lördag 6 juni 2009
Nationaldagen 6 juni
Tänk att det är idag 567 år sedan Gustav Vasa blev krönt till kung i Strängnäs. Att vi firar hans kröningsdag måste ju betyda att han är vår symbol för det svenskaste svenska. Men vad är det vi tycker är så svenskt med honom? Hans lurigheter gentemot danskarna när de jagade honom? Hur han smög ut ur den danska borg han hölls fången i utklädd till gumma? Hur dalkarlarna, men kanske främst kvinnorna hjälpte honom när han höll sig undan- en dalkarl skar hästen i hoven då danskarna stuckit spjut i höet där Gustaf låg gömd och Gustaf blev sårad? En dalkulla slog honom i huvudet med ett baktråg, en annan knyckte en nyckel och öppnade åt honom när hennes man låst in honom och kallat på danskarna. Hans skidfärd mellan Sälen och Mora (Vasaloppet)? Som kung var han väl korpulent och vresig och sur om jag minns rätt. Han hade mycket tandröta och det måste gjort ont. Han lät riva klostren och bygga de typiska Vasaslotten med runda tegeltorn (typ Uppsala och Mariefred) så religionsfrihet fanns nog inte. Jag tro det vi svenskar attraheras av är hans osvikliga mod och hans beslutsamhet. Jag undrar om jag skulle kunna vara så modig som han var som motståndsman? - Bara om jag hamnade i det kanske. Vad är det mer vi beundrar hos honom, som gör att vi firar att han blev krönt? Frihet kanske, men var den friheten för alla? Och var det samma frihetslängtan som idag?
fredag 5 juni 2009
Skolavslutning
Så har det vari skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" och "En vänlig grönskas"
Det känns att jag inte sjungit på länge eftersom jag har svårt att ta de ljusa tonerna. jag får nog lov att sjunga upp mig med lite sångövningar.
Klass 7 och jag sjöng Pink Floyds "The Wall" Another brick in the wall. Klassen var jätteduktiga. Jag fick spela den elaka läraren som trycker ner eleverna. Jag tror klassen tyckte att de var bra - Jag tyckte de var bra i alla fall.
Det är ju ingen avslutningssång eller sommarsång egentligen, men de ville sjunga den. Så blev det.
Vi var ute fast regnet hängde i luften. Min klass uppförde sig exemplariskt. Jag är lycklig över att få vara deras lärare.
Så har jag börjat odla. Jag har ju haft så svårt för att röra mig innan, men nu känns det som om jag kan satsa på att bli bra och då kommer odlingen som nummer 1 på min önskelista. Växterna sitter där de är satta, vilket är bra. Min mor påstår att jag har gröna fingrar så det återstår väl att se. Hon tror att jag ärvt de anlagen av min mormor, som jag aldrig träffat. Hon hade gröna fingrar och odlade många växter som inte var vanliga på den tiden- tomater, sparris och annat. Jag minns bara de svarta vinbärbuskar hon satt. De var manshöga och bar alltid massor av stora svarta bär. De var så goda. Annars fanns det inget kvar av min mormors odlarglädje. Min styvmormor hade väl inte det intresset. Min mormor var fantastisk på att brodera och göra vackra handarbeten också. Jag är glad om jag fått lite anlag av henne.
Jag har inte skrivit på min blogg på länge. Jag kände det som om jag bar grävde ner mig i negativitet och slutade därför skriva. Men jag tänkte att jag under sommaren kanske kan ta det som en utmaning att bara försöka skriva bra och positiva saker,
Jag lovar ingenting, men jag försöker. Vi får se hur det går. Jag klappar mig på axeln och önskar mig lycka till.
Det känns att jag inte sjungit på länge eftersom jag har svårt att ta de ljusa tonerna. jag får nog lov att sjunga upp mig med lite sångövningar.
Klass 7 och jag sjöng Pink Floyds "The Wall" Another brick in the wall. Klassen var jätteduktiga. Jag fick spela den elaka läraren som trycker ner eleverna. Jag tror klassen tyckte att de var bra - Jag tyckte de var bra i alla fall.
Det är ju ingen avslutningssång eller sommarsång egentligen, men de ville sjunga den. Så blev det.
Vi var ute fast regnet hängde i luften. Min klass uppförde sig exemplariskt. Jag är lycklig över att få vara deras lärare.
