. Då tog jag naturvetenskaplig matematik på Komvux på en termin.
Hur hade jag klarat mig i den skola du vill bygga upp Björklund?
Det som också retar mig är att du pratar till dina väljare och oss medborgare som om vi alla vore barn och du den vuxne som talar om hur världen ser ut.Du tar oss med på en drömresa där du försöker måla fan på väggen (din verkligheten - ivrigt understrykt av TV programmet klass 9 A) för att skrämma oss in i din dröm. Men din dröm och vision är inte min. Jag vill inte bli tilltalad som ett barn som ingenting begriper. Det värsta är ju att många går på ditt sätt att tala, lyssnar och rättar in sig i modellen. De som inte kan så mycket om skola - annat än att de gått i en - lyssnar också. Den stackars läraren blir då pressad från två håll - från föräldrarna och från Skolverket och utbildnings- departementet. Det är föräldragenerationerna som avsagt sig föräldraskapet och de som gjort det curlar sina ungar.
Jag minns att min dotter försökte börja bestämma när hon var sisådär 4- 5 år. Då gick jag ut med henne och ställde henne på trottoaren bredvid en parkerad bil. Jag bad henne titta på vägen medan jag gick den och säga när hon inte såg mig. Hon såg mig ju inte alls när jag var på vägen eftersom hon inte kunde se över bilen. Jag talade om för henne hur långt jag såg och det var betydligt längre. Hon förstod på en gång och accepterade att jag var den med mest erfarenhet eftersom jag var störst, längst och såg mycket längre än hon gjorde.
(Naturligtvis ska man lyssna på sin unges upplevelser och kunna skilja på när det är gnäll och när det är allvar. De svåraste föräldrarna är de som inte kan det. De föräldrarna är många.)
Så läraren ska inte bara försöka balansera alla påbud uppifrån utan också alla curlingföräldrar nerifrån så att säga. Jag har svårt att se hur man ska hinna med sin profession- att undervisa.
Jag börjar känna mig strypt Björklund. Strypt i min "frihet" att lära ut och tvinga elever till att plugga för kunskapsnivåer och inte få utbilda elever i processer, fördjupningar och ge dem en frihet i sin bildning. Du förstår väl att lärare på skolor som lyssnar på vad du säger, kommer att läsa in och drilla eleverna inför de statliga nationella proven och var hamnar då utbildningen? Inte får du fria kreativa vuxna samhällsmedborgare i alla fall - utan ännu räddare människor än vad vi har idag. De rädda människorna är redan många, Läraryrket ger ingen tid till eftertanke numera, utan den lättaste och mest tidsbesparande vägen är ju att härmar dig, eller hur?. De rädda, försöker liksom du, få kontroll genom att bygga upp strukturer som modeller.
Det som är svårast med modeller är att de aldrig speglar verkligheten och du har en naturvetenskaplig tillåtelse att reducera verkligheten att stämma in i din modell. Jag minns, då jag läste hydrologi att vi skulle räkna ut vattenhastigheten i en å. Vi behövde inte räkna med att botten var ojämn, eftersom uträkningen skulle bli för krånglig. Vi reducerade bottenojämnheterna och gjorde den slät. Vi behövde inte heller räkna med att ån böljade fram och tillbaka i slättlandskapet(meandrade) för det skulle bli för krångliga uträkningar. Så då reducerade vi meandringen också och gjorde ån rak.
Min impopulära fråga blev då - finns det nu någon likhet med den å som vi undersökte?
Din modell, Björklund, reducerar också verkligheten och tar bort det som är väsentligast för modellen - eleven utveckling i centrum. Finns det någon likhet med utbildning av fria samhällsmedborgare i din modell, Björklund?
Lyssna gärna på youtubelänken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar