Nationaldagen 6 juni

Tänk att det är idag 567 år sedan Gustav Vasa blev krönt till kung i Strängnäs. Att vi firar hans kröningsdag måste ju betyda att han är vår symbol för det svenskaste svenska. Men vad är det vi tycker är så svenskt med honom? Hans lurigheter gentemot danskarna när de jagade honom? Hur han smög ut ur den danska borg han hölls fången i utklädd till gumma? Hur dalkarlarna, men kanske främst kvinnorna hjälpte honom när han höll sig undan- en dalkarl skar hästen i hoven då danskarna stuckit spjut i höet där Gustaf låg gömd och Gustaf blev sårad? En dalkulla slog honom i huvudet med ett baktråg, en annan knyckte en nyckel och öppnade åt honom när hennes man låst in honom och kallat på danskarna. Hans skidfärd mellan Sälen och Mora (Vasaloppet)? Som kung var han väl korpulent och vresig och sur om jag minns rätt. Han hade mycket tandröta och det måste gjort ont. Han lät riva klostren och bygga de typiska Vasaslotten med runda tegeltorn (typ Uppsala och Mariefred) så religionsfrihet fanns nog inte. Jag tro det vi svenskar attraheras av är hans osvikliga mod och hans beslutsamhet. Jag undrar om jag skulle kunna vara så modig som han var som motståndsman? - Bara om jag hamnade i det kanske. Vad är det mer vi beundrar hos honom, som gör att vi firar att han blev krönt? Frihet kanske, men var den friheten för alla? Och var det samma frihetslängtan som idag?