Saturn
Att vara sjukskriven och rekreera sig är både skönt och rastlöst. Jag håller på att lära mig att gå igen och det går långsamt, tycker jag. Jag har slutat med smärtlindrande tabletter och håller gradvis på att få tillbaks minnet och börjar känna igen mina egna tankegångar igen. Även om jag inte är lika snabb som förut i tanken, så är den klarare utan tabletter. Jag tar hellre lite ont än att tankarna blir grumliga. Samtidigt är jag så tacksam för att jag lever i det här århundradet. Vad hade det blivit av mig om jag inte fått mina höfter opererade - jag hade väl varit hänvisad till att bo med min bror och brodera eller något sådant. Gissa vad glad han hade blivit att få mig som barlast för resten av sitt liv.
Min farbror sitter i en svår sits. Hans sambo har blivit mycket sjuk och de är hänvisade till hemtjänstens hjälp, som underlättar arbetet med henne för honom, men som samtidigt gör att de aldrig är riktigt fria i sitt samliv. Han älskar verkligen sin samba och upprepar som ett mantra att det viktigaste för honom är att de får vara tillsammans. Det är viktigt för henne också naturligtvis. Hon åker bort var fjortonde dag så han får lite avlastning. men var skulle Sverige vara om inte anhöriga vårdade sina sjuka. Jag tycker det är fräckt att inte ge mer pengar till vården överhuvudtaget.
Men som jag sagt förut- jag kommer att upprepa mig- det är ett löfte- Ett samhälles välfärd kan bara ses utifrån hur samhället tar hand om barnen, de sjuka och de gamla.
Sätt det emot att Bob Dyland ger ut en lyxutgåva med 5 munspel han spelat på i en ask av ebenholts. Varje ask kostar 350 000 svenska kronor. Jag tror det var 15 askar. Det finns en mindre variant med bara ett munspel. Jag minns inte vad det kostade.
Jag har väldigt svårt att förstå mig på samlande på en sådan nivå. Jag tycker det är helt okey att samla bär och frukt, men samla på prylar- det är mig fullständigt främmande. Därmed inte sagt att jag inte gillar det skrivbord jag ärvt av min pappa och den skänk som min mammas morfar gjort eller drakstolen från farmor och farfar.
Jag håller med de som säger att klassamhället har utvecklat sig igen där överklassen rör sig med belopp vi vanliga dödliga inte kan föreställa oss.
Jag såg på TV om IT-bubblan på -90-talet. Den som var IT-bubblans upphov var norrman. Han lurade hela Wallstreet och den ekonomiska världen att han hade ett recept på en snabbare IT-koppling. Företaget han hade köpt in sig i var svenskt och de hade problem med sin idé, eftersom snabbheten gjorde att det ofta blev felval av webbsidor. Eftersom 80 % av webbtrafiken är porr, så kom det allt som oftast upp porrsidor. Men det talades det inte högt om. Istället byggde norrmannen upp en bild av ett företag som hade framtiden för sig. Han splittade aktierna (delade upp en aktie i A, B och C-aktier) i företaget och sålde dem dyrt. Varje gång han framträdde i TV gick hans aktier upp och då sålde han av. han tjänade miljarder. När aktiemarknaden hämtad sig från ruset och började undersöka vilka aktier aktieköparna köpt upptäckts så småningom att företaget inte drog in mer än 350 000 kronor/ år - ungefär som ett gatukök alltså.
Det är därför jag tror att handla med aktier gör den som vill tro på något. Synd att aktieköparna inte tror på en bättre värld och arbetar för det istället för att tro på marknaden och bli lurad av den. För så är det här i världen- det finns bara ett visst mått av pengar och rikedom- det är ändligt. Om du blir rik beror det på att någon annan blir fattig.
Jag är lite inkonsekvent- för jag tror varje vecka att jag vinner på lotto- stora summor. Att jag spelar på lotto beror mycket på att jag behöver pengar för att förverkliga mina drömmar. De drömmarna innehåller mycket som kostar pengar- men inte för egen del. Jag drömmer inte om ett stort lyxigt hus eller flera ställen att bo på i världen. Jag är nöjd- förutom kanske den röda lilla stugan nere vid sjön- den svenska
standarddrömmen. Jag drömmer om att få pengar att bygga upp skolhus och teater -salonger, anlägga trädgårdar och odla kulturlivet och hantverket. Det här är en dröm som innefattar många människor. Det är kanske för den är altruistisk som den inte slår in på en gång, utan det tar mycket tid, arbete och människokraft att förverkliga det hela. Drömmen är i alla fall på väg att bli sann, även om jag inte är den som praktiskt kunnat hjälpa till att förverkliga det hela de senaste åren.
Jag bor ganska högt också. Egoistiskt nog tänkte jag på det då jag hörde att havsnivån kanske höjer sig 10 meter på 100 år. Det är 1 meter per var 10 år. Det kanske är bra för de igenväxta åarna och älvarna, men det blir ju synd om dem som byggt sina hem på gammal havsbotten.
skillnaden mellan en näringsrik och åldrande å och en ung å är att den gamla ån håller på att växa igen medan den unga har en mycket vatten som rinner med högre hastighet. Den äldre ån meandrar mer också- alltså slingrar sig som en orm fram och tillbaka.
äldre å
yngre å
Den äldre ån samlar på sig näringsämnen då dess långsamma vattenhastighet och att den slingrar sig fram på slätterna gör att de näringsämnen som finns i vattnet sjunker till botten. Utdikningarna har ju också påskyndat att åar och floder växer igen. Innan utdikningens tid fanns myrmarker och sankmarker som näringsfällor. Nu rinner de näringsämnen bonden berikar sina åkrar med direkt ut i vattendragen. Jag tycker det är så intressant att forskare nyupptäckt att dikesrenarna som får ha kvar sin växtlighet fångar de upp en del av det överskott i näringsämnen som gödslingen av åkrarna ger.
att vattendragen växer igen är helt den oekologiska bondens förtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar