I livets villervalla

I livets villervalla
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll ---
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår ----

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -----
I livets villervalla
så nära vi gå ---
men så fjärran från varandra
ändå.

Nils Ferlin

Ja, jag har övat diplomati sedan i torsdags. Klassen min och den hiearkin som jag försökt att skaka om har tagit sig nya former och två jämstarka flickor, varav en ny, står emot varandra med delar av klassen mellan sig, vända med ansiktet åt det ena eller det andra hållet. Det är ju tyvärr så, att det är de som sympatiserar med de starka. som ger de starka kraft. Jag säger bara det- jag förstår varför det blir krig.
Ryktesspridning, tänjandet på sanningen och uppenbara lögner har skapat ett oroligt klimat och klassen vill inte annat än ro. Dessutom att på avstånd gissa sig till vad de andra säger- JA! SE! Nu ler hon och tittar på mig- alltså snackar hon skit om mig.
Att antagonisten skrattat åt ett skämt och kastat med huvudet så håret ska ligga på ett speciellt sätt, är helt oväsentligt i tolkningen. Att man kan tro att man är jordens centrum på det sättet - att allt snurrar runt omkring en, är makalöst. Min kära mor brukar säga- Ja, inte ska du tro att någon bryr sig om vad jag säger. Det tror jag är att slå åt andra hållet, men den gyllene medelvägen vore fint att få uppleva.

Jag tycker synd om tonåringarna som kan hålla på som de gör. Stackars människor.