-60-talets miljörörelse

Jupiter


Jag hittade ett klipp på youtube av Tom Lehren (nedan) där han sjunger om föroreningar. Jag minns den här sången från då jag gick i grundskolan- eller realskola som det hette på den tiden (det är mer än 40 år sedan). Vi hade en engelsklärare som ägnade hela sin undervisning åt föroreningar och tog nästan bort allt livsmod från en hormonkämpande tonåring.

Föraktet för de ansvariga för utsläpp i luften, i vattnet och i jorden började väl där. Men förakt är inte en bra känsla och du utvecklar inte ditt inre genom att känna förakt.

Jag lärde mig på en kurs en gång att sätta in känslorna i ett rumsperspektiv. Att gråta t.ex kan vara att du känner att det som får dig att gråta är dig övermäktigt - alltså står känslan över dig. Att skratta åt en situation gör att du sätter dig över situationen och ännu bättre - att skratta åt dig själv, är att sätta dig över dig själv. Men skratta inte för mycket åt dig själv så omgivningen tar upp din distans och ditt sätt att se på dig själv, för då kan du bli en driftskuku.

Förakt skulle jag vilja placera i rummet ovanför situationen som skapar känslan, den situation som du egentligen är underlägsen och inte kan göra något åt och därför tar avstånd ifrån. Ett tillkämpat överläge alltså. Att kämpa sig till något tar kraft. Att låtsas vara i överläge är något som tar oerhörd kraft.

Du kan sätta in sitt själsliv i rummet och se vilka känslor du har och var du placerar dem. En bra övning är att studera blommor och försöka förstå vilka själsegenskaper de symboliserar. Ta nejlikan till exempel. Vad skulle du ge nejlikan för själsegenskaper?
Om du tänker på en borstnejlika:



Vad svarar den mot för själsegenskaper i dig? För mig står borstnejlikan för fåfänga-
En vippande plym i granna färger. Jag menar att om du studerar varje blomma noga, kommer du att komma fram till ett svar som alla människor kan relatera till.

Nu måste jag gymnastisera lite.