Så har jag börjat odla. Jag har ju haft så svårt för att röra mig innan, men nu känns det som om jag kan satsa på att bli bra och då kommer odlingen som nummer 1 på min önskelista. Växterna sitter där de är satta, vilket är bra. Min mor påstår att jag har gröna fingrar så det återstår väl att se. Hon tror att jag ärvt de anlagen av min mormor, som jag aldrig träffat. Hon hade gröna fingrar och odlade många växter som inte var vanliga på den tiden- tomater, sparris och annat. Jag minns bara de svarta vinbärbuskar hon satt. De var manshöga och bar alltid massor av stora svarta bär. De var så goda. Annars fanns det inget kvar av min mormors odlarglädje. Min styvmormor hade väl inte det intresset. Min mormor var fantastisk på att brodera och göra vackra handarbeten också. Jag är glad om jag fått lite anlag av henne.
Jag har inte skrivit på min blogg på länge. Jag kände det som om jag bar grävde ner mig i negativitet och slutade därför skriva. Men jag tänkte att jag under sommaren kanske kan ta det som en utmaning att bara försöka skriva bra och positiva saker,
Jag lovar ingenting, men jag försöker. Vi får se hur det går. Jag klappar mig på axeln och önskar mig lycka till.
onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År
Jag har inte haft så mycket tid och koncentration att skriva på min blogg.
Till er som läser den får jag lov att önska Gott Slut och Gott Nytt År.
Jag önskar att år 2009 blir fredlig och att vi, alla människor, arbetar med oss själva så att det blir frid runt omkring oss- även i det undermedvetna.
Om vi tillsammans får fred i vårt sinne kan det kanske sprida sig och andra börjar arbeta med sina själar. Jag brukar säga när jag undervisar i teater att ondskan är inte så svår att gestalta. Det är bara att sänka sig ner i de lägre lagrena av själen. Att gestalta en god människa däremot är svårare, eftersom den ofta kan bli en karikatyr av godhet. Vi har alldeles för få själsliga godhetsuttryck. Den som spelar god blir ofta mesig och utan uttryck. Men så är ju inte godheten. Godheten har egentligen mer uttryck än ondskan det är bara det att vi inte upptäckt dem än. Det är också därför en människa som sitter i ett rum och sprider svärta ofta kan lägga sordin på en god stämning. Det är synd om sådana människor som njuter av den makt de får av att förstöra stämningen för andra. De andra - vi andra, följer med den människan in i mörkret och känner obehag. Om vi istället ignorerade mörkret och lyste som bara vi människor kan, skulle den mörka människan inte kunna påverka oss.
Lys som bara vi människor kan och håll fred.
söndag 7 december 2008
När det kritiska tänkandet tar över
Columbus
Columbus seglade över Atlanten till Västindien. Han trodde han kommit till Asien österifrån och kallade de som bodde på öarna indier- som senare blev indianer. När han återkom till hovet i Spanien ville det spanska konungaparet inte betala honom det de lovat honom, Att upptäcka den nya kontinenten var inte märkvärdigt och Columbus var ju portugis och inte spanjor. Han försökte övertala kungaparet att få sin ersättning men de ignorerade honom.
Han blev inbjuden på en middag med kungaparet och hovet. Columbus hade med sig ett ägg (okokt). Han ber var och en av middagsgästerna att försöka få ägget att stå på spetsen. Alla försöker och försöker, men ingen lyckas. Då tar Columbus ägget och slår sönder spetsen av ägget och det står på spetsen. Alla i hovet blev förnärmade och menade att det var väl enkelt. Det kunde de själva kunnat göra. Då svarar Columbus: -Ja, men det var jag som gjorde det.
På samma sätt är det med mycket här i världen. Det är lätt att stå bredvid och peka och tycka. Den som gör är alltid utsatt för en massa godtyckliga rykten och negativitet.
Jag tycker Columbus skulle ha fått sin ersättning utan prut. Han fick det när han väl
markerade sig.
Det är synd om människorna. som Strindberg uttryckte det. Jag tycker också synd om tyckare som inte gör något vettigt utan verkar ha all tid i världen till att försöka hindra de flöden som kommer med kreativa människor och ur kreativa människor. Jag älskar kreativa människor som försöker sätta ut sina idéer i världen. Synd att de oftast inte för lön för mödan förrän de är döda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